Tag Archive | utmattningssyndrom

Jag pratar högt med mig själv…

Det har nu gått ett år sedan jag kraschade. Å som jag berättade för inte så länge sedan, så har jag ända från dag ett tagit ett eget ansvar för att bli friskare. Jag har känt att det har varit ett måste men precis lika mycket har det så klart varit min egen vilja. I min jakt på tips & idéer har jag har googlat enormt mycket, frågat runt & jag har letat efter självhjälpsböcker men den största vinsten är ändå att jag verkligen lärt mig att känna efter… känna efter längst därinne.

nothing is more important than that you feel good
Jag har åxå varit noga med att alltid tala vänligt med mig själv. Å JA, det känns precis lika flummigt som det låter. För jag har verkligen pratat, högt med mig själv *asg* .Men jag har, på riktigt, gått härhemma, ensam & haft långa samtal med mig själv. Samtal om vart jag är på resan, hur jag tar mig vidare… vad jag har för utmaningar & vad jag kan tänkas behöva göra. Men det har varit viktigt för mig att verkligen sätta ord på & uttala högt vad jag klurar på & känner. Det blir på något vis aningens mer verkligt när man fått uttala orden & meningarna högt, än om man bara tänker dem.
Prova vettja.

blommor i spann

 Kram på er

 

 

Annonser

När pannbenet inte räcker till…

Måndag idag… & den har varit ofokuserad i princip ända sedan väckarklockan ringde.
Hatar de dagarna som pesten… men är glad att jag fick dispens att komma en timme senare till jobbet idag. Då kunde jag i lugn & ro få äta min grötfrukost:

grötfrukost

Fiberhavregrynsgröt, kanel, ½ skivad banan, ½ grovrivet äpple toppad med några hallon & blåbär.

Å när det var dax att gå till jobbet, var jag glad att det slutat regna. Så jag kunde lämna regnjacka & gummistövlar hemma… & trots att det bara var strax över 6 grader varmt, så räckte det med jeansjackan över min kortärmade topp.

jag promenerar t jobbet

Jajamensan, ryggsäck med träningskläder är med…  

Å när jag väl kom till jobbet & kickade igång arbetsdagen… så var det som att man fick 2 mail tillbaka för varje mail man skickade. Jag såg ingen som helst ände på dagens jobb… Å när det hopar sig & man till slut har 4-5 pågående jobb uppe samtidigt på datorn, så har man glömt varför man öppnade det första jobbet. Men jag kände en tillfredställelse i att känna igen känslan av att vara ofokuserad & bara att acceptera att jag var ofokuserad lugnade mitt uppstressade inre en smula. Även om det låter konstigt, så lugnar själva acceptansen. Men oron att inte hinna med det som bör hinnas med hänger i hela dagen… så pass att jag klurar på att jobba en stund på lunchen, fastän jag inte får. Men till slut så får kollega Eva ner mig i lunchmatsalen till 12.10… & det var rätt skönt. Jag hade egentligen tänkt ta en lunchpromenad, men hängde istället i lunchmatsalen med mina goa kollegor & pratade skit. Å det var minst lika viktigt. Jag får slå ut de missade stegen idag på övriga veckans dagar… så snittet från måndag till fredag blir 10000 steg per dag.
dont stress, do your bestEfter jobbet, så åkte syrran & jag ner till jobbet… bägge lite uppstressade över att inte ha hunnit med mer än tänkt. Men vi tänkte göra av med lite stress på gymet…
Å jag hade en god förhoppning om att köra 40 min på crosstrainern (som igår) & sen köra lite mage & en lååååång stretch. Men icke sa nicke – sa kroppen.  Å efter 35 minuter tog energin tvärslut! Det fanns inte en gnutta ork kvar i kroppen att köra de sista ynka 5 minuterna. Det var som att få en 100 kilos viktväst över sig… Å pannbenet hade visst tagit semester idag!! Så jag gick in på tjejgymet & började stretcha, med tanken att köra magen hemma. Å så fick det bli…

Körde 4×10 situps när jag kom hem & tog sen en dusch & fixade ”latmansmiddag”. Dvs en ”Weight Watchers Soup”, som jag kompletterade med lite cashewnötter.
Latmansmiddag
Å med lite tända ljus blev det rätt mysigt… 🙂

Nu ska jag börja förbereda morgondagens kaffe & träningsväska, för att sedan tona ner kvällen… sänka volymen på TVn, släcka ner lite & sen titta om jag hittar ett typ 10-15 min långt avslappnade yogapass innan jag ålar mig i säng.

Kram på er.
 

 

 

Det är dax att göra kväll…

Det blev ett besök på gymmet idag! Å vad skönt det var att komma dit…
Men GOD DAMN vad jobbigt det var.
Jag gjorde som vanligt & ställde timern på 40 minuter i crosstrainern. Å normalt brukar jag behöva plocka fram pannbenet de sista 10 minuterna….

Men idag fick jag ropa in det redan halvvägs! Jäklars vad motigt det var. Men mitt pannben såg till att jag genomförde mina 40 min på crosstrainern! TJOOOHOOOOO.
jag på gymmet
När jag var färdig med crosstrainern, så körde jag axlar & triceps… Jag kommer förmodligen inte att kunna lyfta armarna imorgon. Men jisses så skönt att ha det avklarat.
Jag hann hem lagom till hockeyn började – DIF mötte Växjö hemma på Hovet & jag fick inta lunchen framför TVn (jo man får det när det är hockey).
lunch -kyckling grönisar & keso
Resterna av en färdiggrillat kyckling från en lunch i veckan, lite keso & grönsaker. Så smarrigt. Å så jag kan ju meddela att DIF vann… gött mos!
Sen blev det vila i soffan, jag slocknade en timme… så jag hoppas innerligt att jag kan sova för natten när det är dax för det om ca 1 timme. Men anar att kroppen behöver det med tanke på grymt gympass & bakslag…

Men efter en låååång varm dusch, så skar jag ihop en liten middag…. kändes lite enformigt, för enda skillnaden från dagens lunch var att kycklingen blev utbytt mot lite rostbiff (åxå rester från en lunch i veckan).
middag - rostbiff grönisar & keso

Försökte i alla fall mysa till det & tända lite ljus. Så det blev lite romantiskt… även om drycken till middagen vatten) inte serverades i vinglas, utan direkt från min sportflaska. Nåja, jag får väl jobba lite på den där mysiga, romantiska stämningen en smula…

Nu har jag börjat släcka ner här hemma, så det blir lite mysigare belysning, jag har sänkt ljudet på TVn. För att så sakteliga börja zooma ut lite…
Jag skall bara ladda kaffebryggaren & sen packa morgondagens väska, sen är jag redo att göra natt.

Vi hörs imorgon igen.

Kramis

När planen går i kras…

Det blev inget gym igår…

Jag hann så långt som att äta ordentlig frukost, borsta tänderna, skriva det förra inlägget, byta om & kasta i mig en citron- & limekvarg innan jag fick kapitulera.
Det började i o f s redan när jag började byta om… jag kände mig lite skakis. Men jag tänkte, som alltid, att jag behövde äta något.
Det var då jag hämtade kvargen…. men det blev värre & värre. Till slut skakade jag som om jag inte ätit eller druckit på en vecka & jag frös inifrån & ut, så där så det kändes som om skelettet skulle krackelera om jag rörde mig. Å så det milda trycket över bröstet.

Polletten trillade ner efter typ 10-15 minuter…. ångest….
FAAAAAAAAAN!!! Det var faktiskt rätt länge sen jag hade ångest sist. Å detta är väl bara ett tecken på att jag faktiskt befinner mig i ett bakslag.

Hur som helst så tänker jag att jag skall försöka vila en stund & se om den lägger sig. Så jag skjuter en timme på gymbesöket bara. Men näää, efter en halvtimme så går jag till badrummet & tar en Oxascand. Kryper tillbaka under filten i soffan & tänker; – Det är tur att gymet har öppet dygnet runt.

Efter ytterligare 45 minuter, så har medicinen bara tagit udden av attacken, så jag klurar på om jag skall ta en halv tablett till. Men bestämmer mig för att inte göra det utan försöka vila istället… & somnar. Sover gott i 1½ timme & vaknar upp utan ångest, men matt. Så istället för 40 min i crosstrainern, blev det soffläge hela kvällen.

Bestämmer mig tidigt för att INTE ha dåligt samvete! Utan att ta nya tag imorgon & där är jag nu. Jag har ätit en grötfrukost & skall snart borsta tänderna & klä på mig. Vill komma iväg innan magen börjar kurra efter lunch….

C ya’ll

 

Ett år har gått… (varning för långt inlägg)

Lördag & jag har haft en riktigt kämpig vecka.

Bakslaget kom lagom till årsdagen av sjukskrivningen, som var i torsdags. Å för första gången på mycket länge blev jag riktigt arg & uppgiven. ”Ska jag aldrig någonsin mer orka med en normal jävla dag – att BARA gå till jobbet & sedan gå hem, laga mat & plocka lite innan det är dax att sova?”
Mot malmökontoret
Men när jag svurit & bannat mig själv en stund, så insåg mitt logiska & sunda jag att det inte är någon idé att bli arg. Det är ingen idé att banna mig själv… det är bara att surfa med på vågen & försöka lära sig att tackla hindren.
Det är bara jag som kan försöka lära mig hur mycket jag orkar. Det är bara jag som kan lära mig vad som ger energi. Det är bara jag som kan lära mig att sålla bland alla ”vill” & ”måsten”. Å det är bara jag som kan se till att skapa ett hållbart jag.

I onsdags var det som om någon drog ner rullgardinen, jag kände hur jag helt plötsligt blev extremt gråtmild. Jag kände att alla känslor satt utanpå kroppen & jag var fruktansvärt lättirriterad. Så jag tänkte att jag skall ta en låååång & lugn promenad i skogen när jag kommer hem från jobbet.
skogsstigen
Men när jag kom hem pös luften ur mig & jag bestämde mig för att ta en powernap på 30 min innan jag gav mig ut. Jag slocknade som om jag fått en rak höger….
Å vaknade upp 2½ timme senare…. men orkade inte lyfta ett finger. Jag insåg sakta vad som hänt, så jag låg snällt kvar i soffan, under min filt & var ledsen. Ledsen för att jag inte kom ut på promenaden jag så väl behövde, ledsen för att jag sovit så länge, ledsen för att jag var ledsen…
vila-pa-soffan

Jag gick & lade mig tidigt, redan vid kl 21 & sov som en klubbad säl heeeela natten. Men var fortfarande extremt trött i torsdags morse… allt gick i ultrarapid….  Å när jag kände att jag fick använda ALL energi för att komma i kläderna brast det & jag messade syrran & frågade om det var OK att jag jobbade hemifrån. Å fick tillbaka ett; ”SJÄLVKLART”
Å JA, det fick mig att gråta en skvätt till.

Under den här resan är jag så glad & tacksam för min familj, mina vänner & kollegor! De har varit helt fantastiskt underbara & förstående, till & med när jag själv inte förstått.
livet handlar om

Det är lite svårt att fatta att det gått ett år. Jag hittade en länk till min blogg på IForm bland minnena på Facebook på årsdagen läs den här.

Å när jag läser inlägget idag, så kommer alla känslor & tankar tillbaka från de sista veckorna innan jag äntligen pallrade mig iväg till läkaren.

Hur jag grät för allt, hur jag bara sov…. dygnet runt. Ångesten som hade sina klor i mig & hur jag kände att den blev kraftigare för varje gång den fångade mig.
Å hur jag VARJE dag tänkte; ”imorn, då mår jag bättre. Bara jag får vila lite…” ”Imorn, då kommer allt bli bra”… ”imorn….”
you cant have a better tomorrow

Så här 367 dagar senare, så ser jag mer ”nyktert” på hela upplevelsen. Jag blir glad av att läsa i inlägget att jag accepterade det som var & genast började googla mig fram till vad jag skulle prova för att må bättre.

Å det är vad jag gjort, OFTA, under det här året… Min google vet nästan inte om att söka på annat än ”utmattningssyndrom”, ”utmattning”, ”komma tillbaka från utbrändhet”, ”meditation” & ”träning för utbrända”.
road to recovery

Men det är värt att notera; alla blir utbrända på olika sätt… av olika orsaker & alla hittar sitt eget sätt att komma tillbaka på. Å vad jag lärt mig under resan är att jag måste hitta mina sätt att komma tillbaka på.

Initialt, så trodde jag bara att det var de sista 3-4 årens elände som dykt upp titt som tätt, som fått mig på fall. Men efter att ha träffat ”min” psykolog; Dr Bo, så har jag förstått att jag haft mycket otalt med mig själv, så långt som 20 (!!) år tillbaka i tiden.
Dr Bo fick, varenda en av våra tio träffar, känslorna att dansa rave i kroppen på mig. Jag var så mentalt slut när jag gick därifrån att jag undrar hur jag tog mig hem! Men vi fick åxå tillsammans, en hel del pusselbitar på sin rätta plats. Å när den poletten ramlade ner… EUFORI är det enda ord jag kan komma på som beskriver känslan.

hjärtan

Jag skulle ljuga om jag sa att det varit en lätt resa… dessa 367 dagar.
Men jag är helt ärlig när jag säger att det blir lättare för varje dag som går…. & DET måste vara mitt fokus. Att det blir bättre, att det blir lättare…

Nu skall jag nog ta en prommis till gymet i regnet & se om mitt fingeravtryck fortfarande funkar…

Kram på er.

Veckans mål

Det är ju måndag… & jag kanske skall pränta mina mål för veckan istället för att ha dem i huvvet & sen på torsdag inse att jag missat hälften…
blinkande smiley1
Så, här är mina mål för vecka 40:
* 11000 steg om dagen på vardagar/ 15000 steg om dagen under helgen
* Inga kolhydrater efter lunch (& minimalt med kolhydrater fram till lunch)
* Ta en förmiddagspaus på jobbet (kanske gå undan & meditera en stund)
* 3 yogapass

start
Kramis i höstrusket…

Dagens mål nått innan middagen

Så har jag kickat igång den nya veckan…

Å vilken start… trots att jag sovit lite halvknackigt, så kom jag upp till kl 06.10 & hann således med alla morgonbestyr, förutom lite yoga. Men jag tog mig en prommis till jobbet i blåsten. Det är ju en mysig start på dagen… & kommer jag iväg så pass att jag inte behöver stressa, så känner jag mig heller inte så ofräsch när jag kommer fram.

På lunchen blev det en 3,3 km promenad innan jag åt det sista av helgens kyckling med cashewnötter. Vinden hade ökat i styrka, men det var inga kalla vindar & faktiskt riktigt skönt med ett litet avbräck.

Å ska jag sedan lägga till promenaden hem, så har jag totalt promenerat 7,5 km idag & så här långt kommit upp i 10348 steg. steg 2 oktober

Målet på vardagarna är ju att gå 11000 steg. Så jag är ju 650 steg från målet… men jag är sååå nöjd över att ha fixat det att jag har överseende idag.
Det är åxå väldans gött att veta att genom att promenera till & från jobbet, plus en lunchpromenad, så är jag nästan i mål.

happy faces

Kram på er.