Halloj,
Hoppas ni haft en bra dag…
Jag inledde min dag hos husläkare Dr Jan, som fortsatt sjukskrev mig på 50% till och med den 31 maj. Det ger mig ytterligare 6 veckor att knäcka nöten till hur jag skall hitta mer energi & en härligt ljuvlig balans i livet.
Sen hoppas jag innerligt att jag är stark nog att prova att gå upp lite till i tid i juni!
Men jag lovade att återkomma till er med vad jag & Dr Bo, min psykolog pratade om under vårt sista samtal igår… mest, så var det jag som fick berätta vart jag befann mig idag & hur jag mådde. Å jag sade som det var; att jag fortfarande har väldigt ont om energi & upptäckte den hårda vägen att det inte går att ha mer än kanske 1 eller 2 saker bokat per vecka… det är tråkigt, men tyvärr den hårda sanningen just nu. Små saker som att handla, träffa vänner eller bara hänga med min älskade familj tar oerhört ycket mer på krafterna än jag anat.
Men rent mentalt känner jag att jag kommit en bra bit på väg. Vi har ju ofta (typ varje gång vi träffats) pratat om att jag måste lära mig att vara mer snäll mot mig själv & visa mig själv mycket mer omtanke.
Å där har jag kommit en bit tycker jag. Jag försöker varje dag att hitta ett sätt att vara omtänksam & snäll mot mig själv. Å framför allt göra saker för att jag verkligen vill.
Jag har åxå med Dr Bo’s hjälp, under dessa 10 besök, hittat orsaker till en hel massa saker. Som varför jag t ex sabbade min ekonomi i samband med skilsmässan från barnens pappa för snart 20 år sen. När han hört hela historien om hur det gick till, så berättade han att för honom var det glasklart att jag redan då var utmattad! Att min hjärna var så uppe i varv & så stressad att den inte klarade av att ta in ”jobbig” eller besvärande information. Utan för att underlätta för min utmattade hjärna så lade mitt undermedvetna undan allt som krävde extra jobb, extra energi eller extra engagemang från mig. Allt som var utöver det ”normala”, lades åt sidan för att ta itu med senare…. men senare blev ändå lite senare, som blev till att det aldrig hände… & blev FÖR sent.
Å när han nu återberättade detta för mig igen, som en del av det han ville att jag skulle ta med mig, så slog det mig plötsligt; jag gör så nu åxå! Har jag t ex ett långt mail (dessutom på engelska) framför mig, eller ett mail, som är lite knepig att förstå, så sparar jag dessa till senare…. är det dax för storstädning hemma, så lägger jag gärna detta åt sidan & hittar på något skoj istället & tänker att jag städar senare…
Jag berättade detta för Dr Bo, som genast berömde mig för att jag faktiskt hittat en ”varningssignal”. Vi har ju tidigare pratat om att jag är livrädd för att hamna i samma sits ekonomiskt igen… & jag är galet rädd för att inte känna igen varningssignalerna om jag närmar mig en ny utmattning i framtiden. Så jag har fått med mig en försäkran om att så inte kommer att vara fallet! Å tillsammans har vi upprepat de kännetecken jag har noterat…
Men att jag nu hittade ett till…. som jag dessutom faktiskt erkänner att jag gör just nu! Då fick Dr Bo den där blicken, så sa han att OK; du har konstaterat att detta är något du gör just nu… det är naturligtvis inget bra. MEN, det positiva med det är att du hinner jobba bort det, innan du landar i fasen ”FÖR sent”.
Så, istället för att lägga dessa jobbiga saker på hög… så försöker du att ta itu med sakerna när de dyker upp eller på den tid som du satt upp att ta itu med dem. Se till att du har gott om tid, så att du kan läsa det där mailet lite långsammare & verkligen förstå vad som står däri… Å innan du tar itu med de där jobbiga sakerna, ta en liten stund & försök att hitta känslan som kommer att infinna sig när du kan bocka av mailet, eller städningen. Förr du kommer ju att vara så nöjd över att ha tagit itu med städningen, mailet eller vad det nu är & den känslan är ju en positiv känsla… & sen ger du dig en klapp på axeln för att det är gjort!
Å det ska jag verkligen ta med mig!!
Just nu känner jag mig lite tudelad till att inte få träffa Dr Bo igen… men vi har grävt så mycket i dåtiden, hittat knutar & problem. Å vi har hittat lösningar både till problem & knutar. Så jag känner mig lite färdig med det… Vet inte riktigt vad vi mer skulle ha kunnat prata om. Men hans sätt att se på saker som jag tycker är enorma berg eller olösliga problem är så härlig… för inget är lixom något problem. Det finns inget som inte kan lösas med små & enkla medel. Å allt jag har varit med om… finns det alltid någon annan som varit med om, fast ändå lite värre…
Men jag vet vart han finns om jag behöver honom. Å med de orden kändes det skönt att säga ”Tack för denna gång”.
Imorgon skall jag till nästa fas i denna återkomst… nämligen min KBT terapeut. Det skall bli spännande att se vad morgondagen har att ge…
Men nu blir det natti natti – är galet trött (har ju haft 2 bokade läkarbesök redan & ska på ett tredje imorgon…. jag som inte orkar så här mycket….)
Kram på er.
Pernillas vikt-iga blogg om hälsa. 