Jag vann en tävling!!!! Tjohooooo…..

Halloj Kompisar,

Hoppas att ni haft en bra dag! Det har jag!! För idag fick jag ett mail… ett mail där det i ämnesraden stod; STORT GRATTIS!!

Å jag trodde att det var ett gammalt hederligt spam mail. Men icke sa Nicke. För det var från en tjej som heter Helen på ViktVäktarna. Å i mailet stod att jag för en tid sedan varit med i en tävling på en blogg där man kunde vinna 6 månaders gratis medlemskap på ViktVäktarna. Å jag hörde till en av dem som vunnit!!!

 

I mailet fanns inloggningsuppgifter & instruktioner hur jag skulle gå tillväga för att registrera mig.

Hi hi hi hi, jag tror att jag var registrerad inom 5 minuter efter att jag läst mailet. Så skoj!! Hos ViktVäktarna är ju inget ätbart förbjudet, vilket passar mig som vill undvika ”dieter”.
Så nu skall jag försöka registrera allt jag äter i min ”checklista” & försöka hålla mig till mitt dagliga antal ”points”.

Sååååå spännande!!

 

Vad hände i övrigt idag då? Jo, jag promenerade till jobbet imorse & så sedvanlig lunchpromenad.

 

 

 

 

 

Fast idag fick jag gå ensam. Lite skönt som omväxling. Att gå i sitt eget tempo… få tid att rensa hjärnan på tankar…

Å så klassikern…. att få känna solens strålar värma ansiktet. Riktigt mysigt. 🙂

 

 

 

 

 

 

 

Jag testade lite nya influenser till middagen ikväll åxå. Hade tagit fram en bit rökt skinka från frysen, men kom inte på något annat än pasta med ost- & skinksås, vilket kändes tråkigt när vi åt makaroner & köttbullar till middag igår. När jag sökte på kassler & ris, ramlade jag över ett LCHF recept på Tasteline.com.

”Kassler i ugn med krämiga grönsaker” – å jag kan verkligen rekommendera det.

 

 

 

Här har jag skurit lök & paprika & lagt över den tunnt skivade kasslern… bara bilden gör att jag blir sugen på att ”backa” 😉

 

 

 

 

 

Sen skar jag tomaterna i lite grövre klyftor & lade på & sedan klickade jag ut creme fraichen.

Efter det var det bara att skjutsa in allt i ugnen i 30 minuter….ta ut formen, strö över osten & sen skjuts in i ugnen igen, 10 minuter till. Å så….VOILÀ:

 

 

 

 

 

Jag är verkligen ett fan av ”all-mat-i-en-form”, det sköter sig oftast självt, utan alltför mycket tillsyn… 😉
Har ni några bra tips på enkel & nyttig mat? Lägg gärna en kommentar…

Nu skall jag måla om mina naglar & sen krypa till kojs… e supertrött.

Kram på er.
Pernilla

Jag gjorde det!!! :-)

Jupp, det är sant… vaknade 45 minuter före klockan imorse, men lyxade lite & låg kvar en halvtimme ungefär….

Sen var det träingskläder på & prommis till gymet!! HA, jag gjorde det!! JAG GJORDE DET!!
Det blidde 25 min på crosstrainern, sedan lite bröst- axlar- & ryggövningar. Efter det var det löpband i 35 minuter (å näää jag sprang inte, jag promenerade raskt).
När det var avklarat gick jag ner i stretch-hörnan & gjorde lite övningar på balansbrädan (jag har 2 ganska kassa knän efter att ha slarvat med rehab efter en operation för ett par år sen) & stretchade.

Så himla skööönt!! Så nu har jag kokat ett ägg, gjort gröt & kaffe… mumsa mumsa.

Vi hörs senare.
Kramis på er

XOXO

En historisk dag….

Dagen idag är ingen vanlig dag…. dagen idag är MIN!

Dagen idag är ingen vanlig dag…. dagen idag, är dagen då jag tackade nej till en semla!

Kan ni förstå?? När det bjöds semlor på jobbet idag & alla andra satt & mumsade purfärska semlor, så satt jag & tuggade på 2 osötade fullkornsskorpor & ett litet äpple! Å jag var inte ens sugen… Kollega Eva J försökte övertala mig att jag skulle dela en semla med henne, men jag sa bara: -Nej tack, jag skall äta mina skorpor & mitt äpple.
Det är knappt jag kan förstå det själv… För bara ett par månader sen hade jag aldrig sagt ”nej tack” till en semla. Men återigen har jag fått bevis för att jag nog är på rätt väg. Det gör mig så himla glad! 🙂
Jag skulle kunna ställa mig på toppen av ett berg & bara vrååååla, så där som Ronja Rövardotters vårskrik. Fast jag skulle nog kalla det för mitt stoltskrik.

Jag har åxå haft utvecklingssamtal på jobbet idag, med vår vice VD. Det gick bra, eftersom jag bara jobbat på säl ett par veckor, så kom vi överens om att vi ”lägger det förflutna bakom oss” & pratar om mål för 2013. Både på företagsnivå, avdelningsnivå, kontonivå & så självklart, mina personliga mål.
Ni som känner mig, vet att jag är en vinnarskalle (när jag sätter den sidan till), så jag tycker det skall bli otroligt roligt & utvecklande att börja jobba mot mål!
Vi pratade åxå lön… & som det oftast är, så ligger vi en bit ifrån varandra. Men jag köper M’s argument att han vill se att jag presterar först. Å visst, är det prestation du vill ha…;-)
Men jag fick ändå en liten slant extra i lönekuvertet & det är ju bättre än att ha samma slant.

Dagens vardagsmotion:
Morgonpromenad till jobbet – 2,4 km på 27 minuter & offrat 270 kcal
Kvällsprommis innan Robins match – 3,8 km på 48 min & 397 kcal offrat

Men det var satans tungt att gå… jisses så anfådd jag blir & all ork bara tvärdör efter ca 10 minuter. Jag måste sakta av & korta ner stegen, inget kul alls. Det måste vara kroppen som säger stopp p g a förkylningen! När i hela friden skall jag bli av med den??

Näää nu är klockan alldeles för mycket. Jag får skriva mer imorgon. Nu måste jag sussa… klockan har slagit 00.15! Å väcklarklockan ringer 05.50 imorgon bitti!

Sov gott med er.

XOXO

Bra val – ett tecken på att min hjärna är med på den inslagna vägen

Söndag idag & jag vaknade före klockan imorse. Superskönt! Jag har dessutom sovit mer än någonsin de sista nätterna. Har inte hostat så mycket, vilket jag tolkar som att vi är på rätt väg – den envisa förkylningen åt sitt håll & jag åt mitt!

En envis tanke har följt mig hela helgen – gällande en situation som uppstod på jobbet i fredags.

Vår vice VD hade kallat till fredagsfika & det för att en av våra kollegor, Christina fyllt 50 & skulle uppvaktas med present från företaget. Ni som följer min blogg, vet att vi på kontoret skramlat ihop en slant som hon fick i veckan… Men nu var det alltså företaget som ville uppvakta.

I all enkelhet, så hade man köpt in några bullängder. Å mitt dåliga samvete slog till när jag tog en skiva till kaffet. Min vana trogen, så viftade jag bort det med den vanligaste av ursäkter: -Äh, en skiva är inte så farligt.

Å så är det nog…. men när vi fikat klart & det var dax att återgå till jobbet, så gick jag upp & passerade köket & av gammal vana vek jag in mot ”det där” hörnskåpet, där kakorna finns. Jag var såååå sugen!
Jag vet inte vad det var, men innan jag hann öppna dörren till ”kakskåpet” så hörde jag mig själv säga: -Nej Pernilla, du skall inte ha någon kaka! Du har ett äpple vid ditt skrivbord, det är mycket godare!
Å så gick jag därifrån….

Men födelsedagsbarnet, Christina hade hört mig & sa; -Bra där Pernilla! Starkt gjort av dig att inte ta en kaka!
Å jag kände hur jag sträckte på mig & blev en decimeter längre & mungiporna åkte ända upp till öronen. 🙂 SÅÅÅ NÖJD

När jag satte mig vid skrivbordet så kom händelsen ikapp mig…. Å för er som inte brottas med såna här saker flera gånger om dagen, så fnyser ni säkert nu. Det är väl inte så svårt att stå emot?!

Jo, för oss tjockisar så är det oftast så, vi gör saker av ren vana: går till kakskåpet istället för fruktskålen, väljer glassen till fredagsmys istället för fruktsallad etc etc. Ni smalisar gör åxå saker av ren vana, men de valen är av annan karaktär.

Hursom helst, när jag satt där vid skrivbordet & såg äpplet, som låg där… det såg så otroligt gott & saftigt ut… det var då det slog mig!! Valet jag gjorde bara 30-45 sekunder tidigare, var för mig ett klart bevis på att min hjärna sakta håller på att omprogrammeras!! 🙂
Å det gör mig sååå glad. För det gör att jag verkligen känner att beslutet att ta tag i övervikten är ”på riktigt nu”.

Vad menar jag då med det? Jo, hur många gånger under de här åren jag varit överviktig har jag inte sagt att jag skall ta itu med den? Å precis lika många gånger har jag satt en jäkla fart, promenerat, ätit nyttigt, tappat 3-4 kg & sen tappat intresset/inspirationen/orken/viljan, ja, vad ni nu väljer att kalla det. Å så har man snabbt ramlat tillbaka i sina gamla soff- & chipsvanor & då självklart åxå gått upp de där kilona igen!
Så går det ett tag, så tänker man att NU JÄKLAR ska jag ta itu med övervikten… Sen snurrar man i det där ekorrhjulet. En del längre än andra…. en del för alltid.. 😦

Men det jag gjorde där, vid kakskåpet i fredags, det fick mig att inse, att NU, NU är jag äntligen på rätt väg. Det har även under helgen fått mig att göra flera bra val.. & jag blir faktiskt lite stolt över mig själv. En liten tår i ögat & ett hopp om att jag är på rätt väg!

Berätta gärna om när du gjort ett bra val!
XOXO