Min utmattning del 6/7

Min psykolog, Dr Bo & jag har som sagt var tidigare; grottat rätt djupt i orsakerna till sjukskrivningen.

Å något som åxå spelat in, precis lika mycket som mitt privatliv, är mitt arbetsliv. Jag tycker verkligen att mitt jobb är roligt… & 4 dagar av veckans 5 arbetsdagar är det roligt att gå dit. Mina arbetsuppgifter är omväxlande & ingen flytt är den andra lik… det är alltid olika parametrar att ta hänsyn till & man måste verkligen ha hjärnan med sig till jobbet varje dag.

Företaget jag jobbar för har vuxit något enormt under de 10 år jag jobbat där. Vilket är otroligt roligt. Det ger oss en  hel del utmaningar att ta itu med. Något som jag tycker är enormt skoj, att få jobba & tänka utanför ramen. Men det har även inneburit att vi måste strukturera om vår organisation en del… så det har varit många omorganisationer, nya rutiner, ombyggnationer av affärssystem etc. Det frestar på en del… bara under de sista 2 åren har vi genomgått lika många omorganisationer.

Till det så är det några ”gamla stötar”, som varit med i företaget sedan tidernas begynnelse, som valt att gå vidare med andra utmaningar i livet. Sen finns det en & annan som är föräldraledig åxå. Å att hitta personal att ersätta dessa är inte alltid lätt…

Med omorganisationer, personal som slutar & går på föräldraledighet, så blir det mycket nytt att lära sig… För vi får ju lära oss nya konton för att kunna täcka för varandra, allt nytt är ännu inte hugget i sten, vilket gör att vissa delar blir en smula tungrodda. Men att lära sig nytt är ju åxå något jag finner otroligt roligt, spännande & utvecklande.

Ja, ni fattar säkert… jag vill inte gå in på fler detaljer då bloggen inte handlar om mitt jobb… 🙂

Men det bidrog ju så klart till kraschen, en hel del…

Å när jag träffade & pratade med Dr Bo, psykologen, så var han noga med att påtala för mig att jag inte kan påverka omorganisationer på jobbet. Däremot kan jag försöka lära mig hur jag hanterar informationen & framför allt tar till mig den nya organisationen.

Så det är väl vad jag försöker att fokusera på nu. Det är mycket som hänger i luften sedan länge, men jag skall försöka att koncentrera mig på det som rör mitt dagliga arbete! Å allt annat får jag försöka lägga åt sidan, till dess det blir ett ”måste” att ta itu med. För att heller inte oroa mig, eller reta upp mig i onödan, skall jag så långt det är möjligt hålla en neutral inställning till det jag inte kan påverka.

Kram på er.

 

Såååå trött idag…

Halloj finingar ,

Idag ska jag försöka hålla mig kort… jag är så trött att jag knappt vet vad jag heter.

Det har varit påskledigt & med facit i hand, så har jag haft alldeles för mycket i almanackan under påsken… Men när det är familjehäng, så har jag trott att det är OK. Att jag skulle orka, att det är positivt, för att jag älskar dem högt & för att de ger mig så oerhört mycket kärlek, skratt & positiv energi. Precis vad jag behöver…

Men tydligen inte… uppepå det, så träffade jag min psykolog, Dr Bo, för sista gången idag. Å det känns sååå tudelat! Dels för att jag tycker mig ha rotat klart i mitt förflutna & vad det haft för inverkan på min utmattning. Vi har grävt djupt i mitt liv, hittat & knutit upp så många knutar… han har guidat mig varsamt genom mitt förflutna & låtit mig själv få tid att tänka efter & komma underfund med saker & orsaker till att jag är där jag är idag. Å jag känner mig färdig med att rota i det förflutna nu. Jag vill ta med mig det jag lärt mig hos Dr Bo & fortsätta min resa…. FRAMÅT. Men han har varit ett enormt stöd för mig under resan…

Jag har sagt det förr…. mina sittningar med Dr Bo triggar igång tankarna hos mig… så jag blir galet hjärntrött ett par timmar efter att jag varit hos honom. Tankarna går bara runt, runt, runt i huvudet & det tar ett tag innan de landar. Då blir jag så trött att jag knappt kan öppna munnen & föra normala konversationer.
Så även idag så… men jag åkte till jobbet. Hade dock förvarnat syrran på att jag skulle sikta på att jobba mina fyra timmar, men jag varnade för att jag eventuellt inte skulle orka…

Men med lite jäklar anama, så fixade jag mina fyra timmar… sen inom ICA för att handla frukt & grönsaker. Robin kom & hämtade mig på ICA, vilket var superskönt.

Jag gjorde pastasallad med kyckling medan Robin åkte till Hovet för att hämta träningsgrejor & sedan vidare till Jakobsberg för att hämta sin flickvän, Belinda. Å jag käkade innan de hann hem, för jag visste att det skulle bli en tidig kväll…

Så nu ska jag göra kväll & gå & lägga mig…. imorgon bitti är det läkarbesök hos min husläkare Dr Jan. Min sjukskrivning går ut idag, så vi skall se vad morgondagens dom blir… jobba mer, jobba mindre eller jobba lika mycket som nu.

Imorgon lovar jag att berätta mer om vad Dr Bo & jag kom fram till idag.

Natti natti

Positiva toner hos Dr Bo

Å jag kan inte lämna er med ett sådant ledsamt inlägg som det förra…

Så jag passar på att dela med mig av något positivt, att sluta dagen med.

Jag hade ju möte med min rehabcoach i förra veckan… & där sade både hon, vår HR-chef, min nya chef Jenny & min fd chef Tessan att jag gjort stora framsteg. Att jag kommit väldigt långt i mitt tillfrisknande på så ”kort tid” som det ändå gått.
Å jag som tycker att detta tagit en evinnerlig tid (jag blev ju sjukskriven 5 oktober 2016), tycker ju att det är superkul att höra att det ändå gått fort! Å jag har verkligen sugit på den karamellen & tagit det till mig… & jag försöker verkligen intala mig själv att jag gjort stora framsteg på kort tid. Även fast tiden egentligen är oväsentlig här. Målet är ju att jag skall bli frisk & hur lång tid det tar är oviktigt.

Jag berättade detta för Dr Bo idag åxå. Han blev glad över det han hörde. Å som vanligt vill han att jag skall tänka efter, fundera & framför allt reflektera över VARFÖR jag tror att det gått så fort att komma dit där jag är idag. Vad tycker jag har varit det bästa för mitt tillfrisknande under denna tid?

Å jag behövde inte fundera så länge:
Våra samtal, svarade jag rätt fort. – Vad skoj, sa Dr Bo. Varför tycker du att de har varit den bästa medicinen?
Allt vi pratat om, att det inte bara är det som hänt de sista 2-3 åren, som är orsaken till att jag blev sjuk. Utan att jag under så många år försökt bevisa för andra att jag duger, att jag är bäst, att jag kan, att jag hinner & orkar mest.  Jag har sökt bekräftelse genom att alltid göra saker för andra & aldrig för mig själv. Å detta har jag gjort i nästan 20 års tid! Å hur fånigt det än låter i mina öron idag, så började allt med skammen över min skilsmässa & hur jag sabbade min ekonomi då. Sen har jag ju förstått, efter våra samtal att bägaren har fyllts på rätt rejält under de sista 5 åren då jag & min älskade familj haft ett par, tre ordentliga svackor. Å då har jag gått in i ett ”survival mode” & sett till att göra allt jag kan för att vi skall ta oss igenom dem… men aldrig riktigt bearbetat svackorna efteråt.
Å så det sista 1½-2 åren, då jag personligen både haft det tufft & känt en oro på jobbet. Det har vart omorganisationer & min roll var en period högst oklar (i mina ögon). Å allt detta kröntes sedan i höstas med att Robin abrupt flyttade hemifrån.

Att vi tillsammans har trasslat upp denna 20 år gamla härva & du har fått mig att förstå att det inte bara är det som hänt det sista 1½-2 åren som är orsaken till att jag klappade igenom har varit ett nyttigt genombrott för mig. För det gör att det känns mer logiskt att jag faktiskt blev sjuk.

Sen är det ju åxå så att det finns väl ingen som googlat ”utmattningssyndrom” så mycket sen den 5 oktober, som jag gjort. Å detta för att jag VELAT bli frisk från första dagen jag varit hemma… så jag har själv googlat fram bloggar om utmattningssyndrom, hur man blir frisk från utmattningssyndrom, hur lindrar man ångest, hur känner man igen utmattningssyndrom, bästa sättet att komma tillbaka från utmattning….
Jag har lusläst mig igenom internet efter information. Å sedan har jag provat det som jag tror passar mig bäst. Jag har provat yoga, meditation, promenader, träna på gym mm.

Å Dr Bo’s leende & stilla nickande medan jag maler på, bekräftar att vi tänker & tycker likadant! 🙂
– Jag håller med dig helt. säger han sen. Du har knäckt koden. Hur känns det nu? Detta är den näst sista gången vi ses.

Jag var förberedd på den frågan: Jag är SUPERNÖJD med de insikter jag fått av våra samtal. Å jag har lärt mig så mycket om mig själv & jag kommer att jobba stenhårt med att göra saker för MIN skull i fortsättningen. Jag skall sluta att vara den ”duktiga flickan” som alltid gör allt för alla andra i första hand. Jag skall börja stå upp för mig själv, mitt välbefinnande & mitt egenvärde. Näää det kommer inte att bli lätt, men det kommer att bli lättare för varje gång jag gör det & jag skall öva, öva & öva. Jag vill uppåt & framåt nu.. det känns nästan som om jag skall ta examen nästa gång vi träffas.

Är det inte fantastiskt?? Så mycket positiva tankar & framsteg. Jag är fanimej grym!

Klockan har nu passerat läggdax för 45 minuter sen… så jag skall hoppa in i duschen & sen skutta i säng. Men lova att ni kikar in här imorgon åxå…

Puss & kram

Pernilla

 

 

Dagens riktiga lågvattenmärke…

Halloj Kompisar,

Nu gör jag något, som jag lovat mig själv att försöka undvika i största möjliga mån: Jag tittar på hockey & skriver detta inlägg samtidigt.
Å att göra EN SAK I TAGET, är något jag lovat mig själv att försöka hålla så långt det är möjligt.

Då är inte detta så himla schysst mot mot själv… men det är ju så spännande i hockeyn. Djurgården leder över Leksand med 4-0. Å Djurgården behöver vinna för att ta sig till slutspel.  Å jag vill ju så gärna dela med mig av dagen till er….

Nåja idag hade jag en tid hos Dr Bo, min psykolog…
Å eftersom det kommit typ 3 cm snö i den kungliga huvudstaden idag, så var det lite kaosartat… min tunnelbana blev stående i 5 min pga strömavbrott. Sååå typiskt när jag för FÖRSTA gången tar en t-bana m skall ta mig till Dr Bo med endast 10 min marginal. Har alltid varit där i god tid de andra 8 gångerna…

Men när jag pinnar på i snömodden, med näsan i backen, för att se vart jag kan placera mina gympaskorbeklädda fossingar, så hör jag hur en bil tvärbromsar strax framför mig… (inget ovanligt i citytrafiken). Men sen hör jag hur bilen kör över något… för jag hör en hård, men dov duns… å tittar upp & hinner precis tänka tanken; – Det där lät som om någon blev påkörd! när jag hör en hund skrika & sekunden senare ser jag hur den far i väg som skjuten ur en kanon, hela tiden med ett hjärtskärande skrik.
Den kryssar för att undvika alla människor som försöker hjälpa den chockade hussen.

Å jag ser den gula taxibilen som just kört över hunden, svänga in till vägkanten för ett par sekunder… innan det fega kräket svänger ut igen & ger sig av i Stockholmstrafiken.
Som tur var hade jag sinnesnärvaro nog att memorera registreringsnumret.
Jag vänder mig om & springer de ca 100 metrarna till hundens husse, där han står med sin hund i famnen. Bägge är ordentligt omskakade. Hunden sitter i husses famn & skakar som ett asplöv & bara stirrar framför sig…. Å husse hittar inte ord, han är förvirrad & oerhört chockad. – Jag fick fatt i regnumret, sa jag. Om du tar upp din telefon, så kan du skriva ner det.

Jag lämnade regnumret till honom & sade åt honom att åka direkt till veterinären med hunden & se till att han själv höll sig varm & fick i sig lite vatten eller kaffe. Å att han skulle ringa någon som kunde komma & hålla honom sällskap. Det kom ut en tjej från en butik där vi stod & tog in hunden till sig…. jag fick uppfattningen att hon & hundens husse kände varandra, så jag lämnade & kilade med raska steg genom Humlegården mot Dr Bo.

Men när jag lämnat husse & hunden, så började jag skaka i hela kroppen… jag hyperventilerade & tårarna rann. Anar att min chock kom då… så jag var tacksam att målet med min promenad var Dr Bo!

Men HUR I HELA FRIDENS NAMN kan man köra på någon & sedan bara sticka??!! Jag hoppas innerligt att husse polisanmäler & att taxichauffören åker dit.

Det var fanimej århundradets low point!!!

Ta hand om varandra

Kram Pernilla

Möte med Dr Bo – varning för långt inlägg.

Halloj finingar,

Hoppas ni haft en bra tisdag.
Själv är jag trött, trött, sååå obeskrivligt trött…. Men jag vet vad det beror på, så ikväll står telefonen på ljudlöst & jag skall bara hänga i min soffa & efter säsongspremiären av Parneviks är det natti natti för fröken Jensen.

Igår var jag hos gynekologen på eftermiddagen & idag har jag varit hos Dr Bo på eftermiddagen. Ingen av dagarna har jag kommit hem före kl 17. Å för mig är det rätt så utmattande. Dessutom var bägge besöken i centrala Stockholm, så det är mycket folk & massor med intryck vilket fortfarande är extremt jobbigt för mig processa.
Men idag åkte jag in till stan direkt efter jobbet, även om jag tog det lugnt & käkade lunch & kollade Kajsa Klings åk i Super G med tjejerna på jobbet innan jag gick…
Så jag var på plats ca 1 timme innan avtalad tid… så jag smet in i Sturegallerian & köpte mig en kopp kaffe & en kanelbulle…

Dr Bo är glad över mitt sätt att prata & uttrycka mig, han hör & ser förändringen i hur jag behandlar mig själv. Det är skönt att få sin känsla bekräftad. För den första halvan av min sjukskrivning, som bestod i evinnerligt sovande & gråtande känns längre bort än vad det egentligen är… både på gott & ont. Men det är ju skönt att ha kommit ifrån det!
Han tycker att det är lite mycket att börja jobba 50% & jag sade att jag blev lite rädd när min läkare först sa det… men när jag kommit hem & processat det, så trodde jag (& tror fortfarande) att det kan funka rätt så bra. Vi har ju just nu lågsäsong på jobbet + att jag ju inte har några kundrelaterade arbetsuppgifter just nu, utan jag får jobba med lite admin kring kontot jag jobbar med, för att slipa till & försöka effektivisera vårt arbete lite mer.
Å det är superskoj att få vara med & skruva/slipa till strukturen på vårt arbetssätt. Å så berättade jag för Dr Bo att jag får arbetsuppgifterna lite utportionerade.
Så jag gör klart en sak – i min egen takt – sen går jag & ber om en ny. Å det tyckte Dr Bo var alldeles fantastiskt!! Å det tycker jag åxå. Så får vi bygga på därifrån… men det betyder så oerhört mycket för självkänslan & självförtroendet att få komma tillbaka till jobbet. Att få känna sig behövd & vara en del av det sociala spelet igen.

Han frågade mig om hur jag ser på framtiden & jag svarade att jag för någon dag sen behövde stå upp för mig själv… & jag gjorde det på ett sätt som gjorde att jag hajade till i efterhand. Jag har aldrig stått upp för mig själv på det sättet förut… framför allt gjorde jag klart för personen i fråga att jag inte vill älta det gamla, jag är klar med det. Jag vill uppåt & framåt!!! Å det tolkar jag som att jag kommit en bra bit på väg i mitt tillfrisknande. Å Dr Bo höll med..
– Det märks när du pratar att du lagt det gamla bakom dig & tagit med kärnan av det som en lärdom. Men du är beredd att gå vidare nu. Det är jättebra Pernilla!! sa Dr Bo. – Det gör mig glad att höra ditt tänk nu & se att det börjar glittra lite i ögonen.

Å jag blev såå glad av att höra det!! Ibland behöver man bara lite bekräftelse på att man är på rätt väg för att man skall må bra…

Men jag vill åxå just uppåt & framåt! Å Dr Bo ville att jag skulle berätta hur jag skulle komma ”uppåt & framåt” å nedan är vad han fick till svar:
* Mitt mål är att försöka komma upp lite ytterligare i arbetstid inom ett par månader. Men det är absolut inte hugget i sten… säger hälsan ifrån, så vidimerar jag så klart. Å kanske är det mer ett önskemål än ett mål… Men jag gillar ju att jobba mot mål…
* Sen ska jag fortsätta att VARJE dag hitta tid för vila & återhämtning. Om det blir 10 minuter eller 2 timmar, får dagsformen avgöra.
* Jag skall hitta strategier för att snurra runt vardagen med alla ”bör” & ”måsten”. Såsom att handla mat på nätet, leja bort städning & fönsterputs någon gång ibland, göra storkok lite oftare, ställa lite högre krav på hemmavarande barn att hjälpa till etc. Men om det skall vara med en noggrant nedskriven veckoplanering som sitter på kylskåpet, eller lite lösa ”freestyle-boliner” vet jag inte. Det får nog ge sig vartefter.
* Jag skall åxå UNNA mig själv saker för att fortsätta vara snäll mot mig själv. Fånigt kanske, kan tyckas, men för mig som levt supersnålt i många år så ska det bli riktigt lyxigt att: gå & fixa naglar, få göra en ansiktsbehandling ibland, gå & klippa mig regelbundet, gå & få en massage ”bara för att” ibland.
* Jag skall åxå bli bättre på att ta hand om mitt yttre – hänger lite ihop med ovan, men jag tänker; Jag som ofta gick osminkad med uppsatt hår & inte brydde mig så mycket om vad jag hade för kläder till jobbet innan min sjukskrivning, har nu sagt till mig själv att jag skall gå upp tidigare (innan sjukskrivningen gick jag upp kl 07.20, klädde på mig, borstade tänderna & blev upphämtad av syrran 25-30 min senare)… Nu står klockan på ringning 06.00 för att jag skall hinna äta frukost hemma, fixa hår & sminka mig i lugn & ro… Å sen vid halv 8 ta en prommis till jobbet. Jag tror helt & fullt på att det hjälper till att läka mitt inre…

Dr Bo blev nästan lyrisk när jag slutade prata… han log med hela ansiktet. – Men det här är ju toppen Pernilla! utbrast han. Jag är övertygad om att du kommer att fixa det!

Jo, det tror nog jag åxå….men nog är jag lite rädd att jag skall falla tebax i gamla mönster & ramla ner i avgrunden igen. Men det tror inte Dr Bo att jag kommer att göra… så började vi radda upp de symptom jag hade innan jag tog mig i kragen & bokade en läkartid. Sen fick jag det där tipset… som jag skall pränta in i skallen: När sömnen börjar knasa (inte en natt eller två, utan i flera nätter i följd), när du börjar tappa koncentrationsförmågan & bli glömsk. Då är det dax att stanna upp! Det är de vanligaste tecknen på att man är stressad & behöver möblera om i sitt liv en smula.

Vi bokade en ny tid till om 4 veckor… & jag gick därifrån med lätta steg & ett leende på läpparna. Å som jag inledde inlägget: jag är så galet trött nu, att jag inte ens ätit middag. Men det börjar kurra lite i magen, så jag ska nog göra en kopp kvällsroté & göra ett par varma mackor. Sen blir det sängen!

Kram Pernilla

 

 

Sova som en kratta & dejta på fel sida marginalen…

Halloj Finingar,

Måndag & en ny härlig vecka, med nya härliga möjligheter. 🙂
Bild från prommis hem fr jobbet.

Jag tänkte att jag till denna vecka skulle försöka att halvera dosen av mina insomningstabletter ytterligare & bara ta 1/4 tablett till kvällen… sagt & gjort. Började redan igår kväll… men har sovit som en kratta!
Å jag föll in i PRECIS samma sömnmönster som innan jag fick dem utskrivna: jag sover 75 min (ganska exakt), ligger vaken i ca 30 min, sover 75 min & ligger vaken i ca 30 min. När jag vaknade kl 05 i morse, var det helt omöjligt att somna om… provade att ”andas i en fyrkant”, jag lyssnade på Havs- & SPA-ljud på Spotify… inget hjälpte, så kl 05:30 klev jag upp. Men jag tänker inte ge upp. Tänker att jag ikväll skall börja släcka ner hemma & sänka ljudet på TVn kl 20 & sen ta min 1/4 Imovane & försöka gå & lägga mig kl 21.

Håll tummarna för att det fungerar bättre inatt..

Som vanligt på måndagar, så är det dejt med vågen… så åxå imorse! Å den visade faktiskt -1kg på 6 dagar. Jag blev galet stolt & lite besviken på samma gång… för veckans vikt visade att jag har ETT ynka hekto kvar till första delmålet! Snacka om att balansera på marginalen…
En kort sekund tänkte jag ta ut segern i förskott & köpa med mig tulpaner hem från Södermalmstorg idag. Men ICKE – ingen belöning förrän målet uppfyllts. Så tulpanerna får stå kvar på torget… & förhoppningsvis får de följa med hem nästa vecka.

Jag ÄÄÄÄÄLSKAR tuplaner.

Imorgon ska jag till min psykolog, Dr Bo på eftermiddagen. Vi har sparat våra tre sista samtal till dess jag börjar jobba igen… för att se hur det funkar. Å hittills tycker jag att det funkar bra! Så klart är jag oerhört trött när jag kommer hem… & orkar egentligen inte så mycket mer. Men jag hoppas det skall bli lite lättare för var dag som går…

Nu är det dax att börja släcka ner lysen & skärmar här…
Vi hörs imorgon igen.

Kram Pernilla