Arkiv

Konsekvensen av att sova som en kratta…

Det blidde ingen lunch med flickorna på jobbet idag….

Jag har sovit typ 2 timmar inatt. Varför vet jag inte. Jag var ju trött när jag gick & lade mig & hade tagit min sedvanliga 1/4 Imovane. Jag började dock ana oråd när jag hörde ljudboken zona ut efter sina 30 min, det har typ ALDRIG hänt förut.
Nåja, jag var fortfarande vid gott mod, så jag slog på ytterligare 30 min på ljudboken… men de zonade ut de åxå. Jag orkade knappt hålla ögonen öppna, så trött var jag… men att somna??!! NÄÄÄÄÄ.

Någon gång vid 01.30 somnade jag till i ca 45 minuter… sen vaknade jag igen. Å jag var inte klarvaken, utan kände mig trött & svullen i ögonen men kunde bara inte somna om. Låg väl vaken till typ halv 4 & fick sova i dryga 30 min. Sen låg jag vaken till någon gång efter kl 5, somnade & vaknade när klockan ringde 05.50.

Så idag har det varit gaaalet svårt att fokusera, tankarna vandrar konstant iväg. Man gäspar, har ont i huvudet & har svårt att göra en sak i taget.

Så jag bestämde mig för att åka DIREKT hem & få sova middag en timme eller två… Men jag var ju inte trött när jag kom  hem, men jag satte mig i soffan & gjorde ingenting ett par timmar. Bara zappade lite på TVn.

Klockan 14.45 begav jag mig i sakta mak mot Stadsgårdskajen för att hämta mamma & pappa som varit på kryssning till Åland. Vi åkte hem till dem & åt pizza (jag tog en barnpizza). Jag hade dock satt på mig träningskläder innan jag åkte hemifrån. Så jag gav mig ut på en prommis i värmen… men hade bestämt mig för att promenera i maklig takt, utan press. Å se, jag hade så mysigt på skogsstigarna utmed Mälaren att det blev 10,3 km innan jag var hemma igen.

Så nu blir det dusch & sen skutt i säng… men avslutar med några bilder från promenaden… Jag blir alldeles hänförd av vilka vackra omgivningar jag bor i. Å de finns alldeles runt husknuten.

jag på promenad

Det är så lugnt & fridfullt i skogen, utmed Mälaren…

eka på stranden

 

 

mälaren i kvällssol

Mälaren i kvällssolen

lilla röda huset

 

runkeeper

Två dagar kvar till semester

Idag är det måndag… ny vecka & bara 2 arbetsdagar innan jag går på en mycket efterlängtad veckas semester. Det skall bli fantastiskt skönt att få vara ledig en vecka.

Jag & Stina (KBT-terapeuten) pratade om ledigheten sist vi träffades. Å hon påpekade att den ledigheten kom lägligt eftersom jag mår ännu sämre nu. Hon sade uttryckligen att jag skulle försöka att verkligen ta hand om mig, samla energi & se till att bara vara.
konsten att bara vara
Vi pratade åxå om detta med ”back to basic”… jag har ju lite tappat min röda tråd som jag hade så bra där ett tag… Där jag var bra på att vila en stund när jag kom hem från jobbet, mediterade 10 min varje dag & var åxå ute & promenerade varje dag. Å så var det, det där med maten, jag åt regelbundet… frukost, lunch & middag + 1-2 mellanmål.
Nästan allt ovan har jag tappat….lite mer för varje vecka som gått…. & Stina frågade vad min röda tråd innehöll?

Så jag började berätta: Kortisolhalten i kroppen sjönk rätt fort under tiden jag var heltidssjukskriven. Jag sov bra, ca 9 tim per natt & eftersom jag bara var hemma, så fanns inte så mkt annat att göra än att äta ca var 3-4e timme, vila, ta en kortare promenad & måla i min målarbok. Å efter ett par veckor försvann mitt söt- & godissug. När jag väl började jobba 50% i februari, så klev jag upp direkt när klockan ringde, jag åt frukost hemma (till skillnad mot förut, då jag ofta tog med frukost till jobbet, för att få snooza så länge som möjligt) & promenerade sen till jobbet. Å när arbetsdagen var slut, så käkade jag lite lunch med tjejerna på jobbet innan jag traskade hemåt…
Så jag började ju tappa vikt redan efter ett par veckor som heltidssjukskriven. Utan att egentligen göra något märkvärdigt.

Stina tyckte jag hade varit grym som tappat 10 kg sedan jag blev sjukskriven. Å hon tror som jag att det berodde på ovan små justeringar. Jag berättade att jag vill tappa ca 15 kg till, så vi har kommit överens om att jag ska börja att käka lunch med kollegorna innan jag går hem igen… både för att hinna umgås & för att då få i mig lunch. Så det ska jag göra idag. Min matlåda innehåller rester från lördagens grillning hos mamma & pappa:

matlåda med rester

Jag har tagit med ett par bitar fläskfilé, lite sallad & som efterrätt vattenmelon med fetaost.

Hoppas nu att jag skall kunna hålla i detta med luncherna! De senaste veckorna har jag bara velat hem, fortast möjligt efter jobbet… men jag skall försöka ändra på det nu. Å denna vecka är det ju bara idag & imorgon. 🙂

 

Jag har ju berättat tidigare att jag halkat efter lite i min utmaning; 10000 steg om dagen under juni. Men jag har bestämt mig för att det får vara OK. Jag ska göra så gott jag kan för att snygga till siffrorna & träningskläder & gympadojjor åker med till Gotland på fredag. Har sagt till mig själv att jag skall promenera 1-2 varv runt muren varje morgon ALLA år vi varit där… men i år vill jag verkligen! Så jag ska se till att det händer.

Kram på er.

45 minuter hos KBT-terapeuten – långt inlägg.

Min finurliga KBT-terapeut Stina….
Hon har en förmåga att spänna ögonen i en så där vänligt & kärleksfullt att bara det får tårarna att köa upp till värsta trafikstockningen i tårkanalerna.

Jag kom iväg från jobbet i sista minuten idag… & det resulterade så klart i att jag med årets raskaste steg fick ta mig från pendeltåget till hennes kontor på Västra Trädgårdsgatan, alldeles intill Kungsträdgården. Jag kom inrusandes med andan i halsen, siktet inställt på damtoaletten & när det var överstökat hann jag stjälpa i mig ett glas vatten på stående fot i receptionens ”vänthörna” innan hon dök upp.
Vi gick in på hennes rum & sjönk ner i varsin fåtölj…

Så ställer hon frågan; – Sååååå, hur är det med Pernilla idag?

Undrar om hon vet vad hon ger sig in på nu, tänker jag & tar sats…
Jo då, jag mår skit! Det känns som om jag nästan är så långt tillbaka ner i ”skiten” att jag är tillbaka där jag började i oktober…
Å neeej, säger hon & rynkar sina ögonbryn. Men så säger hon; – Det är fullt förståeligt egentligen, med allt som hänt i ditt liv den sista tiden.

Å det har hon ju rätt i… det har varit massor på jobbet, renoveringen jag dragit igång här hemma med allt vad det innebär & så denna djävla ekonomi (den delen behöver ett eget inlägg, så jag återkommer med det).
Men frågan är hur jag skall tackla allt detta, hur kommer jag vidare & framför allt; hur kommer jag framåt?
startlinjen1

Vi pratar lite om min kommande semestervecka, att den kommer rätt lägligt & att jag så långt det är möjligt skall försöka VILA & bara hitta tid för återhämtning. Även fast några dagar skall tillbringas med älskade familjen på Gotland… Inte för att DET är negativt på något sätt, men det blir intensivt när 3-8 personer (om vartannat) skall bo under samma tak & umgås.
Sedan är det några veckors jobb igen, innan det i slutet på Juli är dags för 3 veckors sommarsemester… & jag har INGENTING inbokat, vilket känns helt underbart. Stina påpekade att jag skulle försöka hålla det så, så långt det är möjligt. Om det inte dyker upp något suuuuuperskoj, som det bara inte går att säga nej till så klart… Å så ler hon. 🙂

semesterparadis

Så om någon bjuder med mig hit, kommer jag inte att tacka nej 🙂

Å så frågade hon hur det kändes inför Robins flytt om några veckor, eftersom jag då blir helt själv här hemma. André har ju sedan tidigare flyttat ihop med sin tjej…
Å det känns helt OK, säger jag. Det är klart att det i sig är tråkigt att de flyttar, trots småtjafs om att hjälpas åt & man ibland får sina ”psykbryt”, så älskar jag dem så det gör ont. Å sedan de blev tonåringar & nyfikna på vuxenlivet & sen även vuxna, så har ju våra samtal åxå utvecklats & vi pratar helt plötsligt om politik, världsläget & vart man hittar bästa bilmecken. Vi pratar om vad man skall tänka på när man tecknar hemförsäkring, varför det är bra att vara med i A-kassan & hur man får bort fettfläckar från kläderna.
Att killarna blir vuxna & flyttar hemifrån är en del av livet & jag ser det som att vi nu skall hitta ett nytt sätt att umgås på, som vuxna individer. De är inte längre ett självklart inslag i min vardag… & så ska det vara. Å utan att vara det minsta självisk, så ser jag fram emot att bara rå om mig själv, att inte behöva känna ansvaret att åka hem & laga mat efter jobbet… utan jag kan ta en spontan bio- eller middagsdejt på stan med en kompis om jag vill. Jag behöver bara städa, tvätta & diska efter mig själv… Å vill jag äta filmjölk till middag en kväll så är det heeelt OK.
popcornSå kom vi då till frågan; Å hur är det med kärlek? frågar Stina.
– Kärl… vaddå? svarar jag & ler.
Jag förklarar att jag inte aktivt letat, för jag har ansett mig ha vistats i sådana miljöer där det borde ha funnits lämpliga kandidater. Å dessutom har jag varit så engagerad i killarnas idrotter att det inte funnits vare sig tid eller vilja… men att nu de senaste åren, när killarna blivit vuxna, så visst har jag tänkt tanken. Men då har min dåliga självkänsla & mitt dåliga självförtroende satt käppar i hjulen för mig. Men att jag så sakteliga börjat så ett litet frö för att kanske mer aktivt leta efter kärleken trots allt.
Hmmm… det här med kärlekens vara eller inte vara behöver nog åxå ett eget inlägg inser jag nu när jag kommer på vad vi egentligen avhandlade i ämnet ha ha ha ha…
love at sea Nu är inlägget säkert 2 mil långt, så jag skall laga lite middag…. Robin skulle äta hos sin flickvän.. så jag värmer nog rester från middagen häromkvällen.

Kram på er.
// Pernilla

 

 

Mitt dåliga samvete…

Halloj,

Nu var det några dagar sen vi hördes… igen….
Jag har en del, både mer & mindre intressanta saker att dela med mig av. Men istället för att dra igång ett milslångt inlägg, så skall jag försöka att portionera upp dem, i flera kortare inlägg. Jag har börjat skriva anteckningar i mobilen när jag kommer på något jag vill skriva om, som inte rör ”dagens händelser”. harmoni

Mitt dåliga samvete just nu:
Dessa nedrans 10000 steg om dagen. Jag ligger så hjälplöst efter… både för att jag varit så osannolikt trött pga renoveringen. Men mammas ord har blivit ett mantra som rullar i mitt huvud: Det är OK. Renoveringen tar både av din tid & din kraft. Promenera det du hinner, men glöm inte bort att du åxå måste vila.
Å hon har så rätt, min älskade mamma. För varje dag som jag inte lyckas med de 10000 stegen, så blir det dåliga samvetet mindre efter att ha spelat mammas ord på repeat ett par gånger 🙂
Jag har ju inte heller lyckats med de ynka 7 min träning per dag jag sagt att jag ska ta mig för.

Jag måste ju krypa till korset & erkänna… men jag är sedan ett par veckor tillbaka, så galet trött att det inte räcker med 9 tim sömn per natt! Jag börjar åxå känna av att alla känslor återigen sitter ovanpå huden & återigen är jag galet lättirriterad.
Det är ju inte så konstigt att jag tagit ett steg bakåt i mitt tillfrisknande… vi har gått in i högsäsongen på jobbet, det börjar åxå bli dags för semestrar & jag håller på att renovera hemma. Å igår knasade magen ur… för andra gången på 1½ vecka & det är ett säkert tecken.
stressadSå nu måste jag dra lite i handbromsen… jag måste lyssna ”inåt”, som det så fiffigt heter. Vad behöver då min kropp & själ för att återigen komma på banan? Jo, den behöver:

  1. Lugn & ro – så ofta & så mycket som möjligt
  2. Sömn – gärna 1 tim på eftermiddagen & 9 tim per natt
  3. Motion utan krav på att pressa tider… bara rörelse & helst utomhus
  4. Meditation – för att hjälpa mig att slappna av
  5. Mat på regelbundna tider
  6. Var ärlig & våga säga nej – detta är den svåraste utmaningen. Jag vet oftast inte hur mkt jag orkar innan det är försent.
  7. Be om hjälp – ytterligare något jag behöver öva på

 

 

Möte med KBT-Stina

Såååå….
Här kommer det äntligen!

Jag hade tid hos Stina kl 14  & var där ca 5 min före utsatt tid. Att kliva in på PBMs kontor på Västra Trädgårdsgatan är som att kliva in i lugnet. Det är tyst, så när som klackar mot parkettgolvet. Å de har en varm, dämpad belysning & 2 stora välkomnande soffor + 3 fåtöljer i väntrummet. De har åxå en liten hörna där man får ta för sig av kaffe, té & vatten.
inre harmoni

Stina kommer ut på slaget 14.00 & vi går in på hennes rum & vi slår oss ner i varsin fåtölj & sen ser hon på mig & ler. Helt tyst sitter vi & tittar på varandra, i säkert 1 minut… innan hon frågar: – Sååååå hur är läget?
Å den frågan är som att trycka på en knapp, för mina ögon tåras direkt & jag får svälja innan jag svarar att jag är trött… sååå osannolikt & evinnerligt trött.

Vi pratar om de veckor som varit, som varit oerhört jobbiga & påfrestande för mig rent psykiskt & att nu när jag jobbat mig igenom det, så svarar kroppen nu med att slappna av efter att ha befunnit sig i katastrofläge under ett antal veckor. Å då kommer tröttheten som ett brev på posten. Renoveringen hemma gör inte att tröttheten minskar, utan tvärtom… Å Stina tyckte inte att renoveringen egentligen kom lägligt i mitt tillfrisknande, men nu är det bara att åka med. Men hon vill att jag skall försöka känna efter vad som är bäst för mig; att elda på för att få allt klart så fort som möjligt? Eller att ta det lite lugnare & kanske ha 2-3 renoveringsfria dagar i veckan, leva i röran lite längre, men få lite mer tid för mig själv?
Å jag vet faktiskt inte idag vilket som är bäst… men jag lovade henne att fundera på det. Men vi kom fram till att vi ser inte längre än till att köket blir klart just nu. Å när det är klart, kanske vi kan ta renoveringsledigt en vecka eller två, innan vi går vidare till nästa fas?

återhämtning

Vi pratade åxå om jobbet. Jag skall byta chef för andra gången sedan jag blev sjukskriven, vilket så klart väcker känslor & oro. Men det är inget jag kan påverka. Så jag måste försöka att lägga det åt sidan & fokusera på mig själv, mitt jobb & mitt tillfrisknande.

Nästa vecka är syrran på semester & vi jobbar med samma konton vilket betyder att jag behöver täcka för henne i vissa delar. Å tankarna på hur det skall gå gnager i mig sedan några dagar tillbaka. Rädslan att ta på mig för mycket… rädslan att jobba för mycket, att inte våga säga ifrån, oron att känna stress om det är för mycket etc etc…
Å Stina rådde mig att försöka prata snällt med mig själv när de tankarna dyker upp. För jag är ju samtidigt inställd, införstådd & HELT på det klara med att ”jag hinner det jag hinner” på mina fyra timmar. Hon tyckte att jag skulle försöka skriva ner några punkter som är viktiga för MIG i mitt jobb, som jag kunde kika på när oron sätter in eller tankarna vandrar i väg mot det negativa hållet. Å det ska jag verkligen försöka göra nu under helgen. 🙂

Sen frågade hon när jag hade semester…. & jag berättade att jag hade semester 1 vecka runt midsommar (onsdag innan midsommar & 1 vecka framåt). Å när hon frågade vad jag skulle göra då, så svarade jag att vi skall åka till Gotland. Jag, mina föräldrar, André & hans flickvän Josefin & eventuellt Robin & hans flickvän Belinda. Syrran & jag kan inte vara lediga samtidigt, så vi kommer att ”byta av varandra ”.
stora torget by night
– Men du ska väl ha mer semester? frågade hon.
Jo, svarade jag, men inte förrän i slutet av Juli & då 3 veckor. Hon frågade vad jag hade planerat & jag sade som det var; jag har INGET planerat. Robin flyttar till Malmö precis i början på min semester & ev att jag åker ner & hjälper honom & Belinda att komma i ordning. Sen har han 2 träningsmatcher, en i Malmö & en i Trelleborg som jag gärna skulle vilja se live. Men jag har inte bestämt något ännu.
Dock så ska jag försöka återuppta mitt läsande under semestern… jag har fortfarande oerhört svårt att fokusera länge på en text, typ ett långt mail eller en bo. Så jag lyssnar t ex fortfarande på ljudböcker. Men på semestern vill jag börja öva upp min koncentration.  Å Stina tyckte att det lät toppen att jag inte hade något planerat!

Å det var väl vad vi hann med under våra 45 minuter. Tiden går oerhört fort hos Stina, men man är helt dränerad när man går därifrån. Å för att inte glömma vad vi kommit överens om att jag skulle klura på till nästa gång vi ses (om 2 veckor), så skrev jag ner det i telefonen innan jag klev ut genom porten.
Så där finns nu en anteckning som säger följande:
* Kolla möjligheten att jobba hemifrån 1 dag per vecka
* Stämma av om vi kan ha renoveringsfritt minst 1, helst 2 dagar i veckan.
* Skriva ner vad som är viktigt för mig i mitt jobb & meddela min nya chef detta
* Ev ta 1-2 veckors renoveringsledigt när köket är klart

Så nu ska jag ta itu med de där 4 punkterna, en efter en…

Ha en härlig lördag.

Kram
// Pernilla

Varför jag inte höll mitt löfte om gårdagen.

Halloj vänner,

Jag lovade att jag skulle ha skrivit om mitt besök hos KBT-Stina igår. Men det blev full fart…
Dagen började med att jag rullade ur sängen alldeles för send, så jag messade syrran & meddelade att jag skulle jobba  hemma. Ett superskönt beslut! Å även om tankarna på att jag ”måste ta mig till jobbet – för att visa att jag faktiskt försöker”, malde i huvudet, så satte jag mig i soffan med en kopp kaffe & sade vänligt till mig själv: – Du jobbar inte MINDRE för att du jobbar hemifrån. Tvärtom vet jag att jag får oerhört mycket mer gjort när jag jobbar hemma än när jag är på kontoret. Å du behöver inte visa nåt eller prestera nåt för någon annan än dig själv.
Sen lade jag alla dåliga tankar åt sidan & tog itu med dagens jobb. Å när mina 4 timmar var över, så klappade jag mig själv på axeln (fysiskt) & sa; – Se så mycket du fick gjort idag! Bra jobbat Pernilla.
great job
Jag hade inte haft datorn avslagen många minuter förrän pappa plingade på dörren. Han hade tagit med sig släpet för att vi skulle åka till soptippen med en massa skräp från köksbygget… 2 vändor blev det. Å skönt att få jobba med kroppen en stund. När vi kom tillbaka från andra vändan på tippen, var Robin hemma. Så han & pappa satte fart att fortsätta med köket. Å efter någon timme kom mamma upp & hon & jag åkte på tapetjakt… JISSES vad svårt det är att föreställa sig en liten tapetvåd på ca 50x50cm på en hel vägg eller ännu värre i ett helt rum!
Men vi lyckades nog hitta tapet till köket, hallen, vardagsrummet & Robins rum. Men jag skall nog kika runt lite till & se vad jag kan hitta, om någon tapet kommer att bytas ut eller om ”lagda kort ligger”.

När vi kom tillbaka hem hade pappa & Robin lyckats få in bägge ugnarna, kyl & frys, samt monterat på dörrarna på kylen & frysen. De ska ju vara integrerade, så det var lite pyssel. Vid strax efter kl 19 så åkte Robin till sin pappa & jag, mamma & pappa gick bort till pizzerian som ligger ca 100 m från mig & käkade.
När jag kom hem en timme senare var jag helt sänkt & slocknade i soffan före klockan 9.

Vaknade till vid 21.30 & zappade på TVn ett par timmar innan jag gav upp & hånglade upp John Blund. Så himla skönt.
Vaknade utvilad vid kl 8 i morse & skulle bara dra mig en liten stund…. nästa gång jag slog upp mina ljusblå stod klockan på 09.30!!

För att inte göra detta till världens längsta inlägg, så kommer mötet med KBT-Stina i nästa inlägg…

Kram på er

// Pernilla

Läkarbesök & rotade beteenden…

Halloj,

Hoppas ni haft en härlig onsdag!
Själv började jag dagen med att jobba hemifrån några timmar, innan dagens läkarbesök hos Dr Jan, min husläkare.
jobb hemifrån

Å världens bästa Dr Jan…. hoppas innerligt att jag aldrig kommer att behöva byta husläkare. Jag vet att det är många som misstror sin vårdcentral & tycker att det är stor omsättning på läkare & sköterskor. Å så är det säkert. Men jag har haft turen att ha Dr Jan som min husläkare i över 20 år. Han känner till min bakgrund, han lyssnar & är mån om att jag skall må bra.
Det  var precis detsamma idag… jag slår mig ner på stolen mittemot honom & han frågar mig hur jag mår. Den där frågan som jag inte riktigt klarar av… ögonen tåras & han spänner sina vänliga ögon i mig & frågar om jag fortfarande går hos psykologen & KBT-terapeuten. – Nej, psykologen går jag inte hos längre, men KBT-terapeuten försöker jag träffa varannan vecka.
– Bra säger han, du behöver det. Jag ser att du inte mår bra ännu, så det kommer inte på tal att gå upp i arbetstid, svarade han & sjukskrev mig fortsatt på 50% t o m 30 juni.
låt mig vara som jag är
Men som jag mår just nu, så protesterade jag inte det minsta! Å jag har fortfarande långa samtal med mig själv eftersom en del av mig knappt orkar rulla ur sängen, medan en annan del av mig med ljus & lykta letar efter ”lösningen” i hopp om att få vakna en morgon & vara pigg, att orka jobba, umgås med vänner, träna regelbundet – att bara ha den där sköna balansen i livet. Jag menar – hur jäkla svårt ska det vara?!

Uppenbarligen är det svårt…. det är tydligen inte som att få halsfluss, gå till doktorn, få medicin & ett par dagar senare är man sig själv igen.
sjukling

JAG är den som sitter på mirakelmedicinen, för bara JAG kan välja att förändra mig. För så mycket har jag fattat. Det måste till en förändring…. jag kan inte sikta på att leva mitt liv som jag gjort tidigare. Å även om mycket av det som är orsaken till min utmattning är jobbiga & högst tillfälliga händelser i livet (jag kan berätta i ett annat inlägg, annars blir detta 4 dagar långt), så finns det orsaker till min utmattning som kräver att jag ändrar mitt beteende, börjar stå upp för mig själv mer & framför allt att jag börjar bli mer snäll mot mig själv. Men det är inte så lätt att ändra på rotade beteenden har jag märkt!

Imorgon skall jag träffa KBT-Stina. Jag skall ta upp detta med henne… hur ändrar jag på dessa beteenden? Hoppas hon har något genialiskt att komma med 🙂

På eftermiddagen idag, tog mamma & jag en prommis. Det var alldeles för länge sen! Vi traskade i alla fall ihop 5,23 km, vilket var superskönt. Nedan ett par bilder från promenaden:

Nu skall jag duscha & sen meditera en stund innan jag kryper i säng.

Kram på er.

// Pernilla