Etikettarkiv | bakslag i utmattning

9 saker en person med ångest vill att du skall veta…

Ännu en skitdag till ända.

Precis som igår, har jag brottats med ångest av & till hela dagen. Men idag har jag inte tagit någon medicin. Jag har bara 4-5 tabletter kvar, så jag skall försöka klara mig utan den. Detta för att motivera mig att hitta andra sätt att hantera min ångest.

************************************************************************************
Ångest är ett vanligt tillstånd, som påverkar livet för massor av människor. Men ändå är det ett tillstånd som är så otroligt missuppfattat. För nej, ångest handlar inte om att vi ”ångrar saker”. Snarare är det en känsla i kroppen (med både psykiska och fysiska symptom) att något är riktigt, riktigt fel – även om vi ibland inte vet vad.

1. Ångest ger fysiska symptom

Ångest är inte bara en känsla. Ofta ger den även fysiska symptom så som svettningar, tryck över bröstet, bultande hjärta och spända muskler. Kraftig ångest kan dessutom ge symptom så som illamående, yrsel, frossa, domningar och klåda.
För min del, så visar den sig, numera, oftast genom ungefär samma symptom som när man har lågt blodsocker. Jag känner mig svag, blir kallsvettig & skakis. Å detta gjorde till att jag länge misstog den för just lågt blodsocker & kastade i mig en chokladbit & det hjälpte, för några minuter.

2. Jag kan inte alltid kontrollera det

Även om jag anstränger mig så går det inte alltid att styra. För mig är det till & med så att den medicin jag fått inte alltid hjälper. Ibland tar den inte ens udden av ångesten.
Men jag tar den bara när jag känner att min ångest är maxad & jag mår riktigt eländigt & inget annat hjälpt (gå undan, andas lugnt)

3. Jag förstår inte alltid varför

Plötsligt är den bara där. Ibland är det tydligt var den uppstår ifrån, men ibland förstår jag den inte alls… ibland kommer den smygande… & ibland slår den till som en blixt från klar himmel.

4. Mycket av lidandet sker i det tysta

Nej, oftast säger jag ingenting till andra. En del låser in sig istället. Å så gör oxå jag helst.
För min egen del har det INGENTING med skam att göra, utan att jag helt enkelt försöker hantera den själv. Inte låter du din omgivning veta varenda gång du har ont i huvudet?
Men ibland kommer den över mig på jobbet… & där har jag inte så många ställen att gå undan på, mer än toaletten.

5. Även enkla små saker kan trigga den

En liten grej kan öka i storlek, och helt ologiskt ta över kroppen & det känns som om man inte har kontroll.
Det är vad jag tycker är det som är allra mest skrämmande.

6. När den kommer är den förlamande

I sin allra vildaste attack känns det som om den stoppar upp livet. Den bedövar och förlamar. Inte förrän den är borta kan vi röra oss helt fritt igen.
Nu har jag lyckligtvis inga så kraftiga attacker. Även om det ibland känns som om mina ben inte skall bära mig & jag blir helt orkeslös & inte ens orkar lyfta mina armar.

7. Det syns inte alltid utanpå

Ångest sker inuti. Men inuti kan den vara STOR. Även om vi ler så kan det finnas ett tryck över bröstet och tankarna vara någon helt annanstans.

8. Det kan kännas som att det aldrig kommer gå över

Även om det gör det. Jag är inte rädd för min ångest, utan försöker till en början att andas igenom den, lugnt med långsamma & djupa andetag. In genom näsan & ut genom munnen.

9. Jag behöver dig (även om jag drar mig undan)

Även om jag vill bli lämnad ifred, även om jag drar mig tillbaka och drar täcket över huvudet, så hjälper det att veta att någon finns där. När jag är redo att krypa fram igen – var bara där ❤

Kram på er

 

Söndag & välkomnar en smula energi…

Sov oerhört länge idag åxå… vaknade till första gången vid halv 9, men låg kvar i sängen & pendlade mellan slummer & vakenhet i över två timmar! Så jag har skrapat ihop närmare 11 timmars sömn inatt.
morgonmys i sängen

Nu är klockan 14.30 & jag har ätit resterande bananplättar från igår, vikt lite tvätt, plockat ur diskmaskinen, hängt tvätt, dragit igång en ny maskin & rivit lakan i sängen.
HALLELULJA!!

Som jag är tacksam för den energin! Som jag har väntat! Nu hoppas jag att jag är på rätt spår & att jag är på väg framåt… igen. #lyckligtjej

Jag klurar på en kortare promenad… för att få lite frisk luft. Å kanske tanka ytterligare lite energi… Behöver ändå gå med lite sopor + boka tvättstugan (för att tvätta soff- & kuddöverdrag i veckan), då passar det ju bra att fortsätta på en kortare prommis.

Jo, men så får det bli…
C ya later

 

 

Det går inte att blunda för signalerna längre…

Jo tack, signalerna på mitt bakslag blir tydligare för varje dag. Å det går inte att förneka längre… det går inte längre att säga; Ikväll går jag & lägger mig tidigt & sen rensar jag kalendern ett par dagar framåt, så piggar jag på mig.

Varningssignalerna jag brottas med:
Jag är obeskrivligt trött… trots att jag sover 8-9 timmar per natt.
Jag har tics i vänster öga…
Jag är mer gråtmild än någonsin… tårarna bara kommer, utan att jag vet varför.
Jag har svårt att koncentrera mig längre stunder
Jag har svårt att arbeta strukturerat
Jag har svårt att ta tag i saker som kräver mer engagemang & koncentration än normalt
Jag har ont i magkatarren, trots att jag äter medicin mot det
Jag har diarréer & är förstoppad om vartannat
Jag har ofta huvudvärk igen
Jag har ont i nacken näst intill dygnet runt

Så, det är dags att återigen rensa almanackan & att-göra-listan & börja om från början. Det är återigen dags att lägga upp en enkel plan för både vardag & helg, där jag äter regelbundet, motionerar måttligt varje dag, får tid för vila, återhämtning & lite meditation eller yoga samt ser till att jag får mina 9 timmars sömn varje natt.

Sen är det bara att hoppas på att jag hittar en någorlunda balans snart… för så här vill jag inte må. Man känner sig så skör… som om man skall gå i tiotusen bitar bara någon tilltalar en.

Nu skall jag göra kväll & försöka komma i säng lite tidigare.

Kram på er.
körsbärsblomningen