Min utmattning – del 2/7

När jag & Dr Bo har nystat i mitt liv, så tror vi att det egentligen började med att min pappa hastigt & lustigt blev arbetslös under våren 2012…
Nu vill jag inte gå in på några detaljer om orsaker & bakgrund till det, för det är min pappas historia. Men det kom som en blixt från klar himmel & var en stor chock för hela familjen & jag kan bara tänka mig vad som for genom pappas huvud de första månaderna.

Vi hade precis påbörjat altanbygget hemma hos mamma & pappa. André hade bett att få ha sin studentmottagning hemma hos dem. Mamma & pappa blev smickrade över förfrågan & såg det som en anledning att då bygga den där stora altanen de pratat om så många år.

De hade åxå precis köpt en splitter ny bil, som en del av planen för sitt framtida pensionärsliv. De hade gjort stora planer, ekonomiskt, för att få ett bra liv som pensionärer… de skulle jobba till de blev 67 år, spara så mycket pengar det gick… ja ni fattar…

Å allt det slogs omkull när pappa blev arbetslös… i ett par veckors tid var vi allihopa i chocktillstånd & näst intill handlingsförlamade! Vi började nysta i vad som måste göras; anmäla sig arbetslös till a-kassan, kontakta facket för rådgivning, söka nytt jobb etc.
Pappa hade väl inte så stora förhoppningar om att hitta nytt jobb. Han skulle fylla 61 år, så han var väl allt annat än attraktiv på arbetsmarknaden. Han blev deppig & mamma oroade sig för hur de skulle klara sig rent ekonomiskt i framtiden.
Å vi (jag, syrran & killarna) försökte stötta & muntra upp mamma & pappa så gott det gick i denna soppa.

Vi jobbade tillsammans på altanbygget…. vi hade en fantastisk studentmottagning för André… pappa började bygga om köket för att ha sysselsättning om dagarna. Å om jag nu kommer ihåg rätt, så hade pappa ett nytt jobb innan året var slut..
                                            HUR FANTASTISKT ÄR INTE DET?!

Att som, snart fyllda 62 år, få en ny heltidsanställning… på ett företag som verkligen trodde på honom. Å att se lyckan i pappa när han fick sitt nya jobb & hur han kom att trivas enormt bra på jobbet sina sista år. Nu blev ju mamma sjuk på vårkanten 2013 (mer om det i nästa inlägg), något som till slut gjorde att hon & pappa ändå valde att gå i pension nu i våras & inte som tänkt våren 2018 (pappa) & 2019 (mamma).

Å så här med distans… det var chockerande, det skapade en massa ilska & frustration. Men det stärkte åxå oss som familj. Vi har varit tighta innan, men detta gjorde att kittet blev än tjockare.

Tillsammans är vi oslagbara & vi hjälper & stöttar varandra – alltid – oavsett.

Kram på er.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s