Firar tre dagar utan ångest

Så har vi kommit till söndagen & den sista av mina 5 lediga dagar….

Å det som skulle ha varit 5 dagar av sömn, yoga & promenader blev det ingenting. Sovit har jag gjort. Men ångesten har förstörde mina första 2 dagar….
På midsommarafton vaknade jag dock utan ångest & kände en gnutta hopp. Å när den inte kickat in ens när klockan slagit 13, så vågade jag mig ner till mamma & pappa för midsommarlunch. Det blev en supermysig midsommarafton….
Å om ångesten valde att utebli av egen kraft, eller för att jag faktiskt drack ett par glas vin & en nubbe tänker jag inte spekulera i…

Jag fick till & med 3 nattgäster med mig hem! Robin, Belinda & Theo valde att sova kvar, så dem fick jag rå om lite extra. De gav sig av vid 12-snåret igår för att fira Belindas pappa som fyllde år & kika på fotbollen med hennes familj.

Å jag, jag hejjade på mig själv för att jag inte hade någon ångest igår heller…. men däckade i soffan typ 45 minuter efter att ungdomarna gett sig av. Sedan varvade jag ett par timmars sömn, med typ 30-45 minuters vakenhet fram till fotbollen. Å vilken gastkramande tillställning det blev! Vi gjorde en grym insats på alla håll… men tyvärr blev det ett dråpligt slut. Nu är det bara att ladda om för Mexico.

Men efter fotbollen var det tack & godnatt igen!
Å jag har sovit som en klubbad säl fram till kl 9.30 idag! Jag känner mig faktiskt något piggare & skall nu försöka hushålla med den lilla extra energi jag känner idag. Så tror jag skall sikta på att städa & byta lakan i sängarna.

Kram på er.

 

9 saker en person med ångest vill att du skall veta…

Ännu en skitdag till ända.

Precis som igår, har jag brottats med ångest av & till hela dagen. Men idag har jag inte tagit någon medicin. Jag har bara 4-5 tabletter kvar, så jag skall försöka klara mig utan den. Detta för att motivera mig att hitta andra sätt att hantera min ångest.

************************************************************************************
Ångest är ett vanligt tillstånd, som påverkar livet för massor av människor. Men ändå är det ett tillstånd som är så otroligt missuppfattat. För nej, ångest handlar inte om att vi ”ångrar saker”. Snarare är det en känsla i kroppen (med både psykiska och fysiska symptom) att något är riktigt, riktigt fel – även om vi ibland inte vet vad.

1. Ångest ger fysiska symptom

Ångest är inte bara en känsla. Ofta ger den även fysiska symptom så som svettningar, tryck över bröstet, bultande hjärta och spända muskler. Kraftig ångest kan dessutom ge symptom så som illamående, yrsel, frossa, domningar och klåda.
För min del, så visar den sig, numera, oftast genom ungefär samma symptom som när man har lågt blodsocker. Jag känner mig svag, blir kallsvettig & skakis. Å detta gjorde till att jag länge misstog den för just lågt blodsocker & kastade i mig en chokladbit & det hjälpte, för några minuter.

2. Jag kan inte alltid kontrollera det

Även om jag anstränger mig så går det inte alltid att styra. För mig är det till & med så att den medicin jag fått inte alltid hjälper. Ibland tar den inte ens udden av ångesten.
Men jag tar den bara när jag känner att min ångest är maxad & jag mår riktigt eländigt & inget annat hjälpt (gå undan, andas lugnt)

3. Jag förstår inte alltid varför

Plötsligt är den bara där. Ibland är det tydligt var den uppstår ifrån, men ibland förstår jag den inte alls… ibland kommer den smygande… & ibland slår den till som en blixt från klar himmel.

4. Mycket av lidandet sker i det tysta

Nej, oftast säger jag ingenting till andra. En del låser in sig istället. Å så gör oxå jag helst.
För min egen del har det INGENTING med skam att göra, utan att jag helt enkelt försöker hantera den själv. Inte låter du din omgivning veta varenda gång du har ont i huvudet?
Men ibland kommer den över mig på jobbet… & där har jag inte så många ställen att gå undan på, mer än toaletten.

5. Även enkla små saker kan trigga den

En liten grej kan öka i storlek, och helt ologiskt ta över kroppen & det känns som om man inte har kontroll.
Det är vad jag tycker är det som är allra mest skrämmande.

6. När den kommer är den förlamande

I sin allra vildaste attack känns det som om den stoppar upp livet. Den bedövar och förlamar. Inte förrän den är borta kan vi röra oss helt fritt igen.
Nu har jag lyckligtvis inga så kraftiga attacker. Även om det ibland känns som om mina ben inte skall bära mig & jag blir helt orkeslös & inte ens orkar lyfta mina armar.

7. Det syns inte alltid utanpå

Ångest sker inuti. Men inuti kan den vara STOR. Även om vi ler så kan det finnas ett tryck över bröstet och tankarna vara någon helt annanstans.

8. Det kan kännas som att det aldrig kommer gå över

Även om det gör det. Jag är inte rädd för min ångest, utan försöker till en början att andas igenom den, lugnt med långsamma & djupa andetag. In genom näsan & ut genom munnen.

9. Jag behöver dig (även om jag drar mig undan)

Även om jag vill bli lämnad ifred, även om jag drar mig tillbaka och drar täcket över huvudet, så hjälper det att veta att någon finns där. När jag är redo att krypa fram igen – var bara där ❤

Kram på er

 

Ångesten har hållit mig fången hela dagen…

Onsdag & min första lediga dag….

Jo, jag har tagit ledigt onsdag & torsdag för att få en lång midsommarhelg. Å jisses som jag behöver det.

Jag vaknade vid kl 8 idag men låg kvar i sängen & lyssnade på ljudbok till 9… sedan gick jag upp & käkade frukost. Så skönt att bara få vara… utan en massa måsten & borden. Men så dök en gammal ovän upp; Ångest…

Men jag försökte rida ut den med att fokusera på andningen. Det gick sisådär…. så jag bänkade mig i soffan & kikade på slutet på Nyhetsmorgon med en kopp kaffe & började trassla ut garnhärvan som Theo lekt med i helgen… det har tagit mig 4 dagar, men jag lyckades till slut reda ut den enorma härvan… Vid 12 snåret hade ångesten fortfarande inte gett med sig (efter drygt 3 timmar), så jag tog en tablett & satte mig i soffan & virkade lite, med förhoppning om att medicinen skulle kicka in på en timme, så jag kunde komma ut på en prommis…

Men ICKE!!! Så jag har suttit i soffan & virkat mest hela dagen…. varvat med lite gråt & ångest. Nu är det snart läggdags…. är rätt trött efter att ha krigat med ångesten hela dagen.

Men jag hoppas på en bättre dag imorgon… 🙂

Kram på er

Ny vecka & jag är ett vrak

… jag andas, alltså är jag.

OK, det kanske var lite överdrivet… men mitt bakslag är verkligen massivt just nu. För första gången på mer än ett år, så har jag fått medicinera för min ångest flera dagar i rad. Så jag längtar sååå tills imorgon när klockan slår 17, för då går jag på ledighet & skall inte jobba något mer denna vecka. Det betyder FEM dagars ledighet. 

Fem dagar att göra vad jag vill, gå & lägga mig när jag vill, gå upp när jag vill… inga ”måsten” & ”borden”. Å så ska det få bli… för jag behöver det sååå mycket just nu. Det är lite så att jag önskar att det var fråga om 5 veckors semester & inte 5 dagar…

Jag har krig med mig själv minst en gång i timmen. Å jag kommer på mig själv med att ta ett djupt andetag in, fylla lungorna för att sedan sakta (& tyvärr inte ljudlöst) låta luften sakta pysa ut mellan läpparna.
Jag gör detta automatiskt för att det ibland inte känns som om jag får tillräckligt med luft. Det är inte så att jag känner att jag får en panikattack, eller att jag skall kvävas.. utan mer som om jag inte andats tillräckligt ”djupt” på ett tag. Å det faller ju på sin naturlighet. Är man stressad, så tenderar man till att andas väldigt ytligt…

Något som faktiskt funkar hyfsat tillfredsställande är min vardagsmotion. Jag krigar på med att få ihop mina 12000 steg per dag & det går över förväntan. Men jag har bra draghjälp i syrran & det faktum att jag får passa Theo (Robin & Belindas hund) ibland. Det gäller att klappa sig själv på axeln även för de små sakerna. Maten är det si & så med, men jag ger mig själv tålamod med den & försöker att inte fokusera så mycket på vad jag äter, utan på att faktiskt äta regelbundet.

Jag vet sedan min förra resa att jag utan att tänka på det, kommer att välja mer hälsosamma alternativ när jag hittar en smula balans… Så just nu får det vara vad det är… det är ändå grundstenarna som betyder något för att det skall bli stabilt!

Mina grundstenar just nu är: 
1. Sömn
2. Äta regelbundet
3. Vardagsmotion

Nu skall jag ägna mig åt grundsten nr 1 – Sömn!

Natti natti

Kvalmig måndag

Go kväll…

Sitter I soffan & klockan visar 20.40…. Å jag är klar med dagens måsten.
Har tagit en PW efter jobbet (+gått ToR jobbet idag), så mina 12000 steg om dagen är gjorda:

Riktigt skönt… även om det varit väldigt kvalmigt i luften idag. Böt om & gav mig ut innan middagen för att hinna innan regnet som väderflickorna hotat med hela dagen… & jag hann. För nu har jag t o m ätit middag, kirrat morgondagens matlåda, duschat, vattnat blommorna, dragit igång både tvättmaskin & diskmaskin utan att det börja regna. 🙂

Lupiner från kvällens PW

I helgen var det mys; lördagen spenderade jag på klassiskt svenskt sommarvis – i skärgården. Vi skulle fira fina Åsa som fyller 30 om en månad… Å det var en överraskningsfest!
Så det har varit mycket tissel & tassel de sista veckorna, men så i lördags var det äntligen dax. Jag träffade Fredrik & Linda vid Slussen för att sedan ta Värmdö-bussarna ut mot Boda Brygga, där vi blev upphämtade av födelsdagsbarnets svärfar. Vi ställde i ordning det sista i den lilla viken där vi skulle vara & samlades sedan på en klippa med utsikt över vattnet, så vi alla kunde se Åsa när hon kom. Det blev precis den överraskning som hennes Charlie önskat. Jag, Lena & Patrik lämnade ungdomarna lite tidigare, då Lena & Patrik skulle i väg på 50 års uppvaktning… & jag som inte är pigg, passade på att lifta till Gullmarsplan för att inte överanstränga mig.
Ingen risk… kl 20.30 sussade fröken sött i sin säng.

Söndagen var trögstartad… RIKTIGT trögstartad. Det enda som stod på agendan var att damma, dammsuga & torka alla golven här hemma… men jag sköt det framför mig mest hela dagen… låg i soffan & lökade istället.
Å vid kl 13, ringde det på dörren & utanför stod Robin & Theo. De skulle möta upp Belinda hos mina föräldrar för att lämna tillbaka deras bil, som Robin haft medan de var på kryssning. Så Robin undrade om jag ville följa med & ta en fika…. absolut! Så på med shorts & linne.

Det blev ett par timmar i solen hos mamma & pappa innan jag vände hemåt & tog tag i mitt hem. Det var såååå skönt att gå & lägga sig igår & veta att det som legat över mig i flera dagar äntligen var överstökat.

Nu blir det ett glas vatten, lite virkning & så några bigarråer till Biggest Loser. Sen natti natti.

Kram på er.

 

Pickaboo….

Hej igen,

Jag trodde jag skulle klara mig utan er… men näää.

Det har hänt mycket sedan vi sågs sist. Det är 3 månader, så när som på ett par dagar, sedan mitt förra inlägg. Å för er som kikat in under tiden, TACK för ert tålamod.
Det var svårt att hitta balansen mellan att jobba heltid, hitta tid för återhämtning, träna, umgås med vänner & familj + ha en blogg.

Men jag vill ge det en ny chans. Varför?

För att jag har så mycket inom mig som lixom vill ut. Jag funderar en hel massa.  På hur jag skall hitta energi, hur jag skall lära mig hur mycket jag orkar….
Jag funderar på när man skall ha 2 dagar i rad där man går & lägger sig utan att ha sovit en timme efter jobbet & sedan knappt har ork att göra sina vardagliga sysslor. Där man vaknar & känner sig pigg & utvilad efter 8-9 timmars sömn osv osv…

Jag har fortfarande inte tagit tag i vikten seriöst… däremot så VILL jag ruskigt gärna kasta mig in i ett ordentligt viktminskningsrace. Men jag väljer att fokusera på mitt bakslag i utmattningen istället. För jag vet att när kropp & knopp är i balans, så följer resterande med… det vet jag sedan jag blev heltidssjukskriven i oktober 2016. Då började jag tappa vikt när kroppen fått återhämta sig en stund & man började få energi att göra saker. Å när man fick energi att göra saker, så kom de regelbundna måltiderna av sig självt & när man åt regelbundet var man inte sugen på onyttiga saker…. Å när man inte åt en massa skräp, så tappade man vikt osv osv.

Så jag vet att jag valt rätt när jag lägger fokus på att få bukt med mitt bakslag just nu. Å här gäller det att nu vara lite smart. Så nedan har jag tre punkter att fokusera på ett par veckor framöver:

1. Sömn – 8-9 timmars sömn per natt – inga undantag. Utan sömn så får man inte den största återhämtning man behöver. Ordentlig & tillräcklig sömn är A&O för både kropp & knopp. Det är återigen dax att sätta telefonen på ”Stör EJ” läge kl 21 på kvällarna.
2. Vardagsmotion – 12000 steg per dag. Jag tycker om att röra på mig. Å jag gillar framför allt att promenera. Å bara att gå till & från jobbet borde ge mig 50% av mina 12000 steg.
3. Äta regelbundet – Vad för mat är inte så viktigt just nu. Men 5 måltider per dag (frukost, mellanmål, lunch, mellanmål & middag) är en bra början… när det sedan sitter, så försvinner suget efter onyttigt.

Det låter inte så farligt… men det kommer att ge mig tillräckligt med utmaningar. Så det är en bra början tycker jag.

Nog med ordbajsande nu…. & skutt i säng istället… det blir inga 8-9 timmars sömn ikväll. Men tänker att det blir bra att starta imorgon… med en härlig helg att ladda batterierna & försöka nöta in nya vanorna på.

Kram på er.

 

 

Nya tag som lite kommer av sig.

Har ledsnat något fruktansvärt på att vara så evinnerligt trött på eftermiddagarna & kvällarna. Ända sedan jag började jobba heltid den 1 februari, så kroknar jag ju vid klockan 14.30 – 15.00 på eftermiddagen…
Jag får svårt att fokusera, börjar gäspa & har svårt att hålla mig vaken helt enkelt.
Så när jag kommer hem behöver jag oftast, precis som innan min utmattning, vila en stund. Men jag tänkte nu försöka råda bot på detta & hade planerat att ta nya tag & promenera till & från jobbet denna vecka…. & dessutom se till att få en promenad på lunchen, så man får lite frisk luft & dagsljus.

Men se…. det funkade i måndags… så skönt med alla promenader & jag stegade ihop ca 12000 steg. Å nog kände jag mig lite piggare på eftermiddagen allt… I tisdags, så var det    -13 grader & det blåste småspik, men jag tänkte att det inte borde vara något problem, så jag promenerade till jobbet. Men vädret blev sämre & sämre, så lunchpromenaden uteblev & likaså promenaden hem. Å idag var det helt kört.
Hela Stockholm verkar ha lamslagits av snökaos. Å det blev inga promenader alls idag.
Nu hoppas jag på att det slutar snöa & blåsa, så kanske man kan gå till jobbet imorgon igen.

10 tips till dig som upplever stress.

Det var länge sedan jag lade in ett av PT-Fias råd för att stressa ner…. Här kommer det nionde i ordningen.

Sluta multitaska
Det är modernt men blir ofta halvdant. I stället för att göra fyra saker samtidigt, vara alla till lags och ha kaos i skallen – skala av och gör en sak ordentligt åt gången. Det blir effektivare, skönare och du blir troligtvis klar snabbare.

Ovan är tänkvärt…. själv har jag nog försökt att hålla det till en sak i taget…. förutom i jobbet, där man behöver hålla många bollar i luften på en gång & det ibland blir lite kaos.

OK & ska jag erkänna, så nog har jag lagat mat & samtidigt adderat en miljon saker till min att-göra-lista, samtidigt som jag försöker att göra en inköpslista för vad som skall handlas, samtidigt som jag försökte få en överblick av veckans alla måsten & viljor.

Men det är slut med det nu! Jag skall försöka sluta multitaska.

 

En måndag med NOLL energi…

Blääää för idag.
Jag sov inte så himla bra inatt…. men klev ändå upp strax efter 6 & fixade lite gröt. Sedan tog jag gröten & en kopp kaffe & landade i soffan framför herrarnas curling.
Såååå spännande! Tyvärr kunde jag bara kika till den 5e omgången var klar… då sade kommentatorerna att de inte kommer att vinna.
Så då satte jag av mot jobbet i en rasande fart… 🙂

Väl på jobbet, så funkar förmiddagarna, precis som vanligt, klockrent… jag får massor ur händerna. Är klar i knoppen & känner att jag har energi i kroppen.
Men så börjar jag dippa vid lunch…. jag började frysa & det var som om någon slagit mig i huvudet med en stekpanna, för energin tog slut på samma sätt som man slår av en strömbrytare. Så efter lunch satte jag mig i vår massagefåtölj 15 minuter & slog på ett avslappningsprogram. Det var riktigt skönt… men hjälpte föga…
Jag gäspade & gäspade…. hade myrkrypningar i benen & hjärnan var som potatismos!

Men jag lyckades få lite hur händerna efter lunch…. vid 14.45 tog jag en paus i fikarummet & löste lite Soduko & käkade en clementin. Men inte blev jag piggare för det. Så jag började GALET nog att planera för en promenad hem… med OMVÄG! Men för varje minut som gick undrade jag hur jag skulle palla…

Å när syrran viskade över skrivbordet: – Jag tänkte be mig hemåt snart, vill du åka med? så slog jag ihop datorn på en nanosekund.

När jag kom hem, så har pappa varit här & monterat elementskydden i vardagsrummet! SÅÅÅ FINT BLEV DET!

Nu ska jag käka lite, sen ska jag nog hitta något lättsamt yogapass för att kompensera för den uteblivna promenaden hem.

Kram

 

En redan stressad hjärna blir stressad…

Det märks verkligen hur känslig man är för stress när det tjorvar ihop sig.
Jag har 3 stycken jobb som har strulat till sig av olika orsaker & jag stressar upp mig för att jag vill ha iväg mina offerter, då tiden börjar rinna ut.

Å det är som om hjärnan utlyser strejk…. jag fixar inte ens de enklaste saker på jobbet. Utan jag måste verkligen strukturera upp, tänka till & fokusera….
Å det med en redan påverkad hjärna…. ja, ni kan ju tänka er resultatet.

Huvudet checkar lixom ut… & när huvudet checkar ut, så börjar jag göra saker som inte kräver så mycket tankeverksamhet; hämta kaffe, sortera papper, kolla intranätet, kolla instagram etc.

Idag var det vimsigare än någonsin… så jag var glad att vi var på jobbet lite tidigare för gemensam frukost & hejja fram Kalla & de andra skidtjejorna.

Å när huvudet checkade ut på förmiddagen, kunde man gå in i konferensrummet & kolla lite hockey i 5-10 min.

Men när klockan var 14, så kände jag mig grinfärdig…. vilket inte gjorde saken bättre. Å jag var GALET tacksam när syrran hörde av sig & undrade om jag ville lifta med henne hem (hon hade gått vid lunch idag för att uträtta ärenden).
Så hon hämtade mig vid halv 4 & jag fick åka hem & vila en timme!

Men nu har jag jobbat ikapp…. här hemma…. i total tystnad. Så nu har det mesta av stressen lagt sig… & jag hoppas att det kommer att vara OK på jobbet imorgon.

Jag tror faktiskt att jag skall krypa ner under täcket redan nu… & få sova lite extra. Det kan vara skönt.

Kram på er.