Med en energinivå på minus – hur tar jag mig i kragen?

Så var det en ny vecka med nya möjligheter…

Hur många gånger ha jag inte sagt så till mig själv? Å sen finns helt enkelt inte energin.. Så har det varit i några veckor nu. Å den där linjen mellan att pressa sig själv en smula för att orka mer & att ta i för mycket….. Den är så tunn att den varken syns eller går att ta på. Rätt vad det är, så har du fallit…

Å jag har fallit nu… hårt! Jag kan meddela att det gör satan-i-gatan-ont åxå. Å jag försöker i panik hitta något att kravla mig fast vid, för att inte falla ännu längre ner i avgrunden…
Jag har varit gråtfärdig i ett par veckor… är så obeskrivligt trött att det inte finns energi till att laga mat, ta rätt på tvätt eller ens de enklaste sysslor hemma! Jag har återigen NOLL energi, NOLL koncentrationsförmåga – får läsa längre mail 2-3 ggr igen.

Hur i hela friden skall jag hitta energin igen? Tja, det finns inte så mycket annat att göra än att TA SIG I KRAGEN… igen… & igen… & igen…
Jag befinner mig på läge NOLL just nu. Så jag måste revidera träningsplaner, yogaplaner – ja i princip alla planer, förutom den att vila. Å hur mycket det än bär mig emot, hur mycket mitt logiska jag vet att promenader & frisk luft ger energi. Så finns inte energi till det nu…

Jag får vackert kapitulera & inse att jag måste lyssna på min kropp – Så som jag lärde mig för lite mer än ett år sedan, då jag blev sjukskriven på heltid, gick hem & drog täcket över huvudet & bara bestämde mig för att sova närhelst jag var trött. Å de första veckorna satte jag nog någon form av världsrekord i att sova. Men vet du vad, en dag vaknade jag & hade energi att gå en kort promenad runt kvarteret…

Så, nu drar jag i handbromsen på allvar… jag skall ge mig själv vila! En extra timmes sömn om natten, en eftermiddagslur efter jobbet… & orkar jag… så ska jag gå ut i friska luften. Å så ska jag gräva i arkivet efter tips & idéer för hur jag bar mig åt för ett år sen. Gräva djupt i minnet efter de där aha-upplevelserna jag hade hos min psykolog Dr Bo & sedan hos min KBT-terapeut Stina.

Vi börjar så…. eller vi, vilka vi? Jag börjar så…
kram från tröttmössan

Halvvägs genom semestern.

Så var jag halvvägs igenom min semester…. & har således 1½ vecka kvar. Den första veckan kändes såååå lång. Jag gick & lade mig i ungefär samma tid som när jag jobbar… (jag har sedan min utmattning blivit väldigt kvällstrött). Vilket gjorde att jag åxå vaknade mellan kl 07 & 07.30 & var pigg & utvilad.

Men denna vecka har det blivit lite senare kvällar…. & då åxå lite segare att komma igång på mornarna. Då det är dax att börja planera för återgång i arbete + att jag skall addera ytterligare 2 timmar till min arbetstid, så måste jag försöka skärpa till mig med mat, sömn & återhämtning.

Det är inte utan att jag är lite nervös inför att börja jobba 75%… men jag måste vara förberedd. Därför känner jag åxå att jag måste hitta tillbaka till mina rutiner.
Jag pratade med min KBT-terapeut Stina om det i förra veckan.
Vi var rörande överens om att se till att hålla almanackan tom de första 2-3 veckorna på 75% & verkligen känna efter hur jag påverkas av den ytterligare arbetstiden.
Jag skall försöka att ”bara” jobba, träna/promenera/yoga/meditera… inte boka in dejter med kompisar, eller något annat. Utan bara försöka fokusera på mig själv & mina rutiner.
Kram på er

Tankat energi vid havet & positivt möte med terapeuten…

Hej vänner,

Har haft semester sedan onsdags i förra veckan… &  började jobba idag igen. Nu är det 4 veckors arbete innan min ”riktiga” sommarsemester börjar.

I fredags morse åkte mamma, pappa & jag till Gotland. Vi har haft ett par mysiga dagar innan Andre & hans flickvän Jossan, Robin & hans Belinda (& deras bedårande lilla hund Theo) kom på måndagsmorgonen. I tisdags på den sena eftermiddagen övergav jag det älskade gänget & begav mig hemåt. Jag mötte systeryster i Nynäshamn, så hon klev på båten mot Visby & jag tog hennes bil hem…
Det är något med Visby & läget på den lägenhet vi hyrt de sista 5-6 åren. Den har en balkong med utsikt över hamnen & havet… ända bort till horisonten… det ger mig ett lugn & en frid inombords som är svår att sätta ord på.

Att på kvällskvisten sitta i pyjamas med en kopp kaffe & en liten whiskey & kika ut över vattnet… & sedan se solen gå ner i horisonten. Det fyller både kropp & själ med energi.

Igår skrotade jag runt hemma… säga vad man vill om att komma bort, men när man kommer hem (jag var hemma vid kl 21) så får jag nästan känslan av att vara jetlaggad dagen efter. Det tar enormt på krafterna att resa, om så bara 3½ timme på en båt.

Idag var det dags för jobb igen, riktigt skoj att vara tillbaka trots att jag bara varit ledig 5 arbetsdagar. Det var lugnt på mailen, så jag kunde jobba undan lite annat vilket är skönt.

Så hade jag tid hos min KBT-terapeut Stina kl 13. När vi slagit oss ner i varsin ”Poäng-fåtölj”, så frågade hon, som vanligt; – Hur är det idag då?
Å för första gången på länge svarade jag att det faktiskt kändes bra. Jag såg ljuset i tunneln & börjar kunna hushålla med min energi. Å jag börjar även att lära mig kroppens signaler på vad som är för mycket… dock har jag kvar lektionen om hur jag kommunicerar det till människorna omkring mig. Det är inte alltid så lätt.

Stina sade då de magiska orden, som fick mina ögon att tåras: – Vet du att du ser SÅÅ MYCKET piggare & gladare ut än jag någonsin sett dig. Du låter mer hoppfull när du pratar framtid & du har verkligen fått insikt om vad du just nu går igenom. Polletten verkar ha ramlat ner… Gångerna innan när vi träffats har du varit ledsen, nedstämd & pratat om bakslag. Att du kanske skulle behöva bli sjukskriven på heltid igen ett tag…

Jag blev så glad att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Det är lite som att få de där höga betygen när man gick i skolan. Å jag vill verkligen tro att polletten trillat ner.. att jag det inte bara är denna veckas semester som är orsaken till det positiva nu. Utan att jag på riktigt har börjat hitta balans i livet. Jag har lärt mig att min valuta heter ”energi”.

Nu ska jag bara försöka skruva till detta med balansen… för mitt mål är ju att komma tillbaka till jobbet på 100%, få till vardagsmotionen + 3 dagars träning i veckan & hinna träffa vänner & familj… UTAN att känna mig dränerad på energi. Å åxå hitta kärleken… det är på tiden & framför allt – det är jag värd!

PUSS PÅ ER

 

 

Två dagar kvar till semester

Idag är det måndag… ny vecka & bara 2 arbetsdagar innan jag går på en mycket efterlängtad veckas semester. Det skall bli fantastiskt skönt att få vara ledig en vecka.

Jag & Stina (KBT-terapeuten) pratade om ledigheten sist vi träffades. Å hon påpekade att den ledigheten kom lägligt eftersom jag mår ännu sämre nu. Hon sade uttryckligen att jag skulle försöka att verkligen ta hand om mig, samla energi & se till att bara vara.

Vi pratade åxå om detta med ”back to basic”… jag har ju lite tappat min röda tråd som jag hade så bra där ett tag… Där jag var bra på att vila en stund när jag kom hem från jobbet, mediterade 10 min varje dag & var åxå ute & promenerade varje dag. Å så var det, det där med maten, jag åt regelbundet… frukost, lunch & middag + 1-2 mellanmål.
Nästan allt ovan har jag tappat….lite mer för varje vecka som gått…. & Stina frågade vad min röda tråd innehöll?

Så jag började berätta: Kortisolhalten i kroppen sjönk rätt fort under tiden jag var heltidssjukskriven. Jag sov bra, ca 9 tim per natt & eftersom jag bara var hemma, så fanns inte så mkt annat att göra än att äta ca var 3-4e timme, vila, ta en kortare promenad & måla i min målarbok. Å efter ett par veckor försvann mitt söt- & godissug. När jag väl började jobba 50% i februari, så klev jag upp direkt när klockan ringde, jag åt frukost hemma (till skillnad mot förut, då jag ofta tog med frukost till jobbet, för att få snooza så länge som möjligt) & promenerade sen till jobbet. Å när arbetsdagen var slut, så käkade jag lite lunch med tjejerna på jobbet innan jag traskade hemåt…
Så jag började ju tappa vikt redan efter ett par veckor som heltidssjukskriven. Utan att egentligen göra något märkvärdigt.

Stina tyckte jag hade varit grym som tappat 10 kg sedan jag blev sjukskriven. Å hon tror som jag att det berodde på ovan små justeringar. Jag berättade att jag vill tappa ca 15 kg till, så vi har kommit överens om att jag ska börja att käka lunch med kollegorna innan jag går hem igen… både för att hinna umgås & för att då få i mig lunch. Så det ska jag göra idag. Min matlåda innehåller rester från lördagens grillning hos mamma & pappa:

Jag har tagit med ett par bitar fläskfilé, lite sallad & som efterrätt vattenmelon med fetaost.

Hoppas nu att jag skall kunna hålla i detta med luncherna! De senaste veckorna har jag bara velat hem, fortast möjligt efter jobbet… men jag skall försöka ändra på det nu. Å denna vecka är det ju bara idag & imorgon. 🙂

 

Jag har ju berättat tidigare att jag halkat efter lite i min utmaning; 10000 steg om dagen under juni. Men jag har bestämt mig för att det får vara OK. Jag ska göra så gott jag kan för att snygga till siffrorna & träningskläder & gympadojjor åker med till Gotland på fredag. Har sagt till mig själv att jag skall promenera 1-2 varv runt muren varje morgon ALLA år vi varit där… men i år vill jag verkligen! Så jag ska se till att det händer.

Kram på er.

Möte med KBT-Stina

Såååå….
Här kommer det äntligen!

Jag hade tid hos Stina kl 14  & var där ca 5 min före utsatt tid. Att kliva in på PBMs kontor på Västra Trädgårdsgatan är som att kliva in i lugnet. Det är tyst, så när som klackar mot parkettgolvet. Å de har en varm, dämpad belysning & 2 stora välkomnande soffor + 3 fåtöljer i väntrummet. De har åxå en liten hörna där man får ta för sig av kaffe, té & vatten.

Stina kommer ut på slaget 14.00 & vi går in på hennes rum & vi slår oss ner i varsin fåtölj & sen ser hon på mig & ler. Helt tyst sitter vi & tittar på varandra, i säkert 1 minut… innan hon frågar: – Sååååå hur är läget?
Å den frågan är som att trycka på en knapp, för mina ögon tåras direkt & jag får svälja innan jag svarar att jag är trött… sååå osannolikt & evinnerligt trött.

Vi pratar om de veckor som varit, som varit oerhört jobbiga & påfrestande för mig rent psykiskt & att nu när jag jobbat mig igenom det, så svarar kroppen nu med att slappna av efter att ha befunnit sig i katastrofläge under ett antal veckor. Å då kommer tröttheten som ett brev på posten. Renoveringen hemma gör inte att tröttheten minskar, utan tvärtom… Å Stina tyckte inte att renoveringen egentligen kom lägligt i mitt tillfrisknande, men nu är det bara att åka med. Men hon vill att jag skall försöka känna efter vad som är bäst för mig; att elda på för att få allt klart så fort som möjligt? Eller att ta det lite lugnare & kanske ha 2-3 renoveringsfria dagar i veckan, leva i röran lite längre, men få lite mer tid för mig själv?
Å jag vet faktiskt inte idag vilket som är bäst… men jag lovade henne att fundera på det. Men vi kom fram till att vi ser inte längre än till att köket blir klart just nu. Å när det är klart, kanske vi kan ta renoveringsledigt en vecka eller två, innan vi går vidare till nästa fas?

Vi pratade åxå om jobbet. Jag skall byta chef för andra gången sedan jag blev sjukskriven, vilket så klart väcker känslor & oro. Men det är inget jag kan påverka. Så jag måste försöka att lägga det åt sidan & fokusera på mig själv, mitt jobb & mitt tillfrisknande.

Nästa vecka är syrran på semester & vi jobbar med samma konton vilket betyder att jag behöver täcka för henne i vissa delar. Å tankarna på hur det skall gå gnager i mig sedan några dagar tillbaka. Rädslan att ta på mig för mycket… rädslan att jobba för mycket, att inte våga säga ifrån, oron att känna stress om det är för mycket etc etc…
Å Stina rådde mig att försöka prata snällt med mig själv när de tankarna dyker upp. För jag är ju samtidigt inställd, införstådd & HELT på det klara med att ”jag hinner det jag hinner” på mina fyra timmar. Hon tyckte att jag skulle försöka skriva ner några punkter som är viktiga för MIG i mitt jobb, som jag kunde kika på när oron sätter in eller tankarna vandrar i väg mot det negativa hållet. Å det ska jag verkligen försöka göra nu under helgen. 🙂

Sen frågade hon när jag hade semester…. & jag berättade att jag hade semester 1 vecka runt midsommar (onsdag innan midsommar & 1 vecka framåt). Å när hon frågade vad jag skulle göra då, så svarade jag att vi skall åka till Gotland. Jag, mina föräldrar, André & hans flickvän Josefin & eventuellt Robin & hans flickvän Belinda. Syrran & jag kan inte vara lediga samtidigt, så vi kommer att ”byta av varandra ”.

– Men du ska väl ha mer semester? frågade hon.
Jo, svarade jag, men inte förrän i slutet av Juli & då 3 veckor. Hon frågade vad jag hade planerat & jag sade som det var; jag har INGET planerat. Robin flyttar till Malmö precis i början på min semester & ev att jag åker ner & hjälper honom & Belinda att komma i ordning. Sen har han 2 träningsmatcher, en i Malmö & en i Trelleborg som jag gärna skulle vilja se live. Men jag har inte bestämt något ännu.
Dock så ska jag försöka återuppta mitt läsande under semestern… jag har fortfarande oerhört svårt att fokusera länge på en text, typ ett långt mail eller en bo. Så jag lyssnar t ex fortfarande på ljudböcker. Men på semestern vill jag börja öva upp min koncentration.  Å Stina tyckte att det lät toppen att jag inte hade något planerat!

Å det var väl vad vi hann med under våra 45 minuter. Tiden går oerhört fort hos Stina, men man är helt dränerad när man går därifrån. Å för att inte glömma vad vi kommit överens om att jag skulle klura på till nästa gång vi ses (om 2 veckor), så skrev jag ner det i telefonen innan jag klev ut genom porten.
Så där finns nu en anteckning som säger följande:
* Kolla möjligheten att jobba hemifrån 1 dag per vecka
* Stämma av om vi kan ha renoveringsfritt minst 1, helst 2 dagar i veckan.
* Skriva ner vad som är viktigt för mig i mitt jobb & meddela min nya chef detta
* Ev ta 1-2 veckors renoveringsledigt när köket är klart

Så nu ska jag ta itu med de där 4 punkterna, en efter en…

Ha en härlig lördag.

Kram
// Pernilla