Tag Archive | bakslag

Det är dax att göra kväll…

Det blev ett besök på gymmet idag! Å vad skönt det var att komma dit…
Men GOD DAMN vad jobbigt det var.
Jag gjorde som vanligt & ställde timern på 40 minuter i crosstrainern. Å normalt brukar jag behöva plocka fram pannbenet de sista 10 minuterna….

Men idag fick jag ropa in det redan halvvägs! Jäklars vad motigt det var. Men mitt pannben såg till att jag genomförde mina 40 min på crosstrainern! TJOOOHOOOOO.
jag på gymmet
När jag var färdig med crosstrainern, så körde jag axlar & triceps… Jag kommer förmodligen inte att kunna lyfta armarna imorgon. Men jisses så skönt att ha det avklarat.
Jag hann hem lagom till hockeyn började – DIF mötte Växjö hemma på Hovet & jag fick inta lunchen framför TVn (jo man får det när det är hockey).
lunch -kyckling grönisar & keso
Resterna av en färdiggrillat kyckling från en lunch i veckan, lite keso & grönsaker. Så smarrigt. Å så jag kan ju meddela att DIF vann… gött mos!
Sen blev det vila i soffan, jag slocknade en timme… så jag hoppas innerligt att jag kan sova för natten när det är dax för det om ca 1 timme. Men anar att kroppen behöver det med tanke på grymt gympass & bakslag…

Men efter en låååång varm dusch, så skar jag ihop en liten middag…. kändes lite enformigt, för enda skillnaden från dagens lunch var att kycklingen blev utbytt mot lite rostbiff (åxå rester från en lunch i veckan).
middag - rostbiff grönisar & keso

Försökte i alla fall mysa till det & tända lite ljus. Så det blev lite romantiskt… även om drycken till middagen vatten) inte serverades i vinglas, utan direkt från min sportflaska. Nåja, jag får väl jobba lite på den där mysiga, romantiska stämningen en smula…

Nu har jag börjat släcka ner här hemma, så det blir lite mysigare belysning, jag har sänkt ljudet på TVn. För att så sakteliga börja zooma ut lite…
Jag skall bara ladda kaffebryggaren & sen packa morgondagens väska, sen är jag redo att göra natt.

Vi hörs imorgon igen.

Kramis

Annonser

Ett år har gått… (varning för långt inlägg)

Lördag & jag har haft en riktigt kämpig vecka.

Bakslaget kom lagom till årsdagen av sjukskrivningen, som var i torsdags. Å för första gången på mycket länge blev jag riktigt arg & uppgiven. ”Ska jag aldrig någonsin mer orka med en normal jävla dag – att BARA gå till jobbet & sedan gå hem, laga mat & plocka lite innan det är dax att sova?”
Mot malmökontoret
Men när jag svurit & bannat mig själv en stund, så insåg mitt logiska & sunda jag att det inte är någon idé att bli arg. Det är ingen idé att banna mig själv… det är bara att surfa med på vågen & försöka lära sig att tackla hindren.
Det är bara jag som kan försöka lära mig hur mycket jag orkar. Det är bara jag som kan lära mig vad som ger energi. Det är bara jag som kan lära mig att sålla bland alla ”vill” & ”måsten”. Å det är bara jag som kan se till att skapa ett hållbart jag.

I onsdags var det som om någon drog ner rullgardinen, jag kände hur jag helt plötsligt blev extremt gråtmild. Jag kände att alla känslor satt utanpå kroppen & jag var fruktansvärt lättirriterad. Så jag tänkte att jag skall ta en låååång & lugn promenad i skogen när jag kommer hem från jobbet.
skogsstigen
Men när jag kom hem pös luften ur mig & jag bestämde mig för att ta en powernap på 30 min innan jag gav mig ut. Jag slocknade som om jag fått en rak höger….
Å vaknade upp 2½ timme senare…. men orkade inte lyfta ett finger. Jag insåg sakta vad som hänt, så jag låg snällt kvar i soffan, under min filt & var ledsen. Ledsen för att jag inte kom ut på promenaden jag så väl behövde, ledsen för att jag sovit så länge, ledsen för att jag var ledsen…
vila-pa-soffan

Jag gick & lade mig tidigt, redan vid kl 21 & sov som en klubbad säl heeeela natten. Men var fortfarande extremt trött i torsdags morse… allt gick i ultrarapid….  Å när jag kände att jag fick använda ALL energi för att komma i kläderna brast det & jag messade syrran & frågade om det var OK att jag jobbade hemifrån. Å fick tillbaka ett; ”SJÄLVKLART”
Å JA, det fick mig att gråta en skvätt till.

Under den här resan är jag så glad & tacksam för min familj, mina vänner & kollegor! De har varit helt fantastiskt underbara & förstående, till & med när jag själv inte förstått.
livet handlar om

Det är lite svårt att fatta att det gått ett år. Jag hittade en länk till min blogg på IForm bland minnena på Facebook på årsdagen läs den här.

Å när jag läser inlägget idag, så kommer alla känslor & tankar tillbaka från de sista veckorna innan jag äntligen pallrade mig iväg till läkaren.

Hur jag grät för allt, hur jag bara sov…. dygnet runt. Ångesten som hade sina klor i mig & hur jag kände att den blev kraftigare för varje gång den fångade mig.
Å hur jag VARJE dag tänkte; ”imorn, då mår jag bättre. Bara jag får vila lite…” ”Imorn, då kommer allt bli bra”… ”imorn….”
you cant have a better tomorrow

Så här 367 dagar senare, så ser jag mer ”nyktert” på hela upplevelsen. Jag blir glad av att läsa i inlägget att jag accepterade det som var & genast började googla mig fram till vad jag skulle prova för att må bättre.

Å det är vad jag gjort, OFTA, under det här året… Min google vet nästan inte om att söka på annat än ”utmattningssyndrom”, ”utmattning”, ”komma tillbaka från utbrändhet”, ”meditation” & ”träning för utbrända”.
road to recovery

Men det är värt att notera; alla blir utbrända på olika sätt… av olika orsaker & alla hittar sitt eget sätt att komma tillbaka på. Å vad jag lärt mig under resan är att jag måste hitta mina sätt att komma tillbaka på.

Initialt, så trodde jag bara att det var de sista 3-4 årens elände som dykt upp titt som tätt, som fått mig på fall. Men efter att ha träffat ”min” psykolog; Dr Bo, så har jag förstått att jag haft mycket otalt med mig själv, så långt som 20 (!!) år tillbaka i tiden.
Dr Bo fick, varenda en av våra tio träffar, känslorna att dansa rave i kroppen på mig. Jag var så mentalt slut när jag gick därifrån att jag undrar hur jag tog mig hem! Men vi fick åxå tillsammans, en hel del pusselbitar på sin rätta plats. Å när den poletten ramlade ner… EUFORI är det enda ord jag kan komma på som beskriver känslan.

hjärtan

Jag skulle ljuga om jag sa att det varit en lätt resa… dessa 367 dagar.
Men jag är helt ärlig när jag säger att det blir lättare för varje dag som går…. & DET måste vara mitt fokus. Att det blir bättre, att det blir lättare…

Nu skall jag nog ta en prommis till gymet i regnet & se om mitt fingeravtryck fortfarande funkar…

Kram på er.

Alive ‘n kicking – i alla fall nästan…

Oj oj oj det är hela tre veckor sedan jag skrev sist….

Förlåt! Men det har varit kämpigt ett tag… eller rättare skrivet, det ÄR kämpigt.

Jag har fått ett litet bakslag & kämpar just nu mot ”minsta motståndets lag” vad gäller precis allt. Från att gå upp på morgonen & ta sig till jobbet, till att laga mat & motionera.
Å jag är trött… så obeskrivligt trött. Varje eftermiddag när jag kommer hem från jobbet, så slocknar jag på soffan i ca 40 minuter. När jag sen vaknar är det ett krigande med mitt inre jag för att inte gå & borsta tänderna & gå & lägga mig redan kl 17…

Varför har jag då hamnat i ett bakslag?
Helt ärligt, så vet jag inte… & jag lägger ingen vikt vid att forska i varför. Jag har konstaterat att jag har ett bakslag & måste nu se över mina dagliga rutiner för att få mer tid till vila & återhämtning. När jag googlat utmattningssyndrom, så har jag lärt mig att bakslag lixom hör till… & det är inget konstigt med det. Så jag ska försöka lära mig att tolka symptomen & lindra bakslagen.

När jag träffade min husläkare för ett par veckor sen, så berättade jag om bakslaget. Han frågade då om jag ville gå ner i tid, men jag tackade nej… jag sa att jag skulle försöka kriga på några veckor till. Men blev det värre skulle jag höra av mig.
Så han sjukskrev mig fortsatt på 50% till den 18 april.

Jag har åxå fått träffa en KBT-terapeut, Stina. Vi har bara träffats en gång, men jag hoppas få med mig nycklar & strategier för hur jag skall ”tackla livet” & lära mig att vara mer snäll mot mig själv… Första mötet fick jag berätta om varför jag var där & vad jag ville med besöken.
Jag ser verkligen fram emot att träffa henne igen nästa vecka.
Eftersom jag gav henne ett exempel på hur jag hela tiden prioriterar bort mig själv på ren rutin… & exemplet gällde yoga, något jag velat börja på sedan jag blev sjuk. Men jag kommer aldrig till skott… Då gav hon mig i uppgift att yoga 2 ggr/ vecka till dess vi ses igen.

Jag hade således tänkt yoga ikväll, men jag är så galet trött att jag klurar på att ta en Imovane & gå & lägga mig senast kl 20, så jag får lite extra sömn…
Så jag tar nog & yogar imorgon istället. 🙂

Kramis

 

En ordentlig LÖÖÖÖVE boost <3

Halloj finingar,

Hoppas ni haft en bra onsdag…. nu är det utförsbacke till helgen 🙂

Jag var supertrött när jag kom hem idag, så jag somnade 1 timme på soffan. Det var superskönt… men jag har inte hunnit med min yoga eller min meditation idag. Som tur är, är inte kvällen över ännu, så jag hoppas att hinna med meditationen i alla fall.

Men jag skulle ju berätta något skoj… en riktig boost för självkänslan. Igår lade jag upp denna bild på min Instagram:
instagram2

Å all den kärlek & alla de hejjarop jag mötts av efter inlägget… det liknar nog inget jag upplevt tidigare. Det har varit en riktig LÖÖÖVE boost & fyllde på min självkänsla rejält.
Dessa 10 tappade kilon har ju inte varit så svårt att bli av med… de har lixom ramlat av, nästan av sig självt… kortisolhalten sjönk förmodligen i kroppen när jag var heltidssjukskriven. Å i o m det, så var jag inte så sötsugen längre, utan nöjde mig med frukost, lunch & middag. Innan jag blev sjuk, så var jag nog svensk mästare i stressätande.
Har f n ett litet bakslag i utmattningen känner jag… är tröttare än vanligt, har fått tillbaka mitt tics i vänster öga & har haft ett par ångestattacker. Å så klart då även sötsuget…
Men jag försöker att stå emot, dricka vatten när sötsuget sätter in… min meditation & min yoga ska hjälpa mig med det andra. Å så sömnen! Den kommer att göra underverk.

Å vad gäller vikten, så är det nu jag känner att den stora utmaningen kommer. För jag vill ju fortsätta tappa vikt. Jag har ju någonstans 15-20 kg kvar, kanske ändå mer. Å nu jobbar jag 50% & skall ju så småningom tillbaka till 100% på jobbet. Men jag känner att jag vill försöka nyttja den här ”extra tiden” jag har på dagarna till att skapa bra rutiner för träning. Så att det vartefter jag ökar på arbetstiden bara flyter på med träning & kost…
Å det är ju välkänt att träning faktiskt motverkar stress, så jag ser detta som lite win-win.

Jag ska under helgen försöka hitta på något bra sätt att få ihop bra, fettförbrännande träning, som jag kan kombinera med min yoga & mina promenader. Är galet sugen på att anlita en PT, så att jag får börja lyfta vikter. Det sägs vara oerhört effektivt för fettförbränningen.. Men PT är ju inte så där särskilt billigt & med inkomstbortfallet som sjukskrivningen ger finns inte utrymme för det. Däremot har jag kikat lite på Olga Rönnbergs ”Mamma Fitness”, hon har ett upplägg för PT online som jag är grymt nyfiken på. Det är inte lika dyrt som att anlita en egen PT för 2-3 ggr tills man fått kläm på skivstänger, reps etc.
Å jag tror att en 35 dagars period, med ev förlängning i ytterligare 30 dagar skulle kunna vara något… man får ju ändå hjälp med både kost & träning. Å jag gillar Olgas inställning till mat & träning. Inget är förbjudet, man skall inte gå på någon diet.. ibland orkar man träna fler pass, ibland färre… Det är lixom så livet funkar. Å jag är ute efter en ny livsstil.

Jag skall klura lite till & höra mig för lite. Å se hur mkt pengar som landar på kontot nästa gång innan jag bestämmer mig.

Nu blir det meditation & sen dusch & säng.

Natti natti på er.

Pernilla

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Å så mycket kärlek & hejjarop jag har mötts av efter detta… en riktig LÖÖÖVE boost. Fr