Att utmana mig själv…

Har sovit som en kratta i natt… så tråkigt, eftersom jag beslutat mig för att försöka minska antalet Imovane & en bra början kan vara att inte ta några på fredags- & lördagskvällarna. För då gör det ju inte så mycket om jag inte sover så bra.
Det funkade bra natten till igår. Jag sov gott & vaknade bara två gånger… Men i natt…
Jag har vaknat EN GÅNG I TIMMEN!!! Helt sanslöst! Men… jag har provat & en natt gick bra, den andra gick mycket mindre bra, men det ska inte få hindra mig.
Jag är fast besluten att inte ta några till helgen som kommer heller.

När jag väl bestämde mig för att gå upp, slog jag på Nyhetsmorgon & blev varse den fruktansvärda nyheten att ytterligare ett terrordåd har drabbat världen. När ska det goda vinna över det onda?! Hur länge skall dessa imbecilla ondskor få vandra fritt på våra gator?
Jag har bara sett en nyhetssändning för att få veta vad som hänt. Men sen bytte jag kanal på TVn. Jag orkar inte ta in allt, det blir för mycket. Så jag får ta det lite pö om pö.
Men mina tankar går så klart till de drabbade, deras vänner & familj.

För 1½ timme sen rasade virvelvinden Robin genom lägenheten… han var förbi hemma kl 7 i morse för att hämta golfgrejor.  Efter golfen kom han hem & vi invigde nya spisen så han kunde få kyckling & ris till lunch innan han & Belinda skulle iväg på fotbollsderbyt på Tele2 Arena. Nu har de precis gått & jag ska snart gå ut i köket & ta rätt på kryddor, sallad & annat som blev kvar…
Jag hade tänkt ta en promenad innan fotbollen, men jag kommer inte att hinna det, så det får vara. Å det kanske är lika bra. Jag har så galet ont i mina axlar idag. Istället ska jag försöka mig på lite lättare yoga tänkte jag.

Detta med promenader (& motion överhuvud taget) har halkat efter lite grand. Eller… det har halkat efter galet mycket & i princip upphört med jobb, köksrenovering & mitt bakslag. Å jag är såååå ledsen för det… jag älskar ju att promenera & vara utomhus. Å jag behöver framför allt gå ner mer i vikt. Jag var ju superduktig  gick ner 10 kg under hösten & vintern. Men nu har jag tyvärr lagt på mig 2 kg. Så jag har tänkt att jag skall försöka göra ett ÄRLIGT försök att ta itu med promenaderna & samtidigt baka in en smula träning för att tappa ytterligare 10 kg. Å helst till min födelsedag den 17 augusti!
Så igår bestämde jag mig för att jag skall utmana mig själv att promenera 10.000 steg & köra ett träningsprogram från appen ”7 min workout” varje dag under resterande av juni månad.

Det kan kännas som om det inte är så himla mycket… men det är det… att få ihop 10000 steg på en dag är en utmaning. Särskilt om man inte ser alla tillfällen till att gå… Jag kommer t ex att ha gått nästan 50% av mina steg bara genom att promenera till & från jobbet. Å tar man dessutom en omvägspromenad hem från jobbet, så är mycket vunnet. Å de sju minuternas träning…. det är ju inte mycket… men det är en början… & min förhoppning är att jag till Juli månad skall kunna bygga på & utöka utmaningen.

Så imorgon börjar utmaningen!
25 dagar med 10000 steg & 7 minuters träning om dagen.

Å jag skall åxå väga & mäta mig imorgon bitti, så jag kan se vad som händer med kroppen under dessa veckor. Vägning varje måndag & mätning av byst, midja, stuss, överarm & lår varannan måndag.

Sen var det detta med belöning om jag klarar det…. Jag får nog klura på det ett par dagar. Så jag återkommer i ärendet… men belöning ska det bli!

Nu börjar snart fotbollen. Så jag skall förbereda lite, så får det bli yoga i halvtid.

Kram på er

// Pernilla

Positiva toner hos Dr Bo

Å jag kan inte lämna er med ett sådant ledsamt inlägg som det förra…

Så jag passar på att dela med mig av något positivt, att sluta dagen med.

Jag hade ju möte med min rehabcoach i förra veckan… & där sade både hon, vår HR-chef, min nya chef Jenny & min fd chef Tessan att jag gjort stora framsteg. Att jag kommit väldigt långt i mitt tillfrisknande på så ”kort tid” som det ändå gått.
Å jag som tycker att detta tagit en evinnerlig tid (jag blev ju sjukskriven 5 oktober 2016), tycker ju att det är superkul att höra att det ändå gått fort! Å jag har verkligen sugit på den karamellen & tagit det till mig… & jag försöker verkligen intala mig själv att jag gjort stora framsteg på kort tid. Även fast tiden egentligen är oväsentlig här. Målet är ju att jag skall bli frisk & hur lång tid det tar är oviktigt.

Jag berättade detta för Dr Bo idag åxå. Han blev glad över det han hörde. Å som vanligt vill han att jag skall tänka efter, fundera & framför allt reflektera över VARFÖR jag tror att det gått så fort att komma dit där jag är idag. Vad tycker jag har varit det bästa för mitt tillfrisknande under denna tid?

Å jag behövde inte fundera så länge:
Våra samtal, svarade jag rätt fort. – Vad skoj, sa Dr Bo. Varför tycker du att de har varit den bästa medicinen?
Allt vi pratat om, att det inte bara är det som hänt de sista 2-3 åren, som är orsaken till att jag blev sjuk. Utan att jag under så många år försökt bevisa för andra att jag duger, att jag är bäst, att jag kan, att jag hinner & orkar mest.  Jag har sökt bekräftelse genom att alltid göra saker för andra & aldrig för mig själv. Å detta har jag gjort i nästan 20 års tid! Å hur fånigt det än låter i mina öron idag, så började allt med skammen över min skilsmässa & hur jag sabbade min ekonomi då. Sen har jag ju förstått, efter våra samtal att bägaren har fyllts på rätt rejält under de sista 5 åren då jag & min älskade familj haft ett par, tre ordentliga svackor. Å då har jag gått in i ett ”survival mode” & sett till att göra allt jag kan för att vi skall ta oss igenom dem… men aldrig riktigt bearbetat svackorna efteråt.
Å så det sista 1½-2 åren, då jag personligen både haft det tufft & känt en oro på jobbet. Det har vart omorganisationer & min roll var en period högst oklar (i mina ögon). Å allt detta kröntes sedan i höstas med att Robin abrupt flyttade hemifrån.

Att vi tillsammans har trasslat upp denna 20 år gamla härva & du har fått mig att förstå att det inte bara är det som hänt det sista 1½-2 åren som är orsaken till att jag klappade igenom har varit ett nyttigt genombrott för mig. För det gör att det känns mer logiskt att jag faktiskt blev sjuk.

Sen är det ju åxå så att det finns väl ingen som googlat ”utmattningssyndrom” så mycket sen den 5 oktober, som jag gjort. Å detta för att jag VELAT bli frisk från första dagen jag varit hemma… så jag har själv googlat fram bloggar om utmattningssyndrom, hur man blir frisk från utmattningssyndrom, hur lindrar man ångest, hur känner man igen utmattningssyndrom, bästa sättet att komma tillbaka från utmattning….
Jag har lusläst mig igenom internet efter information. Å sedan har jag provat det som jag tror passar mig bäst. Jag har provat yoga, meditation, promenader, träna på gym mm.

Å Dr Bo’s leende & stilla nickande medan jag maler på, bekräftar att vi tänker & tycker likadant! 🙂
– Jag håller med dig helt. säger han sen. Du har knäckt koden. Hur känns det nu? Detta är den näst sista gången vi ses.

Jag var förberedd på den frågan: Jag är SUPERNÖJD med de insikter jag fått av våra samtal. Å jag har lärt mig så mycket om mig själv & jag kommer att jobba stenhårt med att göra saker för MIN skull i fortsättningen. Jag skall sluta att vara den ”duktiga flickan” som alltid gör allt för alla andra i första hand. Jag skall börja stå upp för mig själv, mitt välbefinnande & mitt egenvärde. Näää det kommer inte att bli lätt, men det kommer att bli lättare för varje gång jag gör det & jag skall öva, öva & öva. Jag vill uppåt & framåt nu.. det känns nästan som om jag skall ta examen nästa gång vi träffas.

Är det inte fantastiskt?? Så mycket positiva tankar & framsteg. Jag är fanimej grym!

Klockan har nu passerat läggdax för 45 minuter sen… så jag skall hoppa in i duschen & sen skutta i säng. Men lova att ni kikar in här imorgon åxå…

Puss & kram

Pernilla

 

 

Lördag kväll… klockan närmar sig midnatt & jag sitter i soffan & kikar på en dokumentär på TV4 Fakta. Louis Theroux följer med polisen i den farligaste delen av en av USAs mest våldsamma städer, Philadelphia… spännande & sorgligt på en & samma gång.

Jag & syrran promenerade ner till mamma & pappa för att titta på Robins hockeymatch i eftermiddags. Å vi blev kvar & käkade middag, drack ett par glas vin & surrade lite…. supermysigt! Robin & hans KRIF vann, även ikväll i förlängning & har genom vinsten tagit sig vidare till Playoff 2. Så himla skoj!!

Å nu har jag druckit en halv drickkvarg, för att kunna ta mitt ”middags-metformin”… tog ingen tablett med mig till mamma & pappa. Jag börjar krokna nu… så det får nog bli sängen snart…

Imorgon får det bli lite städning & pyssel här hemma. Jag behöver inventera frysen för att planera lite middagar…

Men nu…. nu blir det sängen…

Natti  natti

Kram Pernilla

Lördag blev vilodag

Halloj Finingar,

Lördag idag… & utanför mitt fönster yr små, lätta snöflingor…

I torsdags var det full rulle…. direkt efter jobbet promenixade jag hem & tog en dusch. Klockan 15 kom mamma & Robins flickvän Belinda & hämtade mig för en roadtrip till Borlänge för att överraska Robin när han & hans KRIF skulle möta Borlänge i den första matchen i Playkvalet till det allsvenska kvalet.
Å vilken spännande match det var! Ställningen var 1-1 efter full tid, men 6 minuter & 2 sekunder in i förlängningen tog KRIF med sig segern.

Som alltid var det skoj att träffa Robin efter matchen… han hade inte sett sin flickvän på över 1 månad, så jag anar att det gjorde honom än mer glad. Vi stod & pratade en lång stund efter matchen. Å redan där tänkte jag tanken; att jag sååå gärna skulle vilja åka ner till Ronneby över helgen för att få vara på plats vid returmötet…
Men det finns inte ekonomi till det denna månad.. tyvärr! Så i eftermiddag kommer jag att sitta klistrad framför webben för att hejja allt jag kan.

Vi kom hem strax efter kl 1 i torsdags natt/ fredags morse… å jag var alldeles endorfinstinn efter vinsten. Så jag somnade nog inte förrän framåt kl 2. Å kl 7 ringde klockan….
Jag var HELT slut när jag kom till jobbet… så tung i huvudet, tung i kroppen, hjärnan kändes som havregrynsgröt. Jag tror att jag kikade på klockan var 5e minut… men till slut slog den ÄNTLIGEN 12!!

Det var till & med segt att promenera de 2,3 km hem! När jag väl kom innanför dörren, släppte jag alla kläder på hallgolvet & dök ner i soffan & somnade nog på 23 sekunder.

I två timmar sov jag sedan vaknade jag ”till liv” men jag var lika groggy som när klockan ringde på morgonen… så jag övervägde till & med att beställa hem mat till dörren… Men hittade en Nutrilett smoothie i kylen. Så den blev min härliga fredagsmiddag… när jag väl orkade pallra mig ut i köket & hämta den!

Klockan 22, tog jag en  halv Imovane & kröp i säng… sov som en stock till strax efter 9 imorse… & har inte fått NÅT gjort idag. Men anar att det varit välbehövligt…

Om ca 1 timme skall jag ta en prommis ner till mamma & pappa för att titta på Robins match. De spelar Playoff1 i bäst av 3 matcher &  idag är det match nr 2…

Vi hörs senare ikväll…

Kram Pernilla

En helt vanlig onsdag & kreativa hjärnan poppar idéer som popcorn

Imorse låg jag kvar lite för länge i sängen…. det betydde att jag fick välja mellan att packa ner havregryn & äppelmos i ryggsäcken & promenera till jobbet. Eller äta frukost hemma & lifta med syrran till jobbet..

Jag valde det första alternativet! Å jag är sååå nöjd med det. För det betyder att jag med promenad tur & retur jobbet, fick ihop 4,7 km promenad idag. Så härligt, trots det grådaskiga vädret…
Det är så underbart att jag kommit till den punkten att även en promenad i grådaskigt väder är skön. Jag fokuserar på den friska luften jag andas in genom näsan… jag lyssnar på ljuden omkring mig & jag låter tankarna härja fritt. Igår duggregnade det t ex en smula när jag promenerade hem & att känna regnet mot kinderna var härligt. För några månader sen, ja t o m för bara ett par månader sen, så hade jag struntat i promenaden om det var grådaskigt väder.

Eftermiddagen här hemma har jag ägnat åt att rensa papper. Riktigt skönt att få det gjort!

Å när jag nu haft några positiva dagar, med galen ”crazy-dans” medan jag städade badrummet & mycket skratt, så sätter åxå den kreativa delen av min trötta hjärna igång att jobba.. Å det är med skräckblandad förtjusning jag försöker notera alla idéer som ploppar upp som popcorn i huvudet. Hoppas bara att jag nu, till skillnad från förr har modet att ta tillvara på dem & göra något av dem!

Killarnas rum är fortfarande ostädade… men anar att de inte kommer att städa sig själva så det kan jag ju ta itu med i helgen. 🙂

Hmmm… när jag nu läser igenom detta inlägg, så slår det mig; Jag har nog nästan fått kläm på detta med att ”leva i nuet & göra saker för min egen skull”. Det känns riktigt djävla fint!

Nu ska jag gå & duscha & sen skutta i säng. Klockan är ju mitt i natten för att vara mig (som brukar gå & lägga mig kl 21).

Suss gott & peace out

// Pernilla

Jag är sååå glad att du kommit in i mitt liv igen…

Tjingeling…

Hur påverkas ni av musik?
Jag lyssnar på det mesta i musikväg & har alltid lyssnat på musik & mitt val av musik påverkades tidigare starkt av mitt humör. Sedan jag blev sjuk, eller till & med ett bra tag innan dess åxå (kanske flera månader), så slutade jag att lyssna på musik. Inte ens min ”Happy Feeling”-spellista på Spotify lyssnade jag på.
Jag tyckte musiken ”blev för mycket”, det var för mycket olika ljud på en gång… & det stressade mig något galet. Det gjorde att jag inte ens lyssnade på radion under en lång tid.

Någonstans i mitten av min sjukskrivning så hade jag svårt att sova, till & med efter att ha tagit Imovane. Så jag laddade ner 8-10 låtar med SPA-musik & havsljud från Spotify. Dessa lyssnade jag på några kvällar när det var svårt att sova… det fungerade kalasbra.

Å efter det har jag lixom känt suget efter musik mer & mer… men jag har inte vågat.

Men i fredags när jag var ute med Lena, så spelades det så klart musik… & det gjorde mig glad. Oerhört glad… & jag riktigt kände hur jag saknat den… musiken.
Påföljden har blivit att jag, mamma & syrran satt & sjöng i bilen under vår roadtrip Stockholm-Borlänge-Stockholm i söndags. Min Spotify har gått varm om mornarna när jag gjort mig i ordning för jobbet &  på kvällarna när jag duschat & gjort kväll.
Idag blev det min ”Happy Feeling”-spellista medan jag gav mig i kast med att städa badrummet. Å JISSES vilken tur att jag var ensam hemma…. för jag har ful-dansat & sjungit… nästan mer än jag städat. Å JISSES2 vilken ”Happy Feeling” jag har i kroppen nu!

Åååå jag är så glad att du kommit in i mitt liv igen musiken!

Kramis på er.

// Pernilla

 

 

Vad har hänt sen sist?

Halloj Finingar,

Nu var det några dagar sedan sist igen. Vad har då hänt sen sist?
Jo:

Torsdag – Möte med min chef & min rehabcoach… Vår HR-chef ville åxå vara med & jag hade bjudit in min förra chef, som varit med sedan jag initialt blev sjukskriven. Så 5 st pratglada tjejer satt runt bordet & pratade om hur jag kände mig & hur jag tyckte det fungerade att jobba.
Å de i gruppen som har mer erfarenhet av detta med utmattningssyndrom tycker att jag kommit väldigt långt, på denna korta tid! Det är skoj att höra & ett bevis för mig själv att jag fokuserar på rätt saker! Det känns mer nu, att jag börjat jobba… nu när man varit igång några veckor. Jag har väldigt lite ork kvar (både fysiskt & psykiskt) om eftermiddagar & kvällar. Det blir mer ofokuserat i tankarna under eftermiddagarna… & jag blir fysiskt trött så där så det svider i ögonlocken (å det känns som man varit vaken ett helt dygn) redan framåt kl 17. Jag måste försöka hitta rutiner för att få in lite yoga & meditation varje dag.

Fredag – Då träffade jag Lena på stan… Vi har inte setts på flera månader. Å under förra hockeysäsongen, när våra söner spelade i samma lag, sågs vi minst en gång i veckan. Så vi hade bokat att vi skulle gå ut & ta ett glas vin, chittchatta & skvallra ikapp. Det slutade med att vi stuffade runt på dansgolvet på Engelen. Helt crazy!!! När jag gick hem från jobbet var jag så trött att jag knappt orkade stå… så för en timme tänkte jag nästan ställa in! Men med facit i handen, så var den kvällen precis vad jag behövde! Som vi skrattade…. & som vi dansade… det var lääänge sen jag skrattade så mycket som jag gjorde i fredags.

Lördag – Då blev det roadtrip till Borlänge för att se Robin & hans KRIF möta Borlänge i den sista matchen i Allettan Södra. Robin & hans lag är redan klara för playoff, vilket var tur, för de kom verkligen till Borlänge med ett stukat lag…. Men det var skoj att få se live hockey & det var särskilt skoj att få träffa Robin några minuter efter matchen.
Igår blev det klart att de kommer att få möta Borlänge igen i playoffen… som spelas bäst av 3 matcher… Å de börjar i Borlänge på torsdag för att sedan ta emot dem på hemmaplan i Kallinge på lördag & söndag. Hoppas innerligt att jag får med familjen till Borlänge på torsdag.

Söndag – Var helt tom… inget bokat… Å jag hade tänkt städa av lägenheten. Men det gick trögt. Jag kom så långt att jag dammade av i mitt sovrum & tog rätt på lite tvätt & kickade igång 2 tvättmaskiner…

Igår måndag – Så fick jag någon form av anfall när jag kom hem från jobbet. Så jag sorterade lite papper, dammade i vardagsrum, hall & kök. Å sen for jag runt med snabeldraken i sovrummet, vardagsrummet, hallen & köket samt bytte lakan i min säng. Riktigt skönt! Så när jag postat detta inlägg ska jag försöka ta itu med några rum till. Har ju badrummet, lilla toaletten & killarnas rum kvar. 🙂 Skam den som ger sig!

Kram på er.

// Pernilla

Sova som en kratta & dejta på fel sida marginalen…

Halloj Finingar,

Måndag & en ny härlig vecka, med nya härliga möjligheter. 🙂
Bild från prommis hem fr jobbet.

Jag tänkte att jag till denna vecka skulle försöka att halvera dosen av mina insomningstabletter ytterligare & bara ta 1/4 tablett till kvällen… sagt & gjort. Började redan igår kväll… men har sovit som en kratta!
Å jag föll in i PRECIS samma sömnmönster som innan jag fick dem utskrivna: jag sover 75 min (ganska exakt), ligger vaken i ca 30 min, sover 75 min & ligger vaken i ca 30 min. När jag vaknade kl 05 i morse, var det helt omöjligt att somna om… provade att ”andas i en fyrkant”, jag lyssnade på Havs- & SPA-ljud på Spotify… inget hjälpte, så kl 05:30 klev jag upp. Men jag tänker inte ge upp. Tänker att jag ikväll skall börja släcka ner hemma & sänka ljudet på TVn kl 20 & sen ta min 1/4 Imovane & försöka gå & lägga mig kl 21.

Håll tummarna för att det fungerar bättre inatt..

Som vanligt på måndagar, så är det dejt med vågen… så åxå imorse! Å den visade faktiskt -1kg på 6 dagar. Jag blev galet stolt & lite besviken på samma gång… för veckans vikt visade att jag har ETT ynka hekto kvar till första delmålet! Snacka om att balansera på marginalen…
En kort sekund tänkte jag ta ut segern i förskott & köpa med mig tulpaner hem från Södermalmstorg idag. Men ICKE – ingen belöning förrän målet uppfyllts. Så tulpanerna får stå kvar på torget… & förhoppningsvis får de följa med hem nästa vecka.

Jag ÄÄÄÄÄLSKAR tuplaner.

Imorgon ska jag till min psykolog, Dr Bo på eftermiddagen. Vi har sparat våra tre sista samtal till dess jag börjar jobba igen… för att se hur det funkar. Å hittills tycker jag att det funkar bra! Så klart är jag oerhört trött när jag kommer hem… & orkar egentligen inte så mycket mer. Men jag hoppas det skall bli lite lättare för var dag som går…

Nu är det dax att börja släcka ner lysen & skärmar här…
Vi hörs imorgon igen.

Kram Pernilla

Ångest de luxe….

God förmiddag,

Hoppas ni sussat gott!
Jag har sussat sisådär, men bättre än väntat! Grannarna ovanför hade någon form av tillställning igår, där man fick ha skor på sin inomhus & mer än gärna stampa i takt till musiken…
Så trots att jag tänkt att försöka somna utan mina insomningstabletter igår, så tog jag ½. Å det var nog bra!

Jag har mått fruktansvärt dåligt ett par dagar, med en ångest som för första gången varit så stark att jag mått fysiskt illa. Lite som om man har en magsjuka som ligger & lurar… till det influensaliknande känslor i kroppen. Jag andas högt uppe i bröstkorgen, har svårt att få luften ner i magen. Å minsta fysiska rörelse känns som att bestiga ett berg. Har behövt medicinera, men nu har jag bara 2 tabletter kvar, så jag hoppas klara mig utan dem till dess jag får en ny läkartid.

Trots detta, så gav jag mig av mot jobbet för en fredagsfika igår eftermiddag… jag hade lovat det när jag var där & hälsade på sist… Å tänkte att promenaden & den friska luften skulle hjälpa mig att bli av med ångesten. Så jag fokuserade på att promenera lugnt & andas djupt genom näsan. Det fungerade bra tycker jag. Att sedan komma till jobbet & få snacka bort en stund fick mig att tillfälligt glömma ångesten.
Men den satte i så snart jag kommit hem igen… Medicinen jag fått, Oxascand kickar in efter ca 30 min & skall enl min husläkare sitta i under 4-5 timmar. Å jag känner att den inte tar bort ångesten helt… den tar dock bort udden av den, vilket hjälper mig massor.

Idag är det lördag… solen kämpar sig genom molnen en smula, så jag ska ge mig ut på en prommis tänkte jag. Helgen är helt tom i almanackan, vilket jag efter en torsdag & fredag med sån ångest, känner är skönt. Att försöka hantera ångesten tar på krafterna.

Skickar med mig själv lite pepp inför denna dag:

Ha en fantastisk dag

Puss & kram Pernilla

Obeskrivligt trött…

… är jag idag. Men det är bara att kämpa på!

Mamma, pappa & jag åkte till Lindesberg igår eftermiddag för att se Robin & hans KRIF möta Lindlöven. Vi har 19 mil enkel resa, så det var en del bilåkande, då vi åkte hemifrån kl 16 & var hemma igen kl 23.50.
Robin höll nollan igår & hans KRIF vann (1-0). Det var lite extra roligt med vinsten ikväll då de spelat säsongens ”plattmatch” i söndags… Skillnaden i spelet var som natt & dag. Å som grädde på moset blev Robin vald till matchens lirare…

När jag kom hem, var man lite pigg efter allt hålligång på matchen…  Man skulle nästan kunna tro att jag spelat själv, för det tar några timmar för mig att varva ner efter matcherna *fniss*. Så jag tror jag släckte lampan kl 01.45, men somnade nog inte förrän vid 03.30… Vaknade dock halv 9 imorse & kunde inte somna om, så jag klev upp strax efter 9. Bestämde mig för att försöka hålla igång idag, fortsätta rensning & städning här hemma. Så nu har jag en kopp STARKT kaffe framför mig & när den är slut är det bara att sätta fart!

Ska försöka uppdatera delmålen & bilderna under eftermiddagen.

Kram på er