Mitt livs värsta promenad…

Igår jobbade jag hemifrån, vilket gjorde att när jag loggat ut & stängt av datorn så var klockan inte ens 12.05, men jag var redan hemma. Fatta vilken grej!
happy faces
Genast så började jag smida planer för att ta en riktig långpromenad… Men först: ska jag dammsuga & torka golven i köket & hallen efter hundvalpen.
Så jag gjorde det, åt lite lunch & surfade lite. Å rätt vad det var så var klockan 18, då fick jag äntligen tummen ur & begav mig iväg.
Givetvis glömde jag vatten…. men jag tänkte att det inte skulle vara något problem, jag fick helt enkelt gå i lite långsammare tempo.

Inte tänkte jag på att jag, som vanligt, tagit mina Lasix på morgonen, därför kissat som en tok, men inte fyllt på med vätska… till det hade jag nog ätit lite väl lite… Men som sagt var, den delen av hjärnan sov middag när jag begav mig av.

När jag kom ner till vattenverket, så stod där 3-4 polisbilar, 2-3 civilpolisbilar, 3-4 bilar med släp från Search & Rescue & en 30-40 hemvärnssoldater varav några med sökhundar. Å ovanför mig hade en helikopter hovrat en bra stund.
Men de stoppade mig inte när jag passerade, så jag tänkte att det var lugnt.

När jag kom ner i ”Engelska parken”, så ser jag en kvinnlig polis som går nere vid vattnet, ca 100 m ifrån mig… men när hon får syn på mig, stannar hon till & lägger handen på sitt hölster… Då blev jag lite orolig. Men hon gjorde ingen mer rörelse, så jag traskade långsamt vidare. Jag stannade ca 200 m längre fram för att kolla min telefon, då kommer hon gående på samma stig… så jag frågar henne om jag behöver vara orolig. Men nä, säger hon. De letar efter en man i 85 års åldern med gåstavar som försvunnit. Så jag lovade att hålla utkik under min promenad.

Å Mälarpromenaden, som mitt stråk heter, har flera avstickare beroende på hur långt man vill gå… Jag hade lite svårt att hitta lugnet där jag gick & höll utkik efter farbrorn ner i diket & vattenbrynet. Så jag traskade på… & det ända bort till badet 6 km hemifrån… där kan man traska upp på en gångväg & efter ytterligare en kilometer kan jag välja om jag vill gå den ”övre skogsvägen” eller gå in på samma skogsstig som jag kom ifrån. Å jag var lite nyfiken på om alla poliser var kvar, så jag gick ner samma väg som jag kom.
Med ca 3-4 km kvar kände jag hur jag var alldeles torr om läpparna & slemmig i halsen av törst. Å det började ta emot… energin började sina. Men hem måste man ju, så det var bara att traska på!
eka på stranden

När jag kom fram till Vattenverket igen, så stod polisbilarna & hemvärnssoldaterna kvar… De hade inte hittat farbrorn än. Hoppas innerligt att de hittar honom vid god vigör!

Men jag, jag fick tyngre & tyngre att gå… törsten kunde jag ignorera skapligt, men känslan av att jag var skakis & kallsvettig… samtidigt som jag var ruskigt yr i huvudet. Den var inget skoj. Å det kändes som om jag gick i en motvind av orkanstyrka! Jag hade 2 km kvar hem & ca 1 km kvar till mamma & pappa. Jag klurade på om jag skulle gå inom dem & dricka ett par glas vatten innan jag traskade vidare uppför berget, hemåt.

När jag gått uppför grusvägen till ladorna – där har jag ca 500 m genom en skogsdunge kvar till mamma & pappa – då svartnade det för ögonen & jag var tvungen att sätta mig på ett nyfällt träd som låg i närheten. Då blev jag rädd… så jag ringde till pappa för att fråga om han kunde tänka sig att hämta mig. Men han förstod inte riktigt vart jag var… & medan jag försökte förklara, så kände jag att jag blev något piggare, så jag sade åt pappa att jag skulle sitta här & hämta andan en stund. Men om han hällde upp ett glas med vätskeersättning, så skulle jag traska upp till dem om några minuter.

Sagt & gjort, när jag suttit några minuter reste jag mig långsamt & började lunka genom skogen. Å mamma & pappa kom rusande upp för trappen när jag kom innanför deras dörr… & jag bara dunsade ner på en stol i deras kök… jag hällde i mig 2 glas iskallt vatten… Då slog illamåendet till. Det var så det kändes som om jag skulle kräkas & fastän jag satt ner var jag yr i huvudet… sedan sörplade jag i mig vätskeersättningen som pappa gjort iordning. Då kom kallsvettningarna.

Herrejösses!! Satan vad dåligt jag mådde… Efter ca 30 minuters vila & vatten hos mina älskade föräldrar, så traskade jag den sista kilometern hem, med en dundrade huvudvärk. Å den släppte inte trots att jag tog 2 Alvedon när jag kom hem. Efter en låååång varm dusch kröp jag i säng. Å jag har sovit som en stock… men vaknade med huvudvärk & har mått lite kymigt hela dagen.

Jag tror att orsaken till detta var vätskebrist & ett aningens lågt blodsocker i en tråkig konbo. Så vad har jag då lärt mig av detta?
GÅ ALDRIG UT PÅ PROMENAD UTAN VATTEN

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s