Så har jag då kommit hem från Malmö.
Å lika tråkigt som det är att säga hejdå till Robin, Belinda & lilla Theo, lika skönt är det att komma hem till sitt eget… Vi har haft några riktigt mysiga dagar.
En rätt suddig bild, men vi fortsatte vårt morgongos, jag & Theo… även efter att vi kommit till Malmö. Så fort jag vaknade, så hoppade han upp i sängen & ville bli kliad på magen… så vi mornade oss kungligt… även i Malmö.
I torsdags, så bjussade jag ungdomarna på asiatisk buffé. De har ett ställe i köpcentret Triangeln, som heter Rice & Soup, där de gillar att käka. Så vi tog oss dit & moffade ordentligt. Jag åt bara sushi – sååå smarrigt!
Sen bar det av mot mataffären, då ungdomarna skulle handla… de hade bra pris på köttfärs, så ungdomarna köpte 3 kg & jag köpte 3 kg till dem… så när jag åkte igår, hade jag gjort pannbiff på 1,6 kg köttfärs till dem… det är så mycket värt för dem att ha lite färdig mat att bara värma. De jobbar ju knasiga tider bägge två.
Å på torsdagskvällen hann jag även med att bli bjuden på lite SHL hockey. Så jag övergav ungdomarna, som inte ville följa med, för att bege mig mot Malmö Arena & se Malmö Redhawks möta Linköpings HC. En ruskigt bra hockeymatch, vilket gjorde det än skojigare.
I fredags, så var jag iväg & fikade på eftermiddagen. Å när jag kom hem hade Belinda cyklat för att jobba några timmar & Robin hade begett sig iväg på en teambuilding kväll med laget. Så Theo & jag var ensamma ett par timmar. När alla kommit hem, blev det slappa i soffan & bara försöka hålla sig vakna till JVM finalen i hockey som skulle börja kl 02.00 på söndagsmorgonen, svensk tid.
Men vi kirrade till lite mys – En bricka med sånt vi tycker om; proscuttio, honungsmelon, salamichips, vindruvor & så lite smarriga jordgubbar….
Det var synd att vi ”bara” fick ett silver med oss från en sån fartfylld hockeymatch. Jag trodde helt ärligt att vi skulle ligga skäret efter genom hela matchen… men blev ruskigt positivt överraskad över att vi i ca 60-70% av matchen faktiskt var de som styrde spelet.
Men hockey är mycket som livet – ibland vinner man & ibland förlorar man… Jag hoppas bara att killarna i laget om några dagar, när de fått komma hem till sina familjer & fått lite distans, kan se vilken jäkla insats de gjorde & att besvikelsen över ett förlorat guld istället blir till stolthet över det silver de faktiskt fick.
Eftersom det blev sömn först framåt kl 05.30 på söndagsmorgonen, så sov vi alla länge… Men Robin var snäll & offrade första perioden i hockeymatchen mellan DIF-FHC han så gärna ville se & istället körde mig till tåget…
Å klockan 16.04 rullade mitt tåg ut från perrongen på Malmö Centralstation & jag pluggade ljudbok i öronen; Du Äger – av Mia Törnblom.
Jag hade även privilegiet att fått frågan om jag kostnadsfritt velat uppgradera min biljett till en 1a klass biljett… & det tackar man ju inte nej till. Dessutom visade den sig vara i den tysta avdelningen på tåget… vilket var oerhört tacksamt.
Jag slapp dessutom sitta ”tillsammans” med någon, utan hade fått en plats med enkelplatser. Så tågresan spenderades med att lyssna på halva ljudboken & sedan se 2 avsnitt av Fröken Frimans krig
Å lagom till det var gjort, så rullade tåget in på Stockholms Central & jag tog mig ner till tunnelbanan & åkte den sista biten hem.
Nu har jag några lediga dagar kvar till dess jag börjar jobba igen på torsdag. Å jag skall planera en del, göra en del ”bör-göra-listor”, skriva ner mina nyårstankar & sen har jag några samtal att ringa… Men jag skall börja med att städa ut julen & storstäda lägenheten.
Kram på er.