Tag Archive | övervikt

En förändring & dess effekter…

God morgon,

Tänkte lite på det jag skrev igår… om cirkeln jag såg i mitt mående. Det lixom malde i huvudet på mig igår. Men, så kom jag fram till:

Att börja skruva på alla de där missnöjena – högt blodsocker, utmattning & övervikt. Det blir någonstans övermäktigt. Å det får det att kännas som om jag skall försöka göra något som är stört omöjligt!

she belived she could
Men så slog det min utmattade hjärna… om jag försöker börjar med att skruva till en sak, så kommer det garanterat att få en positiv effekt på övriga per automatik.
Å för mig känns det rätt uppenbart att börja skruva på min utmattning; Just nu är det vila & återhämtning för hela slanten. Å att FÖRSÖKA äta regelbundet.
Det är egentligen 2 rätt små förändringar, men som kommer att göra såååå himla mycket gott. Både för utmattning, blodsockret & min övervikt.
i just want to be happy
Tänk… så enkelt det kan vara….

Kram på er.

Annonser

Blodsocker-mätar-dag.

Aahh, härliga torsdag.

Minimalt med sömn i natt. Somnade nog inte förrän bortåt 02.30… & DET gör ju inte underverk med en utmattad kropp. Måste försöka komma i säng i ”mer än” god tid ikväll.

Dessutom skulle jag ha haft en blodsocker-mätardag igår, men det blev lite kaos, då eftermiddagen blev högst oväntad.
Mamma & pappa var hemma hos mig när jag kom hem & pysslade med renoveringen. Det har ju varit ett uppehåll på 6½ vecka. Dels har de varit på semester, sedan fick pappa riktigt ont i sin ena axel & kunde inte lyfta sin arm. Å bara innan det läkt ut… ja, han är inte helt 100 i axeln ännu. Men han krigar på… min fina & älskade pappa!

Så blodsocker-mätar-dagen kom lite i skymundan igår…
Men idag tog jag nya tag… trots dåligt med sömn. Tänkte att det tvärtom, skulle bli rätt intressant att se hur blodsockret påverkas av min nuvarande stress & dåliga sömn.

Å JISSES!
Mitt fastesocker i morse påg på 9.4!
Ett normalt fastesocker bör ligga på mellan 4-6 mmol/l.
Jag åt en rätt sen frukost – men 2 ägg, en liten yoggi jordgubb, en kopp kaffe & några vindruvor till efterrätt. Å nästan 2 timmar senare låg jag inom normalvärdet… 5.5 mmol/l. Det var riktigt skönt. Med ett så högt fastesocker, fasade jag för att jag skulle ha problem att komma ner på normal nivå under dagen.

Men jag åt ingen lunch på jobbet, då jag tänkt gå hem då… men hade lite kvar att göra, så jag tog en kopp kaffe & käkade 2 clementiner som någon form av mellis. Å när jag kom hem ett par timmar senare, så var mamma & pappa här… Mamma hade putsat fönster i de färdigrenoverade rummen & pappa limmade lite smyglister. De hade inte ätit något, så vi fikade & rostade varsina 2 smörgåsar vid kl 15.

Å när klockan var 17 & mamma & pappa givit sig av hemåt, mätte jag mitt socker igen… & det var skyhögt 9.9!! Var dock helt slut efter en jobbig dag, där det varit fullt ös sedan jag vaknade i princip. Så jag vilade på soffan i 20 minuter & försökte verkligen mana på mig själv att göra middag.

Så vid halv 7, käkade jag ett par varma mackor, med några klunkar Hof till. Har lite öl kvar, men nu vill jag inte dricka nå mer. Det är dags att mäta sockret en sista gång för idag om ca 40 minuter. Så det känns dumt att fylla på med en massa socker (läs kolhydrater) just nu. Kan dricka upp ölen när jag mätt sockret.

Men summan av kardemumman är ju att sockret ligger extremt högt… Å det är så klart mycket som påverkar.  Mitt utmattningssyndrom & min pågående stress är så klart högst bidragande.

Å här ser jag en cirkel…
Sköter jag sömn,  kost & motion, så kommer mina blodsockervärden att minska & bli fullt normala.
Sköter jag sömn, kost & motion, så kommer min utmattning att så sakteliga försvinna & jag kommer att kunna leva ett fullgott & högst normalt liv igen.
Sköter jag sömn, kost & motion, så kommer jag att gå ner i vikt.

Å blir mina blodsockervärden normala, min utmattning försvinna & jag tappar min övervikt, så minskar risken för hjärt- & kärlsjukdomar & risken för att dö en alldeles för tidig död!

Om inte det är värt att kriga för… ja då vet jag inte vad ag skall kriga för!

invest in your health

Att sätta mål

Jag har ju länge kämpat med övervikt… & att jag inte har orkat hålla i träning beror på min dåliga självdisciplin. Å när jag googlat runt, så inser jag att jag kanske haft alldeles för vaga mål…

Att bara säga; – Jag skall gå ner 25 kg i vikt! funkar uppenbarligen inte. Det är jag ett levande bevis på. Så nu skall jag testa att sätta mål för min träning & viktnedgång enligt ”SMART-metoden”

Den bygger på att dina mål skall vara:
S – Specifika
M – Mätbara
A – Accepterande
R – Realistiska
T – Tidssatta

Sedan ska man följa nedan 5 steg för att sätta sina SMARTa träningsmål:
1. Skriv ned det som är specifikt – använd aktiva ord såsom ”minska”, ”öka”, ”utveckla”. T ex ”minska i vikt” eller ”öka min uthållighet”

2. Ta fram det som går att mäta – det som går att mäta blir genomfört. I mitt fall; tappa ytterligare 10 kg i vikt.

3. Finns acceptans för målet – mål tenderar att bli bäst om de sätts tillsammans med de som skall genomföra dem

4. Går det att nå målet? Är det realistiskt – målet måste vara realistiskt – nåbart. I början av sin träning är det lätt hänt att man sätter för höga mål (precis som jag). Det är bättre att sätta ett lägre mål att börja med & sedan öka utmaningen eftersom

5. När skall målet vara nått? – att sätta tiden för när målet skall vara uppnått är lika viktigt som målet självt. För kort tid gör även ett realistiskt mål omöjligt och vice versa. Om du t.ex. har ett år som mål, kan det även vara en god idé att bryta ned målet till delmål.

Såååå nu ska jag klura över MINA personliga SMARTa viktnedgångsmål. Återkommer i ett separat mail med dem. 🙂

Tjingeling.

 

Bra val – ett tecken på att min hjärna är med på den inslagna vägen

Söndag idag & jag vaknade före klockan imorse. Superskönt! Jag har dessutom sovit mer än någonsin de sista nätterna. Har inte hostat så mycket, vilket jag tolkar som att vi är på rätt väg – den envisa förkylningen åt sitt håll & jag åt mitt!

En envis tanke har följt mig hela helgen – gällande en situation som uppstod på jobbet i fredags.

Vår vice VD hade kallat till fredagsfika & det för att en av våra kollegor, Christina fyllt 50 & skulle uppvaktas med present från företaget. Ni som följer min blogg, vet att vi på kontoret skramlat ihop en slant som hon fick i veckan… Men nu var det alltså företaget som ville uppvakta.

I all enkelhet, så hade man köpt in några bullängder. Å mitt dåliga samvete slog till när jag tog en skiva till kaffet. Min vana trogen, så viftade jag bort det med den vanligaste av ursäkter: -Äh, en skiva är inte så farligt.

Å så är det nog…. men när vi fikat klart & det var dax att återgå till jobbet, så gick jag upp & passerade köket & av gammal vana vek jag in mot ”det där” hörnskåpet, där kakorna finns. Jag var såååå sugen!
Jag vet inte vad det var, men innan jag hann öppna dörren till ”kakskåpet” så hörde jag mig själv säga: -Nej Pernilla, du skall inte ha någon kaka! Du har ett äpple vid ditt skrivbord, det är mycket godare!
Å så gick jag därifrån….

Men födelsedagsbarnet, Christina hade hört mig & sa; -Bra där Pernilla! Starkt gjort av dig att inte ta en kaka!
Å jag kände hur jag sträckte på mig & blev en decimeter längre & mungiporna åkte ända upp till öronen. 🙂 SÅÅÅ NÖJD

När jag satte mig vid skrivbordet så kom händelsen ikapp mig…. Å för er som inte brottas med såna här saker flera gånger om dagen, så fnyser ni säkert nu. Det är väl inte så svårt att stå emot?!

Jo, för oss tjockisar så är det oftast så, vi gör saker av ren vana: går till kakskåpet istället för fruktskålen, väljer glassen till fredagsmys istället för fruktsallad etc etc. Ni smalisar gör åxå saker av ren vana, men de valen är av annan karaktär.

Hursom helst, när jag satt där vid skrivbordet & såg äpplet, som låg där… det såg så otroligt gott & saftigt ut… det var då det slog mig!! Valet jag gjorde bara 30-45 sekunder tidigare, var för mig ett klart bevis på att min hjärna sakta håller på att omprogrammeras!! 🙂
Å det gör mig sååå glad. För det gör att jag verkligen känner att beslutet att ta tag i övervikten är ”på riktigt nu”.

Vad menar jag då med det? Jo, hur många gånger under de här åren jag varit överviktig har jag inte sagt att jag skall ta itu med den? Å precis lika många gånger har jag satt en jäkla fart, promenerat, ätit nyttigt, tappat 3-4 kg & sen tappat intresset/inspirationen/orken/viljan, ja, vad ni nu väljer att kalla det. Å så har man snabbt ramlat tillbaka i sina gamla soff- & chipsvanor & då självklart åxå gått upp de där kilona igen!
Så går det ett tag, så tänker man att NU JÄKLAR ska jag ta itu med övervikten… Sen snurrar man i det där ekorrhjulet. En del längre än andra…. en del för alltid.. 😦

Men det jag gjorde där, vid kakskåpet i fredags, det fick mig att inse, att NU, NU är jag äntligen på rätt väg. Det har även under helgen fått mig att göra flera bra val.. & jag blir faktiskt lite stolt över mig själv. En liten tår i ögat & ett hopp om att jag är på rätt väg!

I may not be there yet

Berätta gärna om när du gjort ett bra val!
XOXO

Mental träning – fungerar det?

Halloj,

I mitt inlägg igår, så hyllade jag Carolina Klüft som, enligt mig, är en av vår tids bästa friidrottare. Å jag sa att jag skulle återkomma med ett inlägg om vad det var med Carro i den där dokumentären som fick min hjärna att börja jobba.
Carro

Jo, det var hennes driv, hennes självdisciplin, envishet & framför allt hennes förmåga att hela tiden hitta glädjen i att nöta små saker i sin teknik för att bli bättre & för att nå sina mål. Det här är något som alltid fascinerat mig. Vart hittar hon (& andra elitidrottare) drivet & självdisciplinen?

En annan idrottare som fått mig att tappa hakan & börja fundera över detta med vad inställning & mental träning betyder för resultatet, är hockeyspelaren Nils Ekman, som fick en stroke strax efter jul 2010, endast 34 år ung!! Hans väg tillbaka till livet & hans nya utmningar för att övervinna hinder i vardagen….. WOOOW!
Nisse

Å med dessa 2 förebilder, så undrar nu jag; kan jag som ”vanlig dödlig” åxå hitta det där drivet & den där självdisciplinen som de har? ABSOLUT – det är min fasta övertygelse. 🙂 Å nu undrar du; HUR?

Jo, inom idrotten (& allt oftare åxå även inom arbets- & privatliv) jobbar man med mental träning. Grundläggande mental träning med avslappningsövningar & meditationsövningar & Målinriktad mental träning med visualisering & affirmationer (skapa målbilder).

Innan jag fortsätter kanske jag skall göra klart att jag inte har studerat psykologi, mental träning el dylikt. Jag är heller ingen beteendevetare eller på något annat sätt någon expert inom området. Vad jag har är en del tränarutbildningar (handboll) i bagaget (från slutet av 80-talet & början på 90-talet) där vi självklart pratade en hel del om detta med mental träning & dess inverkan & betydelsen för resultatet. I detta inlägg, så vill jag framhäva att detta är bara min egen tro & övertygelse. Å ett ämne jag finner otroligt intressant & fascinerande.

En del av envisheten, drivet & disciplinen tror jag att man föds med. Å en del har mer av de varorna än andra. Jag är även övertygad om att man kan förbättra sig & sina resultat, inom olika områden med hjälp av mental träning. Något som blivit allt mer vanligt inom elitidrotten idag. Men även på arbetsplatser & hos oss ”vanliga dödliga” som nämndes ovan. Man kan t ex förbättra psykisk & fysisk hälsa, få en mer positiv attityd till tillvaron & öka sina förutsättningar att uppnå mål i livet. Hokus Pokus säger nog en del nu. 😉 Kanske det, svarar jag, men här kommer ”tron-på-det-du-gör” in.

Det måste någonstans ligga till grund för din personliga utveckling; att du verkligen tror på det du gör!

Jag har t ex under de sista 10-15 åren i mitt liv tappat både självkänsla & självförtroende i samma takt som jag ökat i vikt. Men nu har jag bestämt mig för att gå ner de där 25 totalt onödiga kilona som etsat sig fast på min kropp. Å en del människor omkring mig säger, att det är inte så svårt, det klarar du galant. Medan jag säger, att det kommer att bli svårt. Det kommer att bli en rejäl utmaning, men jag skall göra mitt bästa. Å redan där har vi ett exempel på att jag sätter käppar i hjulet för mig själv! 😉

Vad jag behöver göra här är att börja arbeta med målbilder – försöka se mig själv som jag kommer att se ut & känna mig när jag gått ner de där 25 kilona. Jag måste se den där Pernilla som kommer i ett par jeans av normal storlek & hitta känslan av att kunna gå upp för trapporna på jobbet utan att bli andfådd eller få ont i knäna. De bilderna måste vara drivkraften när jag säger nej till fikabrödet på jobbet, när jag väljer att ta en PW fastän kroppen skriker att den vill vila, eller när jag väljer att köpa med en sallad hem istället för en pizza. 😉

Jag kommer säkerligen under mitt hälsoår 2013 att komma tillbaka till detta med mental träning. För att det är så fascinerande, för jag tror på det & kommer att anamma det för att uppnå mina mål.
Det krävs ett helt nytt sätt att tänka

Tror du på detta med mental träning? Lämna gärna en kommentar…

XOXO