Nyfiken på Hypotyreos

Hypotyreos – brist på sköldkörtelhormon

Allmänt

Sköldkörteln, som sitter på halsens framsida, producerar hormoner som påverkar nästan alla kroppens funktioner och styr ämnesomsättningen. Om sköldkörteln tillverkar för lite hormoner kan man få hypotyreos. Då får man låg ämnesomsättning och kroppen går på lågvarv.

Den vanligaste orsaken till att man producerar för lite hormoner är att kroppens egna immunförsvar har angripit sköldkörteln och orsakar en inflammation som förstör körtelvävnad. Andra orsaker kan till exempel vara att man haft en sjukdom i sköldkörteln eller hypofysen, graviditet, jodbrist eller en tidigare operation eller annan behandling mot struma.

Hypotyreos är vanligare hos kvinnor än män. Det förekommer i alla åldrar, men oftast bland medelålders och äldre människor.

Smygande symtom

Symtomen på för låg ämnesomsättning kommer smygande. Exempel på tidiga symtom är
trötthet eller nedsatt ork
depression
koncentrationssvårigheter
frusenhet.

Senare kan mer typiska symtom utvecklas, till exempel
torr hud och torrt hår
förstoppning
viktökning
minnessvårigheter
långsam hjärtrytm
led- och muskelsmärta
nedsatt fruktsamhet.

Behandling

Den behandling man får mot hypotyreos består av sköldkörtelhormonet tyroxin i tablettform, ofta Levaxin. Behandlingen är oftast livslång och syftar till att få ämnesomsättningen i balans. När man får behandling med tyroxin måste man gå till läkaren regelbundet för att kontrollera sina värden med hjälp av blodprov.

När man är gravid kan man behöva öka dygnsdosen av thyroxin. Om man inte får behandling för underfunktion av sköldkörteln kan det minska möjligheterna att bli gravid.

Lagom mängd hormoner ger balans

För att det ska vara balans i kroppen måste hormonet produceras i lagom mängd. Om sköldkörteln producerar för mycket hormon känns det som att kroppen går på högvarv. Tillståndet kallas hypertyreos.

Vad beror hypotyreos på?

Hypotyreos ger låg ämnesomsättning. Den vanligaste orsaken till för låg ämnesomsättning i vår del av världen är en autoimmun sjukdom. Det innebär att det egna immunförsvaret går till angrepp mot sköldkörteln och orsakar en inflammation som förstör körtelvävnaden. Det kan också finnas andra orsaker:
Man har tidigare opererats för förstorad sköldkörtel, så kallad struma.
Sköldkörteln har tidigare behandlats med radioaktivt jod eller med läkemedel, eller man har behandlats med strålning mot andra delar av halsen.
En tidigare sjukdom i sköldkörteln.
Efter en graviditet kan man få en tillfällig störning av produktionen av ämnesomsättningshormoner. Det brukar gå över av sig själv, men i vissa fall behövs behandling.
Det finns en form av medfödd hypotyreos, som är mycket ovanlig men allvarlig. Därför undersöks sköldkörtelfunktionen hos alla nyfödda barn i Sverige med blodprov, så att behandling omedelbart kan påbörjas. Denna behandling är livslång.
Vissa läkemedel kan ge hypotyreos. Detta är en vanlig biverkan av läkemedel som innehåller amiodaron som är en hjärtmedicin, eller litium som används mot olika psykiska sjukdomar, och en mer sällsynt biverkan av läkemedel som innehåller karbamazepin eller interferon. Därför bör nivån av sköldkörtelhormon regelbundet kontrolleras när man använder dessa läkemedel.
En sjukdom i hypofysen kan ge hypotyreos. Denna typ kallas sekundär hypotyreos, och är ovanlig.

I vissa delar av världen är jodbrist den vanligaste orsaken till hypotyreos, men inte i Sverige. I Sverige förekom tidigare brist på jod, men jodering av bordsaltet infördes 1936.

Sjukdomsberättelsen är viktig

Tidigt i förloppet finns det oftast inga synliga tecken på sjukdomen, utan det är vanligen de besvär som man beskriver för läkaren som väcker misstanke om att man har för låg ämnesomsättning. När man träffar läkaren första gången är det därför viktigt att man berättar om sina symtom och tidigare sjukdomar. Om man har nära släktingar som har rubbningar av sköldkörtelns funktion bör man även tala om det för läkaren.

Undrar man över sin sköldkörtel vid ett besök på vårdcentralen eller vid en hälsokontroll, ska man diskutera det med sin läkare. Man kan få lämna ett blodprov för att ta reda på om man har en underfunktion eller inte.

Blodprov fastställer diagnosen

Läkaren fastställer diagnosen hypotyreos med hjälp av blodprov, där halten av sköldkörtelhormonet tyroxin och halten av hormonet TSH undersöks. Låga halter av sköldkörtelhormon tillsammans med hög halt av TSH är typiskt för hypotyreos. För att undersöka om till exempel en autoimmun sjukdom ligger bakom testas ofta också halten av antikroppar mot tyreoideaperoxidas, så kallade TPO-antikroppar.

Undersökning av sköldkörteln

I undersökningen ingår också att läkaren känner på sköldkörteln. I vissa fall, till exempel om sköldkörteln också är förstorad, får man genomgå en mer ingående undersökning. Några exempel på undersökningar är:
En undersökning som kan visa hur aktiv sköldkörteln är, så kallad thyreoideascintigrafi. Undersökningen går till så att en liten mängd av isotopen technetium sprutas in i blodet. Därefter undersöker läkaren hur olika delar av sköldkörteln tar upp ämnet.
En ultraljudsundersökning som kan visa sköldkörtelns storlek och om ojämnheter i sköldkörteln är vätskefyllda eller fasta.
En lungröntgenundersökning eller datortomografi som kan visa om struman trycker på luftstrupen innanför bröstbenet.
En finnålspunktion av en förstorad sköldkörtel som innebär att läkaren med en tunn nål hämtar ut celler från sköldkörteln. Provet undersöks sedan i mikroskop.

Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s