Nu har jag tagit hjälp…

Återigen var det ett tag sedan vi hördes…. men jag har haft semester, varav en vecka tillbringades med hela min härliga familj på Gotland.

Krusmyntagården

Även om det är fruktansvärt jobbigt att bo tillsammans 8 personer, så är det härligt på samma gång. Att få ”kvalitetshänga” med sina vuxna söner med flickvänner är så mycket värt… Robin & Belinda har fullt upp med hockey, pluggande, söta Theo & att hänga ikapp med sina kompisar som de inte träffat på 2 år. Å André & Jossan har fullt upp med plugg & jobb. Så vi hinner inte hänga så mycket.
Så att de allihopa ville följa med till Gotland värmer mitt hjärta oerhört.

Hamnen i Visby

Under veckan på Gotland tog jag på mig att ta morgonpromenaderna med Theo, för att se till att vi bägge två fick en ordentlig promenad. Så varje morgon gick vi runt Ringmuren, en promenad på ca 4 km, som halvvägs gav ett pitstop för Theo att få bada i havet en stund. Våra promenader & allt annat strosande gjorde att jag snittat ca 14300 steg per dag under vår vecka. Men om vågen visade minus när jag kom hem…. NÄÄÄÄÄ.

Visby Ringmur

Det gav mig lite sparken i baken…. att göra det jag klurat på en tid; Anmäla mig till Mamma Fitness PT Online. Så det är nu gjort & jag startar den 31 juli.

Där får man:

• Personlig tränare & tillgång till kostrådgivare.
• Personligt träningsprogram med feedback varje vecka
• Individuellt anpassat kostprogram med feedback från din PT
• Tillgång till alla funktioner inkl recept, kost- & träningsdagbok

Så nu är jag galet taggad för att det skall bli tisdag…. jag har svarat på frågor om sjukdomar & mediciner. Hur jag tränar & äter idag. Hur ofta jag kan tänka mig att träna hemma resp på gym. Å så det mest pinsamma av allt; jag har laddat upp 3 bilder på mig själv – framifrån, i profil & bakifrån.

Fyyyyy faaaaan vad jag blev illamående när jag såg dem!! Jag har sannerligen en galen självbild. Men efter att ha sett bilderna, så blev jag än mer taggad på att dra igång detta projekt. Jag behöver ju hjälp med kost & träning. Å nu skall jag få det.
Jag vet att jag borde lägga upp bilderna här… men just nu har jag inte självförtroendet att göra det.

Nu skall jag duscha & gå & lägga mig, så att det snart blir tisdag.

Natti natti

Tankat energi vid havet & positivt möte med terapeuten…

Hej vänner,

Har haft semester sedan onsdags i förra veckan… &  började jobba idag igen. Nu är det 4 veckors arbete innan min ”riktiga” sommarsemester börjar.

I fredags morse åkte mamma, pappa & jag till Gotland. Vi har haft ett par mysiga dagar innan Andre & hans flickvän Jossan, Robin & hans Belinda (& deras bedårande lilla hund Theo) kom på måndagsmorgonen. I tisdags på den sena eftermiddagen övergav jag det älskade gänget & begav mig hemåt. Jag mötte systeryster i Nynäshamn, så hon klev på båten mot Visby & jag tog hennes bil hem…
Det är något med Visby & läget på den lägenhet vi hyrt de sista 5-6 åren. Den har en balkong med utsikt över hamnen & havet… ända bort till horisonten… det ger mig ett lugn & en frid inombords som är svår att sätta ord på.

Att på kvällskvisten sitta i pyjamas med en kopp kaffe & en liten whiskey & kika ut över vattnet… & sedan se solen gå ner i horisonten. Det fyller både kropp & själ med energi.

Igår skrotade jag runt hemma… säga vad man vill om att komma bort, men när man kommer hem (jag var hemma vid kl 21) så får jag nästan känslan av att vara jetlaggad dagen efter. Det tar enormt på krafterna att resa, om så bara 3½ timme på en båt.

Idag var det dags för jobb igen, riktigt skoj att vara tillbaka trots att jag bara varit ledig 5 arbetsdagar. Det var lugnt på mailen, så jag kunde jobba undan lite annat vilket är skönt.

Så hade jag tid hos min KBT-terapeut Stina kl 13. När vi slagit oss ner i varsin ”Poäng-fåtölj”, så frågade hon, som vanligt; – Hur är det idag då?
Å för första gången på länge svarade jag att det faktiskt kändes bra. Jag såg ljuset i tunneln & börjar kunna hushålla med min energi. Å jag börjar även att lära mig kroppens signaler på vad som är för mycket… dock har jag kvar lektionen om hur jag kommunicerar det till människorna omkring mig. Det är inte alltid så lätt.

Stina sade då de magiska orden, som fick mina ögon att tåras: – Vet du att du ser SÅÅ MYCKET piggare & gladare ut än jag någonsin sett dig. Du låter mer hoppfull när du pratar framtid & du har verkligen fått insikt om vad du just nu går igenom. Polletten verkar ha ramlat ner… Gångerna innan när vi träffats har du varit ledsen, nedstämd & pratat om bakslag. Att du kanske skulle behöva bli sjukskriven på heltid igen ett tag…

Jag blev så glad att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Det är lite som att få de där höga betygen när man gick i skolan. Å jag vill verkligen tro att polletten trillat ner.. att jag det inte bara är denna veckas semester som är orsaken till det positiva nu. Utan att jag på riktigt har börjat hitta balans i livet. Jag har lärt mig att min valuta heter ”energi”.

Nu ska jag bara försöka skruva till detta med balansen… för mitt mål är ju att komma tillbaka till jobbet på 100%, få till vardagsmotionen + 3 dagars träning i veckan & hinna träffa vänner & familj… UTAN att känna mig dränerad på energi. Å åxå hitta kärleken… det är på tiden & framför allt – det är jag värd!

PUSS PÅ ER