Söndag idag…. hoppas att ni haft en lika underbar helg som jag!
Igår spelade vi (jag & mitt gamla handbollslag) den beryktade handbollsmatchen mot Tellus. Å jisses vad skoj det var. Jag vaknade 20 min innan väckarklockan pigg & utvilad, när hände DET sist? 😉 Nåja, det var en stor dag, så jag laddade med grötfrukost innan jag satte av mot hallen.
För varje steg jag närmade mig försökte jag reda ut om jag var förväntansfullt pirrig eller nervöst pirrig?! Mantrat som rasade i huvudet gick varmt: inte ramla, inte ramla, ramla = gipsvagga, ramla = gipsvagga.
För rent krasst, så är det så, hade jag snubblat, så hade jag brutit vartenda ben i kroppen & fått ligga i gipsvagga fram till hösten!
Under promenaden ner till hallen, så gick det något slags mantra i huvudet; inte ramla, inte ramla, undvika att ramla, undvika att ramla.
Å planen för att undvika att ramla var rätt så klar! Spela på din position, vänster 6a (vänster kant), du behöver inte utmana någon & försöka finta förbi & sen skjuta. Utan var bara ett bollplank till vänsterskytten. I försvar; jobba bara hem & jobba i sidled på 6meters linjen. Gå inte in i närkamper i onödan. Står du bara still, så täcker du en ganska bred sträcka av den heldragna linjen!
PLÄTTLÄTT
Å att kliva in i hallen igen…. samma gamla tegelväggar…. samma lukt… det enda som var nytt var golvet! Men ååhh vilka minnen som ramlade över en när man klev över tröskeln.
Många av tjejerna hade man heller inte träffat på de 15 år det var sen vi slutade med handbollen, så det var många, långa kramar & korta uppdateringar om hur livet lever idag medan vi kröp i matchställen.
Några av oss började ju spela innebandy ihop, så några stycken har man ju kontakt med ännu… 😀
Jag Pernilla T & Annika började jogga fram & tillbaka i hallen, som på den gamla goda tiden. Efter 4 längder, så kippade jag efter andan & började fundera hur det skulle gå med det här… vad i hela friden hade jag gett mig in på.. här gäller det att hushålla med orken. Inte springa så mycket Pernilla!! Värm upp armarna istället, stillastående…. det kan ju inte va så jobbigt 😉
Å så kom då stunden…. när man klev fram till den berömda klisterburken. Bara lukten fick mig att le…
Å sen vidare för att hämta en boll…. jag & Annika & Nilla klev ihop & började passa… & DRA PÅ TRISSOR… passningarna satt i brösthöjd! Å som en smäck i händerna… Ha ha ha ha Annika blev så imponerad av sig själv, så hon började passa backhand & bakom ryggen, som om hon inte gjort annat de sista 15 åren. Oss emellan; jag tror hon tjuvtränat som faaan!! 😉
Till slut kom mandomsprovet: värma upp målvakten, Sandra. Hon fick styra vart hon ville ha bollarna… & jäklars, jag satte mina där hon ville ha dem! Nu började självförtroendet höjas, i alla fall rent handbollsmässigt.
Vad gäller kondisen, så visste jag att det var kört…. & mitt mål var att delta. Å nog trodde jag att jag skulle klara av 1-3 byten innan jag låg & flämtade efter syrgas på bänken.
Men tro det eller ej, när orken tog slut, så satte viljan in…
Vi spelade över allas förväntningar! Vi ledde till & med i första halvlek. Å till slut förlorade vi matchen med 4 bollar!! Å det är ju kalasbra, särskilt som Tellus-tjejerna fortfarande är aktiva & spelar i trim-serien.
Helt hög på euroforin & med adrenalinet pumpandes i kroppen promenerade jag hem… jag hade ju orkat bra mycket mer än jag trodde! Så jäkla kul!! Sjukt imponerad av mig själv!!
Var helt slut igår kväll, så klart… & idag har jag städat lite, plockat fram utemöblerna både till balkongen & till altanen.
Sen blev det en kvällspromenad med grannen Mervi. 7,6 km & 923 bortbrända kalorier.
Just det… glömde ju att berätta: igår när jag kikade i spegeln, så såg jag själv att jag faktiskt tappat i omfång. Det syns ganska bra över axlarna! Så himla kul när man själv SER resultaten, utan hjälp av måttband & våg. 😀
Nu blir det dusch & en het dejt med John Blund…
Puss & kram
Pernilla
Pernillas vikt-iga blogg om hälsa. 