Tag Archive | balans i livet

Avsluta snyggt

Äntligen torsdag mina vänner…. & bara 1 dag kvar till helg.
Å som jag längtar! Veckan har inte alls blivit som planerat med promenader & yoga. Men jag känner att jag i alla fall vill försöka avsluta snyggt.

your recovery just ahead
Har inget bokat i helgen, förutom att jag eventuellt skall gå på hockey på Hovet på lördag. Däremot så finns ett ”borde”… & det är att plocka ihop altanen & balkongen. Dvs slänga alla blommor, plocka ihop utemöblerna & täcka dem med presenningar.

Å imorgon kväll är det Hockeykväll hemma hos mamma & pappa. Syrran & jag skall dit, äta & kika på Robins hockeymatch. Det blir trevligt, som alltid.

Robin pantern

Imorgon möter Robin & hans IK Pantern serieledande Timrå IK

Jag måste åxå sätta mig ner i helgen & reflektera över mitt mående… jag har ju noterat att jag återigen är ruskigt lättretlig, har alla känslor utanpå kroppen & stubin… stubin finns inte ens. Jag tänder på alla 12 cylindrar typ innan jag ens förstått att jag är uppretad. Till det, så är jag trött…. så evinnerligt trött & orkeslös.
Å det var exakt så jag mådde innan jag blev sjukskriven. Så jag MÅSTE hitta tillbaka till mitt balanserade lugn.
yoga & meditation

 

Å så ska jag köpa lite vitaminer. Frågade min förra naprapat, Mattias, vad en trött gammal tant som jag behöver för att bli lite piggare & fick till svar; D-vitamin, Omega3, Magnesium & Ingefärsshot.

Men nu blir det sängen & lite skönhetssömn.

Kram på er.

Annonser

Tankat energi vid havet & positivt möte med terapeuten…

Hej vänner,

Har haft semester sedan onsdags i förra veckan… &  började jobba idag igen. Nu är det 4 veckors arbete innan min ”riktiga” sommarsemester börjar.

I fredags morse åkte mamma, pappa & jag till Gotland. Vi har haft ett par mysiga dagar innan Andre & hans flickvän Jossan, Robin & hans Belinda (& deras bedårande lilla hund Theo) kom på måndagsmorgonen. I tisdags på den sena eftermiddagen övergav jag det älskade gänget & begav mig hemåt. Jag mötte systeryster i Nynäshamn, så hon klev på båten mot Visby & jag tog hennes bil hem…
Det är något med Visby & läget på den lägenhet vi hyrt de sista 5-6 åren. Den har en balkong med utsikt över hamnen & havet… ända bort till horisonten… det ger mig ett lugn & en frid inombords som är svår att sätta ord på.

Att på kvällskvisten sitta i pyjamas med en kopp kaffe & en liten whiskey & kika ut över vattnet… & sedan se solen gå ner i horisonten. Det fyller både kropp & själ med energi.

Igår skrotade jag runt hemma… säga vad man vill om att komma bort, men när man kommer hem (jag var hemma vid kl 21) så får jag nästan känslan av att vara jetlaggad dagen efter. Det tar enormt på krafterna att resa, om så bara 3½ timme på en båt.

Idag var det dags för jobb igen, riktigt skoj att vara tillbaka trots att jag bara varit ledig 5 arbetsdagar. Det var lugnt på mailen, så jag kunde jobba undan lite annat vilket är skönt.

Så hade jag tid hos min KBT-terapeut Stina kl 13. När vi slagit oss ner i varsin ”Poäng-fåtölj”, så frågade hon, som vanligt; – Hur är det idag då?
Å för första gången på länge svarade jag att det faktiskt kändes bra. Jag såg ljuset i tunneln & börjar kunna hushålla med min energi. Å jag börjar även att lära mig kroppens signaler på vad som är för mycket… dock har jag kvar lektionen om hur jag kommunicerar det till människorna omkring mig. Det är inte alltid så lätt.
even miracles take a little time

Stina sade då de magiska orden, som fick mina ögon att tåras: – Vet du att du ser SÅÅ MYCKET piggare & gladare ut än jag någonsin sett dig. Du låter mer hoppfull när du pratar framtid & du har verkligen fått insikt om vad du just nu går igenom. Polletten verkar ha ramlat ner… Gångerna innan när vi träffats har du varit ledsen, nedstämd & pratat om bakslag. Att du kanske skulle behöva bli sjukskriven på heltid igen ett tag…

Jag blev så glad att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Det är lite som att få de där höga betygen när man gick i skolan. Å jag vill verkligen tro att polletten trillat ner.. att jag det inte bara är denna veckas semester som är orsaken till det positiva nu. Utan att jag på riktigt har börjat hitta balans i livet. Jag har lärt mig att min valuta heter ”energi”.

Nu ska jag bara försöka skruva till detta med balansen… för mitt mål är ju att komma tillbaka till jobbet på 100%, få till vardagsmotionen + 3 dagars träning i veckan & hinna träffa vänner & familj… UTAN att känna mig dränerad på energi. Å åxå hitta kärleken… det är på tiden & framför allt – det är jag värd!

PUSS PÅ ER

 

 

Läkarbesök & rotade beteenden…

Halloj,

Hoppas ni haft en härlig onsdag!
Själv började jag dagen med att jobba hemifrån några timmar, innan dagens läkarbesök hos Dr Jan, min husläkare.
jobb hemifrån

Å världens bästa Dr Jan…. hoppas innerligt att jag aldrig kommer att behöva byta husläkare. Jag vet att det är många som misstror sin vårdcentral & tycker att det är stor omsättning på läkare & sköterskor. Å så är det säkert. Men jag har haft turen att ha Dr Jan som min husläkare i över 20 år. Han känner till min bakgrund, han lyssnar & är mån om att jag skall må bra.
Det  var precis detsamma idag… jag slår mig ner på stolen mittemot honom & han frågar mig hur jag mår. Den där frågan som jag inte riktigt klarar av… ögonen tåras & han spänner sina vänliga ögon i mig & frågar om jag fortfarande går hos psykologen & KBT-terapeuten. – Nej, psykologen går jag inte hos längre, men KBT-terapeuten försöker jag träffa varannan vecka.
– Bra säger han, du behöver det. Jag ser att du inte mår bra ännu, så det kommer inte på tal att gå upp i arbetstid, svarade han & sjukskrev mig fortsatt på 50% t o m 30 juni.
låt mig vara som jag är
Men som jag mår just nu, så protesterade jag inte det minsta! Å jag har fortfarande långa samtal med mig själv eftersom en del av mig knappt orkar rulla ur sängen, medan en annan del av mig med ljus & lykta letar efter ”lösningen” i hopp om att få vakna en morgon & vara pigg, att orka jobba, umgås med vänner, träna regelbundet – att bara ha den där sköna balansen i livet. Jag menar – hur jäkla svårt ska det vara?!

Uppenbarligen är det svårt…. det är tydligen inte som att få halsfluss, gå till doktorn, få medicin & ett par dagar senare är man sig själv igen.
sjukling

JAG är den som sitter på mirakelmedicinen, för bara JAG kan välja att förändra mig. För så mycket har jag fattat. Det måste till en förändring…. jag kan inte sikta på att leva mitt liv som jag gjort tidigare. Å även om mycket av det som är orsaken till min utmattning är jobbiga & högst tillfälliga händelser i livet (jag kan berätta i ett annat inlägg, annars blir detta 4 dagar långt), så finns det orsaker till min utmattning som kräver att jag ändrar mitt beteende, börjar stå upp för mig själv mer & framför allt att jag börjar bli mer snäll mot mig själv. Men det är inte så lätt att ändra på rotade beteenden har jag märkt!

Imorgon skall jag träffa KBT-Stina. Jag skall ta upp detta med henne… hur ändrar jag på dessa beteenden? Hoppas hon har något genialiskt att komma med 🙂

På eftermiddagen idag, tog mamma & jag en prommis. Det var alldeles för länge sen! Vi traskade i alla fall ihop 5,23 km, vilket var superskönt. Nedan ett par bilder från promenaden:

Nu skall jag duscha & sen meditera en stund innan jag kryper i säng.

Kram på er.

// Pernilla

 

Samtal med Dr Bo – varning för långt inlägg.

Halloj,

Hoppas ni haft en bra dag…

Jag inledde min dag hos husläkare Dr Jan, som fortsatt sjukskrev mig på 50% till och med den 31 maj. Det ger mig ytterligare 6 veckor att knäcka nöten till hur jag skall hitta mer energi & en härligt ljuvlig balans i livet.

balans

Sen hoppas jag innerligt att jag är stark nog att prova att gå upp lite till i tid i juni!

Men jag lovade att återkomma till er med vad jag & Dr Bo, min psykolog pratade om under vårt sista samtal igår… mest, så var det jag som fick berätta  vart jag befann mig idag & hur jag mådde. Å jag sade som det var; att jag fortfarande har väldigt ont om energi & upptäckte den hårda vägen att det inte går att ha mer än kanske 1 eller 2 saker bokat per vecka… det är tråkigt, men tyvärr den hårda sanningen just nu. Små saker som att handla, träffa vänner eller bara hänga med min älskade familj tar oerhört ycket mer på krafterna än jag anat.
Men rent mentalt känner jag att jag kommit en bra bit på väg. Vi har ju ofta (typ varje gång vi träffats) pratat om att jag måste lära mig att vara mer snäll mot mig själv & visa mig själv mycket mer omtanke.
Å där har jag kommit en bit tycker jag. Jag försöker varje dag att hitta ett sätt att vara omtänksam & snäll mot mig själv. Å framför allt göra saker för att jag verkligen vill.

Jag har åxå med Dr Bo’s hjälp, under dessa 10 besök, hittat orsaker till en hel massa saker. Som varför jag t ex sabbade min ekonomi i samband med skilsmässan från barnens pappa för snart 20 år sen. När han hört hela historien om hur det gick till, så berättade han att för honom var det glasklart att jag redan då var utmattad! Att min hjärna var så uppe i varv & så stressad att den inte klarade av att ta in ”jobbig” eller besvärande information. Utan för att underlätta för min utmattade hjärna så lade mitt undermedvetna undan allt som krävde extra jobb, extra energi eller extra engagemang från mig. Allt som var utöver det ”normala”, lades åt sidan för att ta itu med senare…. men senare blev ändå lite senare, som blev till att det aldrig hände… & blev FÖR sent.

Å när han nu återberättade detta för mig igen, som en del av det han ville att jag skulle ta med mig, så slog det mig plötsligt; jag gör så nu åxå! Har jag t ex ett långt mail (dessutom på engelska) framför mig, eller ett mail, som är lite knepig att förstå, så sparar jag dessa till senare…. är det dax för storstädning hemma, så lägger jag gärna detta åt sidan & hittar på något skoj istället & tänker att jag städar senare…
Jag berättade detta för Dr Bo, som genast berömde mig för att jag faktiskt hittat en ”varningssignal”. Vi har ju tidigare pratat om att jag är livrädd för att hamna i samma sits ekonomiskt igen… & jag är galet rädd för att inte känna igen varningssignalerna om jag närmar mig en ny utmattning i framtiden. Så jag har fått med mig en försäkran om att så inte kommer att vara fallet! Å tillsammans har vi upprepat de kännetecken jag har noterat…

Men att jag nu hittade ett till…. som jag dessutom faktiskt erkänner att jag gör just nu! Då fick Dr Bo den där blicken, så sa han att OK; du har konstaterat att detta är något du gör just nu… det är naturligtvis inget bra. MEN, det positiva med det är att du hinner jobba bort det, innan du landar i fasen ”FÖR sent”.
Så, istället för att lägga dessa jobbiga saker på hög… så försöker du att ta itu med sakerna när de dyker upp eller på den tid som du satt upp att ta itu med dem. Se till att du har gott om tid, så att du kan läsa det där mailet lite långsammare & verkligen förstå vad som står däri… Å innan du tar itu med de där jobbiga sakerna, ta en liten stund & försök att hitta känslan som kommer att infinna sig när du kan bocka av mailet, eller städningen. Förr du kommer ju att vara så nöjd över att ha tagit itu med städningen, mailet eller vad det nu är & den känslan är ju en positiv känsla… & sen ger du dig en klapp på axeln för att det är gjort!

Å det ska jag verkligen ta med mig!!

Just nu känner jag mig lite tudelad till att inte få träffa Dr Bo igen… men vi har grävt så mycket i dåtiden, hittat knutar & problem. Å vi har hittat lösningar både till problem & knutar. Så jag känner mig lite färdig med det… Vet inte riktigt vad vi mer skulle ha kunnat prata om. Men hans sätt att se på saker som jag tycker är enorma berg eller olösliga problem är så härlig… för inget är lixom något problem. Det finns inget som inte kan lösas med små & enkla medel. Å allt jag har varit med om… finns det alltid någon annan som varit med om, fast ändå lite värre…
Men jag vet vart han finns om jag behöver honom. Å med de orden kändes det skönt att säga ”Tack för denna gång”.

startlinjen1

Imorgon skall jag till nästa fas i denna återkomst… nämligen min KBT terapeut. Det skall bli spännande att se vad morgondagen har att ge…

Men nu blir det natti natti – är galet trött (har ju haft 2 bokade läkarbesök redan & ska på ett tredje imorgon…. jag som inte orkar så här mycket….)

Kram på er.