Tag Archive | Hälsa

Jag pratar högt med mig själv…

Det har nu gått ett år sedan jag kraschade. Å som jag berättade för inte så länge sedan, så har jag ända från dag ett tagit ett eget ansvar för att bli friskare. Jag har känt att det har varit ett måste men precis lika mycket har det så klart varit min egen vilja. I min jakt på tips & idéer har jag har googlat enormt mycket, frågat runt & jag har letat efter självhjälpsböcker men den största vinsten är ändå att jag verkligen lärt mig att känna efter… känna efter längst därinne.

nothing is more important than that you feel good
Jag har åxå varit noga med att alltid tala vänligt med mig själv. Å JA, det känns precis lika flummigt som det låter. För jag har verkligen pratat, högt med mig själv *asg* .Men jag har, på riktigt, gått härhemma, ensam & haft långa samtal med mig själv. Samtal om vart jag är på resan, hur jag tar mig vidare… vad jag har för utmaningar & vad jag kan tänkas behöva göra. Men det har varit viktigt för mig att verkligen sätta ord på & uttala högt vad jag klurar på & känner. Det blir på något vis aningens mer verkligt när man fått uttala orden & meningarna högt, än om man bara tänker dem.
Prova vettja.

blommor i spann

 Kram på er

 

 

Annonser

Ett år har gått… (varning för långt inlägg)

Lördag & jag har haft en riktigt kämpig vecka.

Bakslaget kom lagom till årsdagen av sjukskrivningen, som var i torsdags. Å för första gången på mycket länge blev jag riktigt arg & uppgiven. ”Ska jag aldrig någonsin mer orka med en normal jävla dag – att BARA gå till jobbet & sedan gå hem, laga mat & plocka lite innan det är dax att sova?”
Mot malmökontoret
Men när jag svurit & bannat mig själv en stund, så insåg mitt logiska & sunda jag att det inte är någon idé att bli arg. Det är ingen idé att banna mig själv… det är bara att surfa med på vågen & försöka lära sig att tackla hindren.
Det är bara jag som kan försöka lära mig hur mycket jag orkar. Det är bara jag som kan lära mig vad som ger energi. Det är bara jag som kan lära mig att sålla bland alla ”vill” & ”måsten”. Å det är bara jag som kan se till att skapa ett hållbart jag.

I onsdags var det som om någon drog ner rullgardinen, jag kände hur jag helt plötsligt blev extremt gråtmild. Jag kände att alla känslor satt utanpå kroppen & jag var fruktansvärt lättirriterad. Så jag tänkte att jag skall ta en låååång & lugn promenad i skogen när jag kommer hem från jobbet.
skogsstigen
Men när jag kom hem pös luften ur mig & jag bestämde mig för att ta en powernap på 30 min innan jag gav mig ut. Jag slocknade som om jag fått en rak höger….
Å vaknade upp 2½ timme senare…. men orkade inte lyfta ett finger. Jag insåg sakta vad som hänt, så jag låg snällt kvar i soffan, under min filt & var ledsen. Ledsen för att jag inte kom ut på promenaden jag så väl behövde, ledsen för att jag sovit så länge, ledsen för att jag var ledsen…
vila-pa-soffan

Jag gick & lade mig tidigt, redan vid kl 21 & sov som en klubbad säl heeeela natten. Men var fortfarande extremt trött i torsdags morse… allt gick i ultrarapid….  Å när jag kände att jag fick använda ALL energi för att komma i kläderna brast det & jag messade syrran & frågade om det var OK att jag jobbade hemifrån. Å fick tillbaka ett; ”SJÄLVKLART”
Å JA, det fick mig att gråta en skvätt till.

Under den här resan är jag så glad & tacksam för min familj, mina vänner & kollegor! De har varit helt fantastiskt underbara & förstående, till & med när jag själv inte förstått.
livet handlar om

Det är lite svårt att fatta att det gått ett år. Jag hittade en länk till min blogg på IForm bland minnena på Facebook på årsdagen läs den här.

Å när jag läser inlägget idag, så kommer alla känslor & tankar tillbaka från de sista veckorna innan jag äntligen pallrade mig iväg till läkaren.

Hur jag grät för allt, hur jag bara sov…. dygnet runt. Ångesten som hade sina klor i mig & hur jag kände att den blev kraftigare för varje gång den fångade mig.
Å hur jag VARJE dag tänkte; ”imorn, då mår jag bättre. Bara jag får vila lite…” ”Imorn, då kommer allt bli bra”… ”imorn….”
you cant have a better tomorrow

Så här 367 dagar senare, så ser jag mer ”nyktert” på hela upplevelsen. Jag blir glad av att läsa i inlägget att jag accepterade det som var & genast började googla mig fram till vad jag skulle prova för att må bättre.

Å det är vad jag gjort, OFTA, under det här året… Min google vet nästan inte om att söka på annat än ”utmattningssyndrom”, ”utmattning”, ”komma tillbaka från utbrändhet”, ”meditation” & ”träning för utbrända”.
road to recovery

Men det är värt att notera; alla blir utbrända på olika sätt… av olika orsaker & alla hittar sitt eget sätt att komma tillbaka på. Å vad jag lärt mig under resan är att jag måste hitta mina sätt att komma tillbaka på.

Initialt, så trodde jag bara att det var de sista 3-4 årens elände som dykt upp titt som tätt, som fått mig på fall. Men efter att ha träffat ”min” psykolog; Dr Bo, så har jag förstått att jag haft mycket otalt med mig själv, så långt som 20 (!!) år tillbaka i tiden.
Dr Bo fick, varenda en av våra tio träffar, känslorna att dansa rave i kroppen på mig. Jag var så mentalt slut när jag gick därifrån att jag undrar hur jag tog mig hem! Men vi fick åxå tillsammans, en hel del pusselbitar på sin rätta plats. Å när den poletten ramlade ner… EUFORI är det enda ord jag kan komma på som beskriver känslan.

hjärtan

Jag skulle ljuga om jag sa att det varit en lätt resa… dessa 367 dagar.
Men jag är helt ärlig när jag säger att det blir lättare för varje dag som går…. & DET måste vara mitt fokus. Att det blir bättre, att det blir lättare…

Nu skall jag nog ta en prommis till gymet i regnet & se om mitt fingeravtryck fortfarande funkar…

Kram på er.

Uppdatering vikt & mått…

Usch… jag gillar verkligen inte detta…

Att se vikten på vågen & antalet centimetrar på måttbandet… det har länge varit min egen hemlighet. Å anledningen till att jag är så galet dålig på att uppdatera bloggen vad gäller mina mått & min vikt är att jag så klart skäms…
Å jag drar på att skriva ut vikt & mått trots att jag lovat det, för att jag inte klarar av det helt enkelt.
skäms
Ska jag sedan försöka se något sånär objektivt på det, så kanske det inte är så att jag egentligen skäms. Det är nog egentligen bara så att det blir så verkligt att verkligen sätta sifforna på pränt. Att ”rista” in dem på ”the world wide web”… FÖR ALLTID.
I och för sig så mycket roligare att se dem minska… men som nu under sommaren, då jag verkligen pendlat i vikt. Då känns misslyckandena som enorma & gigantiska                                                MMMIIISSSLLLYYYYCCCKKKKAAANNNDDDDEEENNN

Ja ni fattar säkert. Men jag skall försöka se det positiva i detta… & försöka ändra mitt tänk & min inställning. Jag tänker så här: att verkligen sätta siffrorna på pränt, kanske gör att man lägger en extra tanke på vad man gör & varför. Å jag har ju trots allt en önskan om att kunna inspirera andra… & då måste jag ju var ärlig…

So here we go: 
Jag har pendlat galet mycket i vikt över sommaren/tidig höst… men vägde den 27 september; 94,5 kg.

Jag har ju även lovat att mäta mig till varje månadsskifte & gjorde även så igår morse:
Hals: 37,5 cm – Bröst: 115 cm – Överarm: 38 cm – Midja: 116 cm – Stuss: 120 cm – Lår: 66 cm – Knä: 38 cm – Vad: 39,5 cm.

Jag kommer även att väga mig på nytt idag & sedan lägga upp den vikten, samt måtten ovan under den kategorin i bloggen. Imorgon.

Kram på er.

Söndagsdejt…

Välkommen söndag!

Jag vaknade vid kl 8 idag, tog min medicin som låg på nattygsbordet, gick  upp & hämtade en kopp nybryggt kaffe & låg sen & lyssnade på ljudbok i en timme. Så himla skönt…
sängvy
Sen har jag ätit lyxfrulle (i form av äggröra med lite ost, en  halv avokado, bladspenat & några miniplommontomater). Å så har jag bara pyst runt här hemma i lökarkläder & klurat på vad jag vill göra med min inbokade söndagsdejt (med mig själv)!

Å det blir helt klart en låååååång promenad utmed Mälaren… tänker mig HELA Mälarpromenaden idag. Det kommer säkerligen att ta ett par timmar, men som jag skall njuta! Det skall få vara en ”medveten promenad”… inget pw-tempo idag. Utan dagen idag skall ha temat; Lugnt & skönt.

Jag börjar där, så får vi se vad som händer sen… men låååång varm dusch, fotbad & ansiktsmask låter ju inte helt fel.

Kram på er så länge
love yourelf first

Jag är sååå glad att du kommit in i mitt liv igen…

Tjingeling…

Hur påverkas ni av musik?
Jag lyssnar på det mesta i musikväg & har alltid lyssnat på musik & mitt val av musik påverkades tidigare starkt av mitt humör. Sedan jag blev sjuk, eller till & med ett bra tag innan dess åxå (kanske flera månader), så slutade jag att lyssna på musik. Inte ens min ”Happy Feeling”-spellista på Spotify lyssnade jag på.
Jag tyckte musiken ”blev för mycket”, det var för mycket olika ljud på en gång… & det stressade mig något galet. Det gjorde att jag inte ens lyssnade på radion under en lång tid.

Någonstans i mitten av min sjukskrivning så hade jag svårt att sova, till & med efter att ha tagit Imovane. Så jag laddade ner 8-10 låtar med SPA-musik & havsljud från Spotify. Dessa lyssnade jag på några kvällar när det var svårt att sova… det fungerade kalasbra.

Å efter det har jag lixom känt suget efter musik mer & mer… men jag har inte vågat.

Men i fredags när jag var ute med Lena, så spelades det så klart musik… & det gjorde mig glad. Oerhört glad… & jag riktigt kände hur jag saknat den… musiken.
Påföljden har blivit att jag, mamma & syrran satt & sjöng i bilen under vår roadtrip Stockholm-Borlänge-Stockholm i söndags. Min Spotify har gått varm om mornarna när jag gjort mig i ordning för jobbet &  på kvällarna när jag duschat & gjort kväll.
Idag blev det min ”Happy Feeling”-spellista medan jag gav mig i kast med att städa badrummet. Å JISSES vilken tur att jag var ensam hemma…. för jag har ful-dansat & sjungit… nästan mer än jag städat. Å JISSES2 vilken ”Happy Feeling” jag har i kroppen nu!

Åååå jag är så glad att du kommit in i mitt liv igen musiken!

Kramis på er.

// Pernilla

 

 

Jag var grym igår… idag var det tunga ben

Halloj Finingar,

Jo, jag var rätt så mör i tisdags… men jag tog mig själv i kragen igår.

Jag började med en omvägspromenad hem på nästan 6,5 km. Det var skönt att gå i solskenet…
promenad-15-feb… & efter att ha messat lite med en kompis, som rekommenderat att jag skall dricka ett glas ljummet vatten med pressad citron & en nypa havssalt i, så gick jag inom affären & införskaffade 4 citroner & havssalt.

När jag kom hem, så käkade jag lite lunch & sen tog jag en dusch. Efter det, så tog jag faktiskt tag i den rena disken & fyllde sedan på diskmaskinen med smutsig disk & torkade av bänkarna i köket. Så skönt när det är gjort!g! Jag plockade även ur torktumlaren, men lade in kläderna bland den andra rena tvätten att ta itu med idag…

Sen käkade jag middag & gick ner till mamma & pappa för att titta på Robins hockeymatch hemma hos dem. Så jag knatade ihop nästan 11km & 14197 steg!!! Jag är fantastiskt duktig!
langd-steg-15-feb

Men idag var det tunga steg hem…. promenerade raka spåret hem, för jag hade bokat att gå ut  & gå med mamma på eftermiddagen idag. Men precis när vi bestämt mötestid, så öppnade sig himlen… så nu väntar vi på att det skall sluta regna… under tiden så ska jag nog vila en stund. Å sen ta rätt på den däringa tvätten som ligger på min säng… & kanske t o m byta lakan!

Vi hörs senare

Puss & kram

// Pernilla

HAPPY HAPPY HAPPY HAPPY GIRL…

….åååå vad jag är glad. Kunde jag hjula eller slå en frivolt, så hade jag garanterat gjort det.

Det började med dejten med vågen imorse… & sen har det har bara fortsatt….

Jag gav mig ut på en prommis i solskenet;
tisdagsprommis
Riktigt skönt… det var t o m så att jag efter ca 1½ km provade att jogga en bit – typ 300-400m. Det var absolut inget ”mind over body” idag… utan när jag kände att det började ta emot, så saktade jag ner & gick istället. Men bara den korta sträckan gav ett leende på läpparna & en mindre endorfinkick. Tänk vad lite det behövs för att göra en glad ibland. Å solen smekte huden i ansiktet… jag tog inga solglajjor på mig. Har läst någonstans att solstrålarna inte når in i ögonen ordentligt om man har solglajjor på sig & då tar inte kroppen upp D-vitaminet ordentligt… kanske sant, kanske humbug, men solen är ju inte så stark ännu, så den bländar inte så mycket.

När jag kom hem, var jag galet hungrig, så jag drog igång vattenkokaren & gjorde lite kycklingsoppa & åt ett kokt ägg till. Jag ”fyndade” ju Heinz version av varma-koppen-soppor på ICA Maxi för ett tag sedan. Det är 4 påsar med soppor i varje förpackning. Å en förpackning kostade 5 kr! Det är 1,25 kr per portion!! De är riktigt goda & om man kompletterar med en knäckemacka eller ett kokt ägg till, så blir de en alldeles lagom lunch nu när jag gått hemma. Å när jag nu försöker dra ner på kolhydrater efter frukosten, så passar de utmärkt att äta.
kycklingsoppa

 

 

 

 

 

 

Sen blev det en snabbdusch för att hinna ner till vårdcentralen & träffa Dr Jan. Å tänk, vi var inne på samma tänk… men han hade högre tankar om mig & tror jag skall klara av att börja jobba 50% från & med 1 februari!!! Åååå vad jag blev glad. Jag blev så till mig att jag glömde be honom om mer sömntabletter & mer ångesttabletter. Får försöka fixa till det imorgon.
Men nu, skall jag börja planera för återgång i arbete…. Jag får fundera lite på några enkla rutiner för att få detta att funka & samtidigt hitta tid för återhämtning.

Å som pricken över i:et, så kom min ”lille” spillevink hem ikväll… Dock så skulle han & hans bror till sin farmor ikväll för att fira deras födelsedagar. Men imorgon får jag rå om honom. Jag mår som bäst när jag har mina barn & deras flickvänner här hemma. Man pratar om att bli varm i hjärtat… & det stämmer verkligen. När de var hemma allihopa i julas, så kunde jag stå å titta på dem alla 4 när de låg kors & tvärs i soffan… & bara le tacksamt. Tacksamt för att jag har dem… tacksamt för att de vill hänga hos & med mig.

Nu ska jag fira allt skoj som hänt idag med en kopp kvällsroté.

Puss & kram på er

// Pernilla – happy happy girl