Det märks verkligen hur känslig man är för stress när det tjorvar ihop sig.
Jag har 3 stycken jobb som har strulat till sig av olika orsaker & jag stressar upp mig för att jag vill ha iväg mina offerter, då tiden börjar rinna ut.
Å det är som om hjärnan utlyser strejk…. jag fixar inte ens de enklaste saker på jobbet. Utan jag måste verkligen strukturera upp, tänka till & fokusera….
Å det med en redan påverkad hjärna…. ja, ni kan ju tänka er resultatet.
Huvudet checkar lixom ut… & när huvudet checkar ut, så börjar jag göra saker som inte kräver så mycket tankeverksamhet; hämta kaffe, sortera papper, kolla intranätet, kolla instagram etc.
Idag var det vimsigare än någonsin… så jag var glad att vi var på jobbet lite tidigare för gemensam frukost & hejja fram Kalla & de andra skidtjejorna.
Å när huvudet checkade ut på förmiddagen, kunde man gå in i konferensrummet & kolla lite hockey i 5-10 min.
Men när klockan var 14, så kände jag mig grinfärdig…. vilket inte gjorde saken bättre. Å jag var GALET tacksam när syrran hörde av sig & undrade om jag ville lifta med henne hem (hon hade gått vid lunch idag för att uträtta ärenden).
Så hon hämtade mig vid halv 4 & jag fick åka hem & vila en timme!
Men nu har jag jobbat ikapp…. här hemma…. i total tystnad. Så nu har det mesta av stressen lagt sig… & jag hoppas att det kommer att vara OK på jobbet imorgon.
Jag tror faktiskt att jag skall krypa ner under täcket redan nu… & få sova lite extra. Det kan vara skönt.
Kram på er.