Bra val – ett tecken på att min hjärna är med på den inslagna vägen

Söndag idag & jag vaknade före klockan imorse. Superskönt! Jag har dessutom sovit mer än någonsin de sista nätterna. Har inte hostat så mycket, vilket jag tolkar som att vi är på rätt väg – den envisa förkylningen åt sitt håll & jag åt mitt!

En envis tanke har följt mig hela helgen – gällande en situation som uppstod på jobbet i fredags.

Vår vice VD hade kallat till fredagsfika & det för att en av våra kollegor, Christina fyllt 50 & skulle uppvaktas med present från företaget. Ni som följer min blogg, vet att vi på kontoret skramlat ihop en slant som hon fick i veckan… Men nu var det alltså företaget som ville uppvakta.

I all enkelhet, så hade man köpt in några bullängder. Å mitt dåliga samvete slog till när jag tog en skiva till kaffet. Min vana trogen, så viftade jag bort det med den vanligaste av ursäkter: -Äh, en skiva är inte så farligt.

Å så är det nog…. men när vi fikat klart & det var dax att återgå till jobbet, så gick jag upp & passerade köket & av gammal vana vek jag in mot ”det där” hörnskåpet, där kakorna finns. Jag var såååå sugen!
Jag vet inte vad det var, men innan jag hann öppna dörren till ”kakskåpet” så hörde jag mig själv säga: -Nej Pernilla, du skall inte ha någon kaka! Du har ett äpple vid ditt skrivbord, det är mycket godare!
Å så gick jag därifrån….

Men födelsedagsbarnet, Christina hade hört mig & sa; -Bra där Pernilla! Starkt gjort av dig att inte ta en kaka!
Å jag kände hur jag sträckte på mig & blev en decimeter längre & mungiporna åkte ända upp till öronen. 🙂 SÅÅÅ NÖJD

När jag satte mig vid skrivbordet så kom händelsen ikapp mig…. Å för er som inte brottas med såna här saker flera gånger om dagen, så fnyser ni säkert nu. Det är väl inte så svårt att stå emot?!

Jo, för oss tjockisar så är det oftast så, vi gör saker av ren vana: går till kakskåpet istället för fruktskålen, väljer glassen till fredagsmys istället för fruktsallad etc etc. Ni smalisar gör åxå saker av ren vana, men de valen är av annan karaktär.

Hursom helst, när jag satt där vid skrivbordet & såg äpplet, som låg där… det såg så otroligt gott & saftigt ut… det var då det slog mig!! Valet jag gjorde bara 30-45 sekunder tidigare, var för mig ett klart bevis på att min hjärna sakta håller på att omprogrammeras!! 🙂
Å det gör mig sååå glad. För det gör att jag verkligen känner att beslutet att ta tag i övervikten är ”på riktigt nu”.

Vad menar jag då med det? Jo, hur många gånger under de här åren jag varit överviktig har jag inte sagt att jag skall ta itu med den? Å precis lika många gånger har jag satt en jäkla fart, promenerat, ätit nyttigt, tappat 3-4 kg & sen tappat intresset/inspirationen/orken/viljan, ja, vad ni nu väljer att kalla det. Å så har man snabbt ramlat tillbaka i sina gamla soff- & chipsvanor & då självklart åxå gått upp de där kilona igen!
Så går det ett tag, så tänker man att NU JÄKLAR ska jag ta itu med övervikten… Sen snurrar man i det där ekorrhjulet. En del längre än andra…. en del för alltid.. 😦

Men det jag gjorde där, vid kakskåpet i fredags, det fick mig att inse, att NU, NU är jag äntligen på rätt väg. Det har även under helgen fått mig att göra flera bra val.. & jag blir faktiskt lite stolt över mig själv. En liten tår i ögat & ett hopp om att jag är på rätt väg!

I may not be there yet

Berätta gärna om när du gjort ett bra val!
XOXO

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s