Tag Archive | deppig

Besök hos Dr Jan

I går var jag på återbesök hos Dr Jan. Å när jag gick därifrån var jag lite deppig… en smula uppgiven & rätt så djävla ledsen.

Vi konstaterade rätt så snart att jag mådde långt ifrån bra. Å min semi-influensa gör inte saken bättre… tvärtom. Så han sjukskrev mig fortsatt på 25% ytterligare 6 veckor!!! Å det var vad som gjorde mig deppig, uppgiven & ledsen.

Uppgiven – för att jag är så less på att inte kunna hålla fokus, less på att vara trött & less på att känna mig hopplös.

Deppig – för att det känns som om jag aldrig kommer att bli frisk. Deppig för att jag inte vet vad mer jag skall göra. Vad har hänt med att ta ett piller & bli pigg?

Ledsen – för att jag inte orkar göra allt jag skulle vilja. Ledsen för att det känns hopplöst att komma någonvart i tillfrisknandet. Å ledsen för att jag är uppgiven & deppig.

Men samtidigt, så var jag ju tacksam för att han sjukskrev mig ytterligare. Det är ju vad jag behöver för att hitta lugnet igen. Det är vad jag behöver för att få tid för vila & återhämtning. Å samtidigt som jag är så väl medveten om att detta är vad jag behöver, så är det så galet frustrerande att jag ännu efter ett år inte kommit tillbaka fullt.

Jag får kapitulera inför mitt eget konstaterande – jag har ett bakslag. 

Å när jag nu konstaterat det, så får jag  helt enkelt dra mig tillbaka på min kammare & klura ut någon genial handlingsplan för att hitta tebax…. återkommer i frågan! Så länge, så lämnar jag er med en bild, som säger mer än tusen ord.

livet är som en brustablett

Annonser

Några deppiga dagar…

En vecka sen sist vi hördes…. Jag har haft några lite smådeppiga dagar. Det skavsår jag fick för en vecka sen, var otäckt.
skavsår dag 1

Jag kunde inte ha andra skor än flipflops eller crocs på mig… dessutom gjorde det galet ont när jag gick på foten de första 2 dagarna. Å som diabetiker ska man vara oerhört rädd om sina fötter & framför allt se till att inte få några sår på dem. För får man in bakterier i dessa sår kan det i absolut värsta fall sluta med amputation…

Dock köpte jag torra kompresser som jag har haft på ett par dagar nu & igår kunde jag ha ordentliga skor på mig för första gången på 6 dagar!!

Så mina deppiga dagar har bestått i att jag inte kunnat gå mina 15000 steg om dagen. Jag har varit så sur & deppig att jag struntat i allt… i princip.
Men idag har det börjat läka ihop. Nu har såret torkat & ny hud börjat bildas:
skavsår dag 2
Så imorgon ska jag prova att ta en kortare promenad… & då åxå lossa lite på skosnörena i mina gympadojjor. Jag tror nämligen att orsaken är att jag för någon vecka sen drog åt snörena lite extra… (har skorna alltid knutna).

Håll tummarna för att jag kirrar det!

Kram på er.